Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

Medans jag sjunger har jag ögonkontakt med Justin, som ler lite mot mig, och jag får en härligt varm känsla i magen, jag tror vi kommer bli riktigt bra kompisar.

Justin's perspektiv

Hennes röst är helt perfekt, som en ängel, jag log för mig själv och lyssnade på hennes ord, trotts den rockiga stilen fanns det nån sorts sällsamhet i låten, hennes vackra röst lekte med tonerna och hon började sjunga på melodin.

"Cuz baby now I realize that I was wrong
When I said I didn't need you, so
Miss you bad so now I'm comin' home
So you better leave the light on
Wait for me and just leave the light on"

hon log mot mig och jag ryste till, hela kroppen var hypnotiserad av denna sällsamma tjej, plötsligt känner jag en hand på min axel, jag snurrar snabbt runt och mötes av Joys mörka ögon.

"Hon har en pojkvän" väser hon tyst, "och hon vill inte ha en kille som du" hon släpper mig och går tillbaka till kontroll boret, jag kan inte släppa det hon sagt, jag är inte ute efter något mer än vänskap, varför hade hon sagt så?

"It's been like a permanent December
So much colder than I can remember
When I get you back
This time I swear that I won't
Won't ever let you go
Won't let you go, no
Won't let you go, go, go, go
Won't let you go, no
Go, go, go, go, no, no, no, no"

Kiddo fortsätter sjunga och ler mot mig, jag sätter mig i den slitna soffan och plötsligt hör jag en bil stanna utanför, två minuter senare kommer tre killar in i rummet, de kramar om Sew och Joy och hälsar på mig, jag ser att Kiddos leende växer när hon ser dem, speciellt en av dem, medans hon sjunger,

"I've been to New York
And to L.A
And to Baton Rouge
I met a boy in every city
No one kept me amused
But don't call me a Lolita
Cuz I don't let 'em through
Cuz I'm saving all my lovin'
For someone and it's you"

And here is teh boyfriend.

Dåså, här har vi pojkvännen, en av killarna slår sig enr bredvid mig, medans de andra två snackar emd Sew och Joy.

"Visst är hon bra" ler han, jag nickar.

"Riktigt bra" säger jag och ler mot honom.

"Justin, eller hur?" jag nickar, han ser bekymrad ut medans han kärlekfullt granskar sin flickvän.

"varför så bekymrad?" undrar jag.

"Hon har hamnat i fel sälskap" suckar han.

"Hon ser ut att kunna ta vara på sig själv", han nickar och ler.

"Det kan hon, men hon röker och är aldrig i skolan, hon gör mycket bra grejer, som att slå till Ryan...men det finns mycker dåligt" han suckar igen "hon hatar att bo här" säger han och kollar på mig, "och det värsta är att hon inte lyssnar på mig.

"Jag vet hur det känns, hon kanske har någon sorts trygghet i att inte vara i rätt umgänge, röka?" jag kollar undrande på honom.

"Häng med ut ett tag så kan vi snacka om det, hon ser ut att gilla dig, som vän, jag tror att hon kommer kunna lita på dig, och kanske lyssna mer än vad hon gör på mig" han ler ett svagt leende.

"Hon ser ut som en sådan som hatar att vara kär"

"vad menar du?" undrar han förbryllat.

"Hey!
What do you say?
Cuz I been all around the world
And they just ain't the same
Hey!
What do you say?
Without my baby
I go crazy
And I just gotta scream Ha!


But now I realize that I was wrong
When I said I didn't need you, so
Miss you bad so now I'm comin' home
So you better leave the light on
Wait for me and just leave the light on

It's been like a permanent December
So much colder than I can remember
When I get you back
This time I swear that I won't
Won't ever let you go
Won't let you go, no

But now I realize that I was wrong
When I said I didn't need you, so
Miss you bad so now I'm comin' home
So you better leave the light on
Wait for me and just leave the light on

Won't let you go, go, go, go
Won't let you go, no
Go, go, go, go, no, no, no, no

Won't let you go, go, go, go
Won't let you go, no
Go, go, go, go, no, no, no, no"

Vi reser oss upp och Oscar, som jag har fått reda på att killen heter skickar en slängkyss till Kiddo innan vi går ut ur det lilla huset.

Antar att jag inte kan låta bli!

Puss!<3

"Så mamma har plåstrat om dig" skrattar jag lågt, jhan ser surt på mig.
"Du håller käften om att det var du som slog mig, det var inte du, utan din pojkvän, okej?" fräser han argt, jag skrattar kalt.
"Skulle inte tro det va" flinar jag och tränger mig förbi honom in i skolan.

