Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

Kiddo.
Kiddo´s perspektiv
Jävla Stanford, en liten håla där alla kände alla, och där man inte får vara annorlunda, alla tjejer ska gå omkring i rosa magtröjor och glo efter alla killarna, de ska hålla på med shopping och lyssna på Justin Bieber, inte skeata och lyssna på hård rock. Här ska alla vara lika och ingen ska vara annorlunda, ingen ska vara som jag.

Att ha självförtroende eller en egen vilja är olagligt, och killarna har mer makt och de ser ner på tjejerna, i
killarnas ögon är alla tjejer en sex-.leksak, och mindre värda än dem.
Alla ska ha en perfekt familj med en perfekt mamma och en perfekt pappa.
Bo i ett litet vitt hus med blommsterlådor, ha en fin bil och mycket pengar.

Det var bara det att jag inte har något av det, eller rättare sagt hade inget av det, innan pappa kom, och som han säger "räddade" mig, förut hade jag bott med min mamma som var alckholist och misshandlade mig, vilket ledde till att jag misshandlade henne tillbaka, vi hade inga pengar och bodde i den sunkigare delen av New York, tro mig, du har aldirg sett något som ens likanr den.
Jag har uppfostrats hårt, jag började röka när jag var 13, och festa och dricka när jag var 14, jag blev nog aristerad för första gången när jag var 15, och det var inte sista gången, det kan jag lova dig.

Jag är inte typen som skär mig själv eller går runt och är deprimerad, min mamma kanske slog mig, men även vi hade en komunikation, vi misshandlade varandra, och det var något i vardagen, som att bortsatänderna?
Och så en dag kom pappa, när jag kom hem efter något slagsmål, så stod han bara där, han hafe sagt att mamma blivit tagen av polisen för droghandel, och att jag skulle packa mina saker och följa med honom till Stanford, och hans nya familj.
Hans nya familj, med den nya, perfekta frun, och de nya, perfekta döttrarna.
Han hade stukigt när jag var tio, och jag skiter i precis allt han säger, likaså Mia, ellöer som pappa säger, "kalla henne mamma".
Han känner mig inte, jag lyssnar inte på vad folk säger, kan det vara så himla svårt att inse?
Nu tänker du säkert, "men halå? när kommer den deprimerade delen?"
Men det finns ingen sådan, jag är en tuff tjej som klarar mig själv, det är inget mer än så.

Jag drar ytterligare ett bloss på min cigaret och fimpar den sen snabbt med foten, jag kollar mig omkring på den öde skol gården, skol klockan slår halv elva men jag har ingen lust att gå hem, jag passar inte in hemma, pappa och hans nya perfekta fru, med sina perfekta barn, som hade alla rätt i skolan, är populära och ser bra ut, som "hade haft det tuft" med tagit sig igenom det, ingen av de, varken Emilie, 16, eller Sarah, 17, skulle varit vid liv om dem hade det som jag.
Jag ser två killar komma åt mitt håll, när de är fem meter ifrån mig får de syn på mig och kommer fram.
"Nämen titta, är det inte skolans egen nya komling, våran egen lilla leksak" flinade Ryan, den ena killen, han är en av skolans populäraste killar och tror att han äger allt och alla.
"Sak du inte sälja dig själv som din mamma gjorde?" flinade Chaz, juste, sa jag att min mamma var en hora när hon och pappa träffades?
Mamma sålde sig till pappa, emn de föll sedan snabbt för varandra, Chaz och Ryan är de populäraste killarna, eftersom deras bästa kompis är Justin Bieber.
Jag fnyste högt och reste mig upp, "Ska inte ni två gå och försöka strula med någon idiot som vill ha er fölr att ni är bästa kompis med den där Beaver, eftersom det är ända andledningen till att ni äör populära, ingen är intresserade av er, ni är två fula idioter som ser tjejer som leksaker, och interst inne, ingen tjej guillar det" sa jag en smulla överlägset och granskade deras ansikts uttryck, mitt i prick, de stelande till och jag ser agrisionen blossa i bådas ansikten.
Äntligen något som händer här!
"Gå hem till din pappa jävla rikemans barn" morrar Ryan hotfullt.
"Vet du?" säger jag irriterat och sätter perkfingert i hans bröst. "Jag dig själv en tjsänt, gå hem till din lilla mamma innan hon blir orolig, hon bryr sig ju om dig så mycket" äger jag med bebis röst, "eller till Justin, varför är inte han med er? Har han dumpat er för någon kändare?" Då smäller det, det första slaget hamnar i magen, inte så hårt, och sedan det andra, över kinden, och det tjedje över läppen, jag stårt helt stilla och tittar på honom, jag är inte ett dugg förvånad, det var det här jag var ute efter.
"Min mamma slår hårdare än dig" säger jag innan jag slår till honom över ögat, han kommer få en riäl blå tirra, men han får skylla sig själv.¨
Sååå, vill ni läsa mer på denna novell? Komentera och säg vad ni tycker, har börjat fundera på vad jag ska skriva efter Like You More Than I Can Admit To Myself, eftersom jag nog ganska snart ska avsluta den, när jag ´har knytit ihop allt, den skulle bli riktigt annoslunda, och det är helt klart en stort kandidat till vad jag ska skriva sen...den skulle i sådana fall  heta Born To Survibe, om ni tycker den får ni emr handlig och info senare, om inte kommer en annan idé komma upp så fort jag har enxD
Puss på er!<3