Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

Born To Survive - The End Of Something Ugly, The Start Of Something Beutiful. - Del 43

Något att lyssna på medans ni läser; Miley Cyrus - You´re gonna make me lones.

Jag skickar snabbt iväg smset innan jag hinner ångra mej.

Saret kommer oväntat snabbt.

Åkej....vänner?♥

Jag ler stort och svarar

Alltid♥

Jag skrattade till av Liams fjoliiga sms. Samtidigt som datorn laddar klart skvallerbloggen jag kollat in på.

Över skrifften för det senaste inlägg är Otrogen och Busted?

Jag bläddrar igenom texten utan att lsa den och slänger bara en blick på bilderna. Men då stannar mitt hjärta helt.

Jag stirrar stint på datorns skärm. Tjejen han kysser är uppenbarligen inte jag.

Jag bläddrar ner och läser n interjuv som är skriven under bliden.

Hans namn var skrivet i tjock still.

Jag började genast läsa.

Justin Bieber: Oh, I dont know. I just think she's whort it. I mean, nobody want to be her boyfriend. I'm just happy we're over. Nobody need to take care of her. So, I think he's doing tottaly rigth.

Follow his heart.

Jag kollar när inlägget blivit publicerat. Fem minuter sedan.

Jag smäller igen locket och reser mig frustrerat upp.

Jag twittrar snabbt.

Moments when U just want 2 kill, somebody.

Jag reser mig upp och går fram till fönstret. Tårarna börjar rinna ner för mina kinder.

Hur kan någon vara så grym? Jag trodde faktiskt på riktigt att han älskade mig.

Men det är som jag alltid har sagt.

Man ska inte lita på kärleken. Den fösvinner alltid tillslut. Och då har man glömt hur man klarar sig själv.

Jag drar upp bilden på oss som av en slump ligger på förnserbrädan bredvid mig. Jag river itu det och kastar ut det genom fönstret.

Män är svin. De lurar en för sex och annat. Lita aldrig på en man.

De förför dig, utnytjar dig, älskar dig, krossar dig, dumpar dig.

Orden cirkulerar i mitt huvud, jag skakar på huvudet. Vad lätt det bara skulle vara att hoppa.

Falla ner från åttonde våningen, rakt ut geno fönstret.

Jag ställer mig upp och hänger ut genom fönstret.

Jag suckar och hoppar in på mitt sovrums golv igen.

Jag drar av mig min svarta munkjacka och sätter på mig en grå oversize t-shirt.

Jag fattar inte meningen med kärlek. Allt som händer i slut ändan är att man blir krossad.

Jag drar upp min mobil och skriver ett nytt sms.

Jag r nt den dramatiska typen av tjej. So, time 2 face this shit. Det är slut, over, kapput.

Bye Bye Your Little Sucker!

Xoxo Kiddo.

Nöjt stoppar jag ner mobilen i väskan och går ut till min bil.

Jag hoppar in och startar snabbt bilen.

Okej, om man sumerar dagen hittils.

Jag har blivit sviken av min pojkvän, dumpat min pojkvän, blivit sviken igen av Justin, dumpat Justin igen.

Ja, jo, jag tycker helt enkelt att det har varit en riktigt bra dag hittils.

*

Jag svänger in på Island Records parkering och hoppar vant och snabbt ur bilen, jag ser Justin en bit bort och kastar en bitch blick på honom och går mot dörren, jag ser i ögonvrån att han är precis bakom mig, förväntar sig att jag ska hålla upp dörren åt honom. Men istället råkar jag slänge igen dörren i ansiktet på honom.

"EYY!" skriker han efter mig.

"Oj, jag såg dig inte, du var nästan osynlig."

"Ingen missar mig! Jag är Justin Bieber! Världskändis!"

"Antar att du bara inte betyder något för mig längre, ett osynligt littet kräk" säger jag med ett självsäkert flin på läpparna och kastar åter igen en dörr i ansiktet på honom.

Jag kunde lika gärna givit honom fingret eller dragigt ner byxorna på honom på ett stort officiellt evet.