Jag går till mitt skåp och drar ut mina spanska böker, mitt bästa ämne, jag snackar faltiskt spanska flytande, så jag har inga problem att hänga med på spanska lektionerna. Jag gick återigen nästan in i Ryan, som bara gav mig en sur blick innan han trängde sig förbi mig, Chaz där emot kollade bara på mig, med ett snett leende, sedan gick han in i spanska salen efter Ryan, okej, det var riktigt konstigt.

*

Tredje och sista lektionen för dagen, musik, jag ska äntligen få träffa Oscar, på fredagar har vi inga lektioner alls tillsammans, förutom musiken, som både jag, Oscar, Will och Jaden har, även Ryan och Chaz, jag suckar tungt, och så kommer jag på att vi har en musik läxa till idag, att skriva en egen låt, hur fan kom jag på det nu?

"Roligt att se dig här" flinar Oscar och drar in mig i sin famn, jag skrattar tyst. "Here I am" flinar jag och han kysser mig mjukt, "Hörde att du slog till Butler?" "Yes I did" skrattar jag och musik läraren säger åt alla att sitta ner och vara tysta. "Så, Kiddo, du kan börja" säger våran musik lärare med ett elakt flin, han hatar mig, jag skrattar tyst, och tar ner en gittar från väggen, jag ler lite smått och börjar sakta sjunga på Every Rose Has It's Torn, när jag sjungigt klart börjar hela klassen att jubla och applodera, förutom, Ryan och läraren, jag ler och går tillbaka till min plats bredvid Oscar.

*

Justin's perspektiv

Ryan ringer på på den stora svarta dörren, jag har följt med han och Chaz för att hälsa på deras flickvänner...Emilie och Sarah, Sarah som jag varit tillsammans med för flera år sedan, dörren öppnas av en glad Sarah som genast slänger sig i Ryans famn, sekunden efter kommer Emilie och kramar genast om Chaz, jag suckar, jag kan inte sluta tänka på tjejen som Ryan slagigt, jag har drömmt om henne sedan jag såg det, varje sekund av dygnet der jag hennes ansikte, hennes intensiva blick och dem fina dragen har svätsats fast å min näthinna.

Dme släpper in hos och vi går upp mot nån av tjejernas rum. "Ryan, vad har hänt? Vem har slagigt dig?" undrar Sarah oroligt., jag hör ett skratt utefrån rummet utanför sedan hörs ett rum, "Sarah, det var jag som slog honom" sekunden efter kommer tre tjejer in i rummet, alla tre lika tufft klädda med slitna jeans och ruffsigt hår, Ryan granskar dem ogillande, likaså Emilie och Sarah, jag kollar ditåt och får en chock, tre meter ifrån mig, står tjejen som har varit i mina drömmar dem senaste nätterna, jag skakar av mig den obehagliga känslan men kan inte låta bli att studera hennes vackra ansikte.

"Oh, Kiddo, jag kanske ska presentera, min pojkvän, Ryan" säger Sarah med ett falsk leende, tjejen som tydligen heter Kiddo fnyser högt. "Två idioter, gulligt" flinar hon och de tre tjejerna försvinner.

Kiddo's perspektiv

Jag kunde inte få bort tankarna från killen som jag hade möt samma dag som jag slagigt Ryan, samma kille som nu satt i Sarahs rum...

"Gumman! Vart ska du nu?" ropar pappa från nedervåningen, "Studion" svarar jag, och jag packar ner min elgittar i dens väska. "Okej, men ta med dig, Emilie, Sarah och deras kompisar" jag stönar högt, "Pappa, varför, varför?" suckar jag frustrerat. "För att jag och Mia ska bort ikväll, och jag och Mia vill att ni börjar spendera mer tid tillsammans, ni är trots allt syskon" jag stönar högt, "Jag har inget val, eller hur?" säger jag irriterat "Helt rätt uppfattat" svarar pappa, och jag hör att han tror att jag har vunnit "Synd för dig att jag inte lyssnar på skitsnack då" flinar jag och öppnar dörren, Joy och Sew kommer efter men pappa flinar elakt, "I've your keys" flinar han, och sekunden efter kommer de andra ut genom dörren, han ger nycklarna till Chaz och Ryans kompis, ja jag vet att det är Justin Bieber, varför orka bry sig?

Justin kastade nycklarna till Chaz som öppnade bildörren, jag suckade frustrerat och killarna flinade mot mig Joy och Sew, "Ska ni med eller inte?" flinar Ryan, "Så du hade tänkt att bara köra iväg med min bil?" undrar jag och höjer på ögonbrynen "Nej, men antar att du inte planerat att gå" svarar han och kastar nycklarna till mig, jag suckar och satte mig i bilen, Joy och Sew sitter bredvid mig, Ryan, Chaz, Emilie och Sarah sitter där back.