Han skulle blivit lika förudmjukad. Jag går mot min studio och öppnar dörren, jag ser att Justin går in i studion bredvid min.

Fuck. Ska jag behöva stå ut med hans lallande balad sånger nu också.

Jag suckar djupt och kastar ett leende mot Moon.

Jag går in i mitt bås och drar på mig hör lurarana.

"Let's start!"

*

"Ehm, miss Swag, det är en tjej här som söker dig"

"Namn?" frågar jag ointresserat medans jag fyller i några noter på mitt papper.

"Andrea Andresson."

"Ta in henne."

*

Tänk att någon kan få hur många chanser som helst.

Och att varje gång denna någon gör fel hämnas du på ett eller annat sätt.

Men varje gång du gör detta blir det bara värre.

Ändå fortsätter du hämnas. Och det går inte att sluta.

Det blir som en drog. Du vill bevisa att man inte kan behandla dig hur som helst, men allt som händer är att du visar din egen svaghet.

Allt hämd egentligen handlar om är att man vill bli erkänd.

Man vill få bevis på att man har rätt och är bättre än andra.

Man vill bevisa att man är stark nog att ta strid efter stird.

Men allt man egentligen gör är att bevisa sin egen dumhet.

Man är antingen den som alltid vinner, eller den som alltid förlorar.

Den som förlorar fortsätter starta krig, den som vinner fortsätter hämnas.

Allt är ett dumt spel. Som inte kan sluta förns den av parterna med hjärna inser vad som styrka är.

Tills en av de kan välja sina strider.

Först då kan man sluta fred. Men bara därför behöver man inte älska varandra.

Bli vänner. Eller ens lådsas om varandra.

Jag van tillslut. Men tro inte att jag inte fick min hämnd på Justin för allt det han gjort.

Det fick jag. Och i dag läget. Är jag rädd att jag knäckte honom för mycket.

Men som man brukar säga. Som man bäddar får man ligga.

*

Justin's perspektiv.

Jag stirrar chockat ner på fotot av mig och Kiddo.

Jag fattar inte att hon gjorde det.

Att hon ställde sig i tv och gjorde det.

Att hon vågade ställa sig där och göra ett ganska lyckat försök till att förstöra min karriär och knäcka mig helt.

Jag suckar djupt, uppståndelsen var total, både i real life och på nätet.

Jag suckar djupt och sätter mig upp, jag tittar ut genom fönstret och ser passande nog Kiddo och några vänner passera.

Till mån förvåning hörde jag det ringa på dörren, jag gick ditt för att öppna.

Och till min ännu större förvåning fick jag se Kiddo utanför dörren.

"Hej, vi tänkte dra till donken och käka, är du på?"

Kiddo's perspektiv.

De flesta av er tror att jag gav upp. Att jag föll för hans charm och lät han vinna.

Men det stämmer inte. Jag krossade honom.

Men nudå, springer jag tillbaka till fina lilla Mr. Perfect och säger förlåt?

Känner ni mig? Jag tror inte det...

Det där inte att vinna. Jag vinner. Jag förlorar inte.

Jag vill inte bara vinna över hans grymhet. Utan jag vill också vinna över mig själv.

Därför tog jag stegen upp till han ytterdörr och frågade om han ville följa med.

För att övervinna mig själv. Och det är ju det alla egentligen strövar efter.

Att få bekräftelse av sig själv. Att man ska vara säker på att man är någon.

Alla är ute efter att vinna, men inte på det riktiga sättet.

Jag fick nörjet att se honom lida, men det är först nu jag vinner på riktigt.

Vissa kallar det självförvärkligande. Jag kallar det livet.

En prövning ingen kommer ur levande.

Men jag då? Mitt liv som inte varit något utom overkliga prövningar. De som känner mig väl säger att jag borde vara död.

Andra säger att jag är jag. Alltså är det normalt.

Han sa att jag var Born To Survive.

---

So, what do you think?

Kommentera myyycket och jag vill görna ha den slutliga poängen för B2S min tredje novell här på bloggen, jag har två JÄTTE viktiga frågor, och utan era svar kommer det bli JÄVLIGT svårt att fortästta skriva.

1, vilken kändis vill ni höra om i nästa novell? Rösta på vem ni vill.

2, Vill ni ha en LYMTICATMS, sorry, haha, nej men, vill ni ha en tvåa på Like you more than I can admit to myself? hum hum...

Ja, det var väl allt, hoppas ni svarar, eftersom jag inte kommer kunna börja skriva innan. Puss.

Längre än väntat...

Här hemma..

Sneak peak.

Miwihihih-

Okej....

Jag ser att....OBS! LÄS DETTA! INNEHÅLLER INFO OM NÄSTA DEL OCH NOVELL!!!! JÄTTE VIKTIGT!!!!

Born To Survive - A Little Something Named Sweden. - Del 42

I heard U was in Sweden?

I Heard U saw me in the newspaper?

And I heard U missed me?

Jag fick ditt kort från Ame. Tänkte svara.

Bara så att du vet. I know where U live....säger vi...hehe

Om du inte passar dig kanske jag kommer ner till dig.

Kramar Kiddo♥

Kiddo's perspektiv.

Jag öutade mig mot väggen och kollade ut på gatlycktorna som lös upp alla gator med sitt vita sken.

Jag kollade på klockan igen. Halv Sex. Det var inte ens ljust ute.

Och ändå är jag redan på kläd och sminkad.

Jag går fram till fönstret och tittar ut. Hela staden är upplysst av gatlycktor och skyltar.

Inte en solstråle så långt man kan se.

Det har gått tre dagar sedan jag skickade iväg kortet till Ande och jag kan inte vänta till jag får svar.

Om jag får svar.

Andrea's perspektiv.

Jag går trött ut till brevlådan som mamma bett mig, jag öppnar sakta locket och tar ut all post.

Jag går in igen och slänger all post på köks bordet.

Jag ser ett vykort som skilljer sig från dem andra. Det är en tjej på kortet och det är adresserat till mig.

Jag snappr åt mig det och går upp på mitt rum. På väg in går jag förbi min dator så jag slår snabbt på lite musik.

Jag kastar mig på sängen och kollar på bilden.

Tjejen på minner vagt om någon. Jag granskar tjejen och ser en ring på hennes finger.

Den är väldigt fin. Och påminer mig också om något.

I heard U was in Sweden?

I Heard U saw me in the newspaper?

And I heard U missed me?

Jag fick ditt kort från Ame. Tänkte svara.

Bara så att du vet. I know where U live....säger vi...hehe

Om du inte passar dig kanske jag kommer ner till dig.

Kramar Kiddo♥

Jag stirrade på kortet innan jag kastade mig efter en penna och ett papper och började skriva ett svar.

Justin's perspektiv.

Förlåt mig...snälla?♥

jag skickar snabbt iväg smset innan jag hinner ångra mej.

VSaret kommer oväntat snabbt.

Åkej....vänner?♥

Jag ler stort och svarar

Alltid♥

---

Kort som fan, men jag stress skrev det här, har iiinga ideer alls. Nu är det verkligen kris på riktigt!

As mycke skola + sjuk!

NI MÅSTE KOMMA MED ERA IDEER OCH ÅSIKTER!

Annars måste jag börja på en ny novell...

Pöss

Xoxo Matti♥

Okey....

Fem.

Skriver lite sådär va..

Born To Survive - Postcard. - Del 41

"Gid vad jag har saknat dig" han syftar till och jag känner tårarna i ögonvrån.

Lill. Den lilla svarta pojken som alla var så taskiga mot. Alla förutom jag och Ande.

Kiddo's perpsektiv.

Jag tittar med avsmak på Justin. Han står en bra bit bort från Felicia och ser lite rädd ut.

Kenny käpper en bild på dem och Justin tar lättat några steg från henne. Jag tittar äckat på honom.

"Vad?" undrar han.

Jag svarar inte utan går raka vägen fram och kramar Felicia.

"Hej Gumman, hur gick opperationen?" undrar jag och ser på henne.

"Bra...tror jag."

*

Jag tittar åter igen på kortet och drar upp benen under mig där jag sitter i soffan.