Jag kör mot det lilla skjulet som jag, Joy och Sew hade inrät till en Studio i hög kavlitet, eller vad man nu ska säga, den ligger ungefär tio minuter utanför Stanfords gräns, och vi älskar att vara där, "Jag har skrivit några nya låtar" medger jag, "Åh, ska du spela in dem till Can't be tamed?" undrar Joy med ett stort leende, jag skrattar "Tror det, men måste höra vad ni tycker först" säger jag med ett snett leende.

Jag kollar snabbt i bakspegeln och möts av Justins intensiva blick, en känsla av obehag kryper sig på mig och jag ruskar det snabbt av mig, mitt i Centrum säger Emilie att hon måste fixa en grej, hon, Sarah, Ryan och Chaz går ur bilen, jag tänker först vänta men trycker sakta på gaspedalen, min mobil vibererar och jag läser snabbt smset från Emilie.

Go Go Go!;)

Jag skrattar lågt och kör ut på vägen igen, Justin kollar frågande på mig i bakspegeln. "Jag orkar inte med dem idag" ler jag mog honom "jag är Kiddo, det här är Joy och Sew" ler jag sedan och pekar på dem i tur och ordning, "Du värkar mer normal än dem där fyra nördarna, lite mer attidyd" säger Sew med ett flin och vi är framme vid det lilla skjulet, jag parkerar bilen och hoppar ut, Justin kommer efter och ser frågande på mig när jag låser upp dörren, men hans ansikts uttryck ändras när han ser vad som finns inuti.

"Wow, det är helt fantastiskt" utbrister han och går runt ett varv för att kolla på allt, "Antar att du har sett finare?" undrar jag, han rycker på axlarna, "Kanske" svarar han med ett retsamt leende mot mig, "Kom igen nu Kiddo! Vi vill höra den nya låten" jag skrattar och går in i bådet, jag kopplar in elgittaren och börjar spela.

"I've been to London,
Been to Paris,
Australia and Rome
There's sexy boys in every city
But they're not what I want
Some got money
Some got fame
Some got cars
Some got clothes
But if it just ain't you
Then I don't wanna know..." medans jag sjunger har jag ögonkontakt med Justin, som ler lite mot mig, och jag får en härligt varm känsla i magen, jag tror vi kommer bli riktigt bra kompisar.

Justin's perspektiv

Killarna går fram och börjar snacka med tjejen som just fimpade sin cigarett, jag smyger lite närmare för att kunna höra vad dem säger, jag står nu fem meter ifrån dem och kan uskilja vad killarna säger.
"Nämen titta, är det inte skolans egen nya komling, våran egen lilla leksak" flinar en av killarna vars röst är obehagligt lik Ryans.
"Ska du inte sälja dig själv som din mamma gjorde?" flinar den andre kilen, vars röst och riktigt lik Chaz.
Tjejen fnyser,
"Ska inte ni två gå och försöka strula med någon idiot som vill ha er för att ni är bästa kompis med den där Beaver, eftersom det är ända andledningen till att ni är populära, ingen är intresserade av er, ni är två fula idioter som ser tjejer som leksaker, och interst inne, ingen tjej guillar det" säger tjejen i ett överlägset tonfall, jag stelar till, det är Ryan och Chaz, varför är de på en tjeje?
"Gå hem till din pappa jävla rikemans barn" morrar Ryan hotfullt.
"Vet du?" säger hon irriterat och sätter perkfingert i hans bröst. "Gör dig själv en tjänst, gå hem till din lilla mamma innan hon blir orolig, hon bryr sig ju om dig så mycket" säger tjejen med bebis röst, "eller till Justin, varför är inte han med er? Har han dumpat er för någon kändare?" Då får Ryan nog, jag slår till tjejen hårt, jag kan inte göra annat än att stirra, Ryan slog nyss en tjej, en gång till och en tredje gång, tjejen kollar bara på honom, först då inser jag att hon har annorlunda kläder, hon ser ut att vara riktigt tuff.
"Min mamma slår hårdare än dig" säger hon innan hon slår till Ryan hårt över ögat och tränger sig förbi dem, hon går åt mitt håll, går börbi mig, när honb har gått en bit ifrån mig kollar honm över axeln moit mig, hennes intensiva blick tränger rakt igenom mig och jag vet att jag aldirg kommer glömma hennes ansikte.


Kiddo´s perspektiv

Jag vänder mig åter igenom och fortsätter gå, jag går hela vägen hem, jag går till bak sidan av huset och klättrar sakta upp för brand stegen och hoppar tyst som natten in genom mitt halv öppna fönster, jag går till helkropps spegeln som sitter på min garderobs dörr, jag granskar mig själv, Ryan slog inte alls hårt, min kropp skulle inte få några märken efter hans händer och slag, men han där emot...
Jag kan inte låta bli att le ett lekfullt leende av tabkenb på hans förklaring till hans föräldrar, jag skrattar tyst, imorgon ska jag gå till skolan, jag behöver ha något annat att tänka på, en eller två lektioner kanske?
Vi får se, jag drar av mig min tajta klänning och dem svarta skorna, jag sminkar av mig och släpper ut håret, sedan sätte rjag mig ner på sängen med min gittar i handen, jag fick den i föddelsedags present av Oscar,m han sa att kanske skulle kunna skriva en lite mjukare låt.
Jag började skata ta några acord på gittaren och så kom dem fösta orden, den första meningen och den första versen.

"We both lie silently in the dead of the nigth,
Although we both lie close together,
We feel miles apart inside"
Jag tar ett djupt andetag, orden flödar ur mitt huvud och jag har hittat en riktigt fin melofi, jag fortsätter spela och leendet på mina läppar blír bara större.
"Was it something I said or something I did,
Did my words not come out rigth,
Though I tried not to hurt you,
Yeah, I tried,
But I guesse thet's why the say,

Every rose has it's thorn,
Just like every nigth has it's dawn
Just like ervery cowboy sing his sad song, sad song
Every rose has it's thorn, yeah it does

I listen to our favorite son playng on the radio,
Hear the DJ say loves a game og easy come and easy go,
But I wonder, does he know
Has he ever felt like this
And I know that you'd be here rigth now
If I, I could let you knoe somhow"
jag spelade några acord till innan jag agv mig in pårefrängen.

"Every rose has it's thorn,
Just like every nigth has it's dawn
Just like ervery cowboy sing his sad song, sad song
Every rose has it's thorn, yeah it does

Though it's been a while now
I can still feel so much pain
Like a knife thats cuts you the wound heals
But that scar, that scar remans
Yeahh

Every rose, every rose
Every rose has it's thorn"
Jag stirrar ner på pappret, kan inte komma på något mer, eller jo...
"I know I could saved a love that nigth
If I'd know what to say
Instead of makin' love
We both made our separat ways" jag fortsätter att tyst spela den långsamma melodin och väntar på att orden ska komma, vilket dem sakta gör.
"And now I hear you found somebody new
And that never meant that much to you
And to hear that tears me up inside
And to see you cuts me like a knife

Every rose has it's thorn, every rose, every rose, every rose
Just like every nigth has it's dawn, has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song.
Every rose, every rose, every rose,
Every rose has it's thorn"
jag avslutar låten med ett par mjuka acord, jag suckar djupt och lägger ifrån mig gittaren, sedan går jag in på badrummet, borstar igenom mitt bruna hår och knyper sakta ner i min säng.

*

Jag vaknar med ett ryck av att min väckar klocka ringer jag reser mig upp om i trans och går in i duschen, när jag är klar virrar jag en handuck runt min kropp, sedanm går jag in i min garderob och tar ut underkläder, jag sätter på mig dem och sätter sedan på mig mina kläder.


Det fick bli ett par blå slitna jens, en grön tröja, brun sjal och en stor röd brun kofta, jag suckade, jag hatar hösten!
Man måste alltid ha så mycket kläder på sig, samma sak med vintern, mycket kläder!
Annat var det i New York, eller, det var ju kallt där med, men inte mer än en vecka i sträck.
Jag tar en av mina slitna väskor och springer ner i hallen, jag tar ett äpple i handen, sedan tar jag mina mobil och mina bli nycklar och hoppar in i min bil.
Jag kör nynades på min nya låt - Every Rose Has It's Thorn - som jag skrev igår kväll, mot skolan, jag är på riktigt bra humör, och kanske stannar hela dagen, vi slutar ju ändå tio i ett tror jag?
Och att få tillbringa en hel dag med , Oscar, Will och Jaden låter inte direkt som ett minus, jag ska ju till studion med tjejerna efter skolan, och det var ett tag sedan jag träffde killarna, jag saknar dem, inte misnt Oscar.

Jag svängde in på parkeringen och hoppade snabbt ur bilen, jag kanske inte stannar ändå...kanske bara övertalar killarna att följa med mig, om dem inte redan gjort det beslutet och är på väg hem till mig...
Jag börjar gå och går nästan in i Ryan, jag flinar elakt mot honom, jag ser plåstret han har över såret som jag åstakomit kanb jag inte låta bli.
"Så mamma har plåstrat om dig" skrattar jag lågt, jhan ser surt på mig.
"Du håller käften om att det var du som slog mig, det var inte du, utan din pojkvän, okej?" fräser han argt, jag skrattar kalt.
"Skulle inte tro det va" flinar jag och tränger mig förbi honom in i skolan.

Del 1 av Born To Survive, hoppas ni gillar den!
jag är iaf redan kärxD
Puss!<3

I Can't Be Tamed.
Killen slog mot hårt över kinden och jag slog tillbaka.
"Ohh, tjejen kan slås" flinade en av hans kompisar, jag såg ursinnit på honom.
"Är lilla gumman sur?" flinade kompisen och tryckte upp mig mot väggen´, jag puttade hårt bort honom och vände blicken mot killenh som stirrade chockat på mig, jag topg ett s´teg mot honom,
"Inte van att tjejer slår tillbaks?" väste jag och såg honom hotfullt i ögonen.
Han tog instinksivt ett steg bakåt och jag kunde tränga mig förbi honom.
"Ett nöje att träffas loser" flinade jag och gick ut från gränden som vi stått i, jag styrde stegen hemåt och sprang glatt upp för alla dem åtta trapporna, jag får en adrenalin kick av att vinna ett slagsmål.
Jag svängde runt hörnet och mötes av ett ansikte jag inte hade sett på tio år - pappa -
jag ignorerade honom och började låsa upp dörren.
"Du ska med mig" sa pappa plötsligt, jag vände mig om och kollade chockat på honom.
"Inte en chans" sa jag hårt och fortsatte låsa dörren.
"Ni är vräkta" sa han och drog fram min svarta väska som allt jag ägde fick plats i, jag ryckte den ifrån honom.
"Jag och mamma klarar oss utan dig, dra som du redan har gjort en gång" han ko0llade sårat på mig.
"Jag behöver inte dig" förtydligade jag.
"Din mamma har blivit tagen för droghandel, och snart hamnar du på ett barnhem, eller blir tagen av polisen, Kiddo, jag har kommit för att rädda dig" sa han och började sakta kuffa ner mig för trappan.
Jag kunde inte göra något motstånd, för några minuter efter att hans bil svängt ut från mitt kvarter hörde jag polissyrenerna, de var där för att ta in mig, jag visste vem killen jag slagit ner var, hans pappa var rik och killen hade väl skvallrat, jag stack från ett fängelse till Stanford, men pappa till hans nya familj.
Men det jag inte vistte då var att det skulle vara ett mysket vörre fängelse kallat perfektion.

*

Jag kollade ut genom fönstert, klockan var halv ett och regnet som nyss öst ner utanför fönstret jag, suckade högt och gick ner i hallen, jag drog på mig min jacka, pappa och resten av den här "perfekta" familjen var i skolan och jobbet, men jag, ja vad tror ni, klart att jag inte är i skolan, jag har inte blivit dum!

Jag öppnade dörren och gick ut, jag gick omkring i den här skit staden en stund innan jag kom till en gamal övergiven lekpark, jag drog fram ett block och en penna som jag alltid har med mig, jag började klottra ner lite av den nya låt...

Jag skrev och skrev, det stämmde in på mig, jag kan inte bli tämjd, skärsklit inte jär, jag började tyst nyna på låten, det lätt rikigt bra, så jag sjöng den.

"For those who don't know me, I can get a bit crazy
Have to get my way, 24 hours a day
'Cause I'm hot like that
Every guy everywhere just gives me mad attention
Like I'm under inspection, I always get the 10s
'Cause I'm built like that

I go through guys like money flyin' out their hands
They try to change me but they realize they can't
And every tomorrow is a day I never planned
If you're gonna be my man, understand

I can't be tamed, I can't be saved
I can't be blamed, I can't, can't
I can't, I can't be tamed, I can't be changed
I can't be saved, I can't be, can't be
I can't be tamed

If I see my reflection about my intentions
I'll tell ya I'm not here to sell ya
Or tell ya to get to hell
I'm like a puzzle but all of my pieces are jagged
If you can understand this, we can make some magic
I'm on like that

I wanna fly I wanna drive I wanna go
I wanna be a part of something I don't know
And if you try to hold me back I might explode
Baby by now you should know

I can't be tamed, I can't be saved
I can't be blamed, I can't, can't
I can't, I can't be tamed, I can't be changed
I can't be saved, I can't be, can't be
I can't be tamed

I'm not a trick you play, I ride a different way
I'm not a mistake, I'm not a fake, It's set in my DNA
Don't change me
Don't change me
Don't change me´
Don't change me
I can't be tamed

I wanna fly I wanna drive I wanna go
I wanna be a part of something I don’t know
And if you try to hold me back I might explode
Baby by now you should know

I can't be tamed, I can't be saved
I can't be blamed, I can't, can't
I can't be tamed, I can't be changed
I can't be saved, I can't be, can't be
I can't be tamed"

"Den är rikgtig bra" sa en röst bakom mig, jag snurrade runt och såg två tjejer i min ålder, i samma sort kläder som mig.
"VI SKA BLI BÄSTISAR!!" utbrast tjejen som inte kommenterat min låt.
"Äntlugen en normal person här!" sa den andre.
"Jag är Sew, och det här är min kusin Joy"
Jag log stort mot tjejerna, jag visste att de här skulle bli mina bästa vänner, nu och för alltid.
Så, här är då prologen till Born To Survive, som ni ser så är den skriven i då tid, efter som det är saker som har hänt, resten av novellen kommer att skrivas i nutid, hoppas ni gillar! MÅÅÅÅÅNGA kommentarer skulle uppskatas, del 1 kommer nån gång imorgon, är så peppad för att skriav om Kiddo Swag!

Kiddo Swag, 17 år.


(Spelas av Miley Cyrus)
Kiddo är en flummig tjej som kan göra riktigt dumma saker, hon älskar och sjunga, och spelar in egana låtar i pappans studio, som hon sedan själv redigerar.
Hon spelar trummor och elgitar.
Hon tar mer än gärna hand om sig själv och tål inte när folk tittar ner på henne - särklist inte killar runt hennes ålder -
Hon äslakar att vara med sina vänner, och när hon väl släppt en nära in på sig själv kommer man inte därifrån.
Hon hatar att vara kär, men har skit lätt att bli det, hon ser det som att när hon är kär är hon svag, vilket stämmer, den hon älskar kan få henne till allt.

Hon tar vara på sig själv och hatar sin nya "familj", hon hatar Stanford, sitt nya "hem" och vill tillbaka ´till all skit i New York, där hon kan känna sig hemma.

Hon gillar inte värderingarna i den nya skolan och standen, även fast hon nästan aldirg är i skolan så har hon redan lyckats få sig två par ovänner, Ryan och Chaz, som desutom råkar vara skolans mest populära personer, och Justin Biebers bästa kompisar.

När hon sjunger änvänder hon sin egen musik smak och tänker inte ett skit på vad andra tycker, som om hon någonsin gör det?
Hon älskar det och har lyckats göra ett album själv, och hennes två(ända) vänner älskar det,
Joy och Sew, de ändå två i hela jävla Stanford som tänker som Kiddo.
De gör allt tillsammans, vilket inebär, allt.
För det mesta hänger de vid den nerlaggda lekparlken, mittemellan deras skolror, eftersom de tre går i olika skolor, de alla skolkar och så är de i parekn och bara flummar.

Utanför skolan är det mest Joy och Sew som gäller, men även Jaden, Oscar och Will, de tre trillingarna som Kiddo mer än gärna hänger med, skärsilt eftersom pojkvännen Oscar är en av dem, de sex, Will, Oscar, Jaden, Kiddo, Sew och Joy, brukar ställa till det för sig själva och vara ute hela nätterna, de tre är nog de ända klillarna som inte ser ner på tjejer och ser dem som ett sex-obejekt.
De sjunger och skeater, och när Kiddo är i skolan är det dem fyra som hänger.

Joy Leave, 17 år.

(Spelas av Avril Lavigne)


Hon bor och moster, eftersom hennes mamma och pappa dödt i en bil olycka, hon hade hatat dem, och hennes "nya" vårdnadshavare lätt henne göra allt hon ville, så hopn var riktigt glad!
Hon är kusin med Sew.
Hon hatar dryga bitchar och killarna i stan, hela skolan stincker tycker hon, även fast hon och Sam inte går på samma skola, hon och Sew går på samma skola der imot, hon hon anser att Sew och Kiddo är dem ända normala i hela staden!

Sew Leave, 17 år.

(Spelas av Emily Osment)
Sew är en barnslig och väldigt färgstank tjej, hon älskar att sjunga och dansa, hon gillar att klä sig i färgstarka kläder och synas.
Hon älskar att vara med kompisarna Joy och Kiddo, men känner sig, precis som dem, kvävd av killarna i skoaln och stan, hennes största dröm, som hon och tjejerna planerar noga är att nästa år när de alla fyller 18 ska de flytta till LA, och slå igenom med sin musik, de har pengar, biljeterna är bokade och allt de vill är att komma bort från den här skit hållan!

Hon har gjort två album, som hon redigerat själv, med lite hjälp av Joy, tjejerna är oslijaktiga och gör allt tillsammans.
En av dem är kanske inte så farligt, emn alla tre, då är det dags att låsa om pengarna och stänga dörrarna, för de här tjejerna vet vad de gör.

Jaden Hippo, 17 år.

(Spelas av Joe Jonas)
Han är en valing kille som brinner för musiken, han älskar att hänga med sina brorsor, Kiddo, Swe och Joy.
Han hatar skolan, men kan inte skolka pga hans pappas häftiga temprament, han är så fruktansvärt avis på Joy, Sew och Kiddo är att de lyckas skolka och komma undan emd livet i behåll.
Han har bra humor ocg gillar att få folk att skratta.

Oscar Hippo, 17 år.

(Spelas av av Nick Jonas)
Han och Kiddo är tillsammans, och det är mer än många av tjejerna i skolan som är avundsjuka, hur kan han, en av de snyggaste och svår fångadeste killarna falla för ett sådant problem barn som Kiddo Swang?
Kanske för att han är samma sorts problem barn?
Han är äldst av trillingarna, och får av någon konstig andledning göra mer saker utan att få skäll, kanske för att han alltid varit föräldrarnas favo barn?


Will Hippo, 17 år.

(Spelas av Kevin Jonas)
Will älskar att bry sig om andra och hjälpa till, men han älskar även att ställa till problem och busa, han är lekfull och har ett ständigt leende på läpparna.
Han skulle vara den perfekta pojkvännen till Sew.
Precis som sina böder älskar han musik, och han spelar ofta.
Han är yngst, och hyfsat lekfull för sin ålder.
Han jävlas gärna och är lika trött på killarna i skolan och staden som tjejerna, han hatar skolan och dens ner tryckande lärare och längtar tills han går ut nästa år.

Sarah, 17 år.

(Spelas av Tylor Swift)
Sarah är en tillbaka dragen och nlyg tjej, men hon vet att många killar vill ha henne, hon är tillsammans med Ryan Butler och har även haft ett förhållande med Juistin Bieber, (innan han blev känd), hon gillar inte sin halvsyster, men eftersom Kiddo dejtar skolans snygging håller hon käften och är snäll.

Emilie, 16 år.

(Spelas av Selena Gomez)
Emilie är en neutral tjej, som i hemlighet beundrar kusinen Kiddos mod, hon vill inget hellre än att bli som henne en dag, och kanske hon blir det?
Hon är tillsammasn med Chaz Somer och umgås därför mycket med Ryan och systern, hon är som en bästis för henne, de berättar allt förvarandra,. utom deras riktiga tankar om Kiddo.

Justin, 17 år.

(Spelas av Justin BieberxD)
Ja, han är väl som han är?
Ni vetxD


Lite info och handling.

Super stjärnan Justin Bieber kommer tillbaka till barndoms staden Stanrofd, en kväll när han är ute och går ser han två killar som är på en tjej, plötsligt slår en av dem till tjejen, han ska precis springa fram när tjejen slår tillbaka, han blir helt chockad, tjejen går förbi honom utan att säga ett ord.
Han kan inte glömma det han har sätt, eller tjejens ansikte, och tre dagar senare ska Justin hänga med kompisarna Chaz och Ryan, och deras flcikvänner, men när han träffar Ryan får han enchock, han har en stort blåtirra över ena ögat, när de kommer hem till deras flcikvänner sturtar - några sekunder - efter att de har kommit in, in en tjej genom ytter dörren, det är samma tjej som slog tillbaka.


Ja, novellen kommer att vara riktigt annorlunnda mot mina andra, prologen kommer sent inatt eller imorgon bitti!
Nu ska jag fortsätta skriva puss!

Kiddo.
Kiddo´s perspektiv
Jävla Stanford, en liten håla där alla kände alla, och där man inte får vara annorlunda, alla tjejer ska gå omkring i rosa magtröjor och glo efter alla killarna, de ska hålla på med shopping och lyssna på Justin Bieber, inte skeata och lyssna på hård rock. Här ska alla vara lika och ingen ska vara annorlunda, ingen ska vara som jag.

Att ha självförtroende eller en egen vilja är olagligt, och killarna har mer makt och de ser ner på tjejerna, i
killarnas ögon är alla tjejer en sex-.leksak, och mindre värda än dem.
Alla ska ha en perfekt familj med en perfekt mamma och en perfekt pappa.
Bo i ett litet vitt hus med blommsterlådor, ha en fin bil och mycket pengar.

Det var bara det att jag inte har något av det, eller rättare sagt hade inget av det, innan pappa kom, och som han säger "räddade" mig, förut hade jag bott med min mamma som var alckholist och misshandlade mig, vilket ledde till att jag misshandlade henne tillbaka, vi hade inga pengar och bodde i den sunkigare delen av New York, tro mig, du har aldirg sett något som ens likanr den.
Jag har uppfostrats hårt, jag började röka när jag var 13, och festa och dricka när jag var 14, jag blev nog aristerad för första gången när jag var 15, och det var inte sista gången, det kan jag lova dig.

Jag är inte typen som skär mig själv eller går runt och är deprimerad, min mamma kanske slog mig, men även vi hade en komunikation, vi misshandlade varandra, och det var något i vardagen, som att bortsatänderna?
Och så en dag kom pappa, när jag kom hem efter något slagsmål, så stod han bara där, han hafe sagt att mamma blivit tagen av polisen för droghandel, och att jag skulle packa mina saker och följa med honom till Stanford, och hans nya familj.
Hans nya familj, med den nya, perfekta frun, och de nya, perfekta döttrarna.
Han hade stukigt när jag var tio, och jag skiter i precis allt han säger, likaså Mia, ellöer som pappa säger, "kalla henne mamma".
Han känner mig inte, jag lyssnar inte på vad folk säger, kan det vara så himla svårt att inse?
Nu tänker du säkert, "men halå? när kommer den deprimerade delen?"
Men det finns ingen sådan, jag är en tuff tjej som klarar mig själv, det är inget mer än så.

Jag drar ytterligare ett bloss på min cigaret och fimpar den sen snabbt med foten, jag kollar mig omkring på den öde skol gården, skol klockan slår halv elva men jag har ingen lust att gå hem, jag passar inte in hemma, pappa och hans nya perfekta fru, med sina perfekta barn, som hade alla rätt i skolan, är populära och ser bra ut, som "hade haft det tuft" med tagit sig igenom det, ingen av de, varken Emilie, 16, eller Sarah, 17, skulle varit vid liv om dem hade det som jag.
Jag ser två killar komma åt mitt håll, när de är fem meter ifrån mig får de syn på mig och kommer fram.
"Nämen titta, är det inte skolans egen nya komling, våran egen lilla leksak" flinade Ryan, den ena killen, han är en av skolans populäraste killar och tror att han äger allt och alla.
"Sak du inte sälja dig själv som din mamma gjorde?" flinade Chaz, juste, sa jag att min mamma var en hora när hon och pappa träffades?
Mamma sålde sig till pappa, emn de föll sedan snabbt för varandra, Chaz och Ryan är de populäraste killarna, eftersom deras bästa kompis är Justin Bieber.
Jag fnyste högt och reste mig upp, "Ska inte ni två gå och försöka strula med någon idiot som vill ha er fölr att ni är bästa kompis med den där Beaver, eftersom det är ända andledningen till att ni äör populära, ingen är intresserade av er, ni är två fula idioter som ser tjejer som leksaker, och interst inne, ingen tjej guillar det" sa jag en smulla överlägset och granskade deras ansikts uttryck, mitt i prick, de stelande till och jag ser agrisionen blossa i bådas ansikten.
Äntligen något som händer här!
"Gå hem till din pappa jävla rikemans barn" morrar Ryan hotfullt.
"Vet du?" säger jag irriterat och sätter perkfingert i hans bröst. "Jag dig själv en tjsänt, gå hem till din lilla mamma innan hon blir orolig, hon bryr sig ju om dig så mycket" äger jag med bebis röst, "eller till Justin, varför är inte han med er? Har han dumpat er för någon kändare?" Då smäller det, det första slaget hamnar i magen, inte så hårt, och sedan det andra, över kinden, och det tjedje över läppen, jag stårt helt stilla och tittar på honom, jag är inte ett dugg förvånad, det var det här jag var ute efter.
"Min mamma slår hårdare än dig" säger jag innan jag slår till honom över ögat, han kommer få en riäl blå tirra, men han får skylla sig själv.¨
Sååå, vill ni läsa mer på denna novell? Komentera och säg vad ni tycker, har börjat fundera på vad jag ska skriva efter Like You More Than I Can Admit To Myself, eftersom jag nog ganska snart ska avsluta den, när jag ´har knytit ihop allt, den skulle bli riktigt annoslunda, och det är helt klart en stort kandidat till vad jag ska skriva sen...den skulle i sådana fall  heta Born To Survibe, om ni tycker den får ni emr handlig och info senare, om inte kommer en annan idé komma upp så fort jag har enxD
Puss på er!<3