Jag tittar på henne. Visst, jag ser inte hennes annsikte. Men jag känner igen henne.

Kära Ame, jag såg Kiddo i tidningen idag. Det var som jag sa.

Hon skulle bli känd. Jag önskar att jag kunde få säga, "vad var det jag sa?" till henne.

Men jag vet inte var hon finns. Nu vet jag åtminstone att hon lever, vilket är en tröst.

Det kanske går att kontakta henne på twitter? Men hon skulle väl bara tro att jag var ett fan.

Jag kommer kanske och hälsar på en dag.

Kramar Ande.

Jag suckar djupt och vänder mig mot datorn och står bredvid mig i soffan. Jag kollar igenom alla min RT's och mentions, kanske hundra personer som har något som innehåller Andrea, Ande i sina namn eller har en profilbild som liknar Ande.

Jag suckar djupt och twittrar.

Serching for this girl. But she's the same age like me now.

Jag trycker på tweet och tweeten kommer upp på datorn. Jag håller i det tredje och sista kortet.

Jag vänder sakta på det och börjar läsa...

Texten är kort. Bara några få ord.

We all found love.

Jag vänder på kortet igen och tittar på tjejen på framsidan. Absolut likt Sew. Och Ande.

Jag tar fram min dator och letar efter en bra bild. När jag hittat en skriver jag vant ut den.

Jag reser mig upp och går bort till skrivaren. Jag sätter i hårdare papper och slår på den. Några sekunder senare kommer bilden ut.

Jag tar bilden och går tillbaka till soffan. Sedan reser jag mig upp igen och hämtar en penna och en sax.

Jag klipper ut bilden från pappret och börjar skriva.

I heard U was in Sweden?

I Heard U saw me in the newspaper?

And I heard U missed me?

Jag fick ditt kort från Ame. Tänkte svara.

Bara så att du vet. I know where U live....säger vi...hehe

Om du inte passar dig kanske jag kommer ner till dig.

Kramar Kiddo♥

---

jag tycker iaf att jag är duktig. Nästa del kommer imon.

Pöss

MINST tre kommentarer för nästan.

Xoxo Matti♥

Born To Survive - Two Diffrents. Two Parts - Del 40

Jag drar ett sista drag med hår borsten innan jag sätter upp håret och går ner till hallen.

Jag tar min mobil och mina bil nycklar. Sedan drar jag på mig mina skor och går ut till bilen.

Jag startar den med ett vant grep och rullar ut på vägen.

Time To Go Back To Hell.

Justin's perspektiv.

Krig. Krig. Krig.

Det är i full gång redan på twitter, facebook, instagrem och i värkligheten.

Ganska sjukt.

Jag är fullt medveten om att jag ska träffa Kiddo idag. Vi ska till samma barnhem för välgörenhet.

Jag drar på mig min mössa och går ner till hallen. Drar på mig skorna, tar mobilen och bilnycklarna.

"KEEEEEEENNY!!!!" ropar jag, jag hör ett högt skratt från köket, och två sekunder senare står Kenny farmför mig.

"Kom nu, vi drar."

*

Jag smäller igen bildörren efter mig och kollar mig omkring.

En bit bort ser jag Kiddo smälla igen en annan bils dörr. Hon är utan livvkt. Modigt.

Skärskillt just nu.

Hon går fram till dörren på barnhemet men stannar där.

"Hey Kiddo" ler Kenny mot henne.

"Helo Buddy" svarar hon med ett snett leende. Hon ängnar inte ens en blick till mig. Det stör mig att Kenny alltid håller kontakt med mina ex flickvänner. Väldigt mycket.

"Ska vi dra in?" undrar hon. Frågan är tydligt ställd till Kenny och inte mig.

Jag suckar tungt.

"Visst, Justin?"

"Sure" svarar jag bara utan att lyfta blicken från Kiddo.

Hon tar tätten mot barn hemmet och vi går in.

"KIDDO!" en kvinnas röst ropar Kiddos namn och hon snurrar runt med ett stort leende på läpparna.

Mot oss kommer föreståndarinnan för barnhemmet om jag fattat rätt av det Scooter berättat.

Vänta. Känner Kiddo henne?

Kiddo's perspektiv.

"AME!" ler jag stort mot Ame och krammar om henne hårt.

"Hur har du haft det?" undrar hon ivrrigt. Jag skrattar till.

"I helvetet som pappa kallar paradiset?" flinar jag, hon flinar med mig och nickar.

"Just det ja, följ med mig så ska du få något att dricka" Hennes blick vandrar till Justin och Kenny.

"Åh, Mr. Bieber och Mr.Hamilton fröken Moon kommer och tar hand om er. Ni får träffa barnen om en kvart"

"Kiddo då?" det är Justins röst.

Ame skrattar ett högt skratt och hennes hårt sminkade ögon utstrålar ironi.

"Vi känner varandra. Så hon följer med mig." Hennes flin är överlägset och hon för in mig på sitt kontor.

*

"Så, då var man av med superkändisen" det är tydligt att Ame inte gillar sådana här besök från kändisar.

De var ju ändå bara här för bättre publicitet.

"Men man få godta det för pengarna de sjänker." Jag nickar och tar en klunck av mitt té.

"Bor Andrea kvar här?"

"Andrea. Öh, nej, hon adopterades till Sverige två månader efter du drog för gott."

Jag nickar sakta. "Jaha, har du någon kontakt med henne?"

"Jag fick ett vykort för några veckor sedan. Här någonstan ska det vara..." Hon börjar rota igenom en av sina skriv bords lådor. "Här" hon skickar mig ett kort på en flicka med nedböjt huvud som sitter på en trottoar kant.

"Och här är det andra. Hon skickade det ett år efter hon flyttat."

Hon sträckte mig det och jag började läsa på det första.

Kortet är illa medfaret och man kan knappt urskilja bokstäverna som flickan än gång skrivit på balongen hon håller mellan sina händer.

You're prettiest when you're happy.

Lyckas jag se att det står. Jag ler för mig själv. Så typiskt Andrea. Jag betraktar bilden ett litet tag till och ser ringen på hennes finger, den är mycket liten på bilden men jag kan se att den är mycket lik min ring.

Nästan identisk. Jag vänder på kortet och börjar läsa.

Kära Ame, jag vet inte hur jag ska börja.

Sverige är fantastiskt. En stor skillnad till vad jag är van vid. Men ändå.

Hur har du det? Hur har ala barnen det?

Har du någon kontakt med Kiddo?

Det är så mycket jag vill fråga. Men så lite plats att skriva på.

Jag antar att sånt är livet. Så mycket man vill uppleva och se. Men så lite tid.

Nu måste jag gå för att hinna till skolan.

Kom ihåg.

You're prettiest when you're happy.

Kram Ande.

Jag stirrar på texten. Så likt Ande. Eller Andrea.

"Vi måste gå ut till barnen och kändisarna nu. Men här" Hon räcker mig två kort.

"Det senaste kom idag. Jag har inte läst det. Men jag tror det spelar mer roll för dig. Inte sant" Hon ser mig djupt in i ögonen och innan jag hinner protestera kört hon ner dem i min väska och drar ut mig till barnen.

*

"Kiddoooo!" den tio åringa pojken kommer springandes mot mig.

Det tar två sekunder innan jag känner igen honom. "Lill" ropar jag och fångar honom i min famn.

"Gid vad jag har saknat dig" han syftar till och jag känner tårarna i ögonvrån.

Lill. Den lilla svarta pojken som alla var så taskiga mot. Alla förutom jag och Ande.

---

Är jag åzum eller vad?!

Hoppas ni gillart!

Pöss

Xoxo Matti♥

I'm Back In Bussniess.

Helo There!

Här hemmea sitter lilla jag och tänker. Jag har ju inte uppdataerat sen måndags.

Pga jetlagg och IT(Ide torka).

jag har lixom inte haft en anning om vad som ska hända. Men så vaknade jag imorse av att jag inte kunde andas. Trevligt.

Anyway, jag kunde inte andas men skrivar lusten hade kommit tillbaka.

Kung, inte sant?

Så, kommentera ännu mer på förra delen så jag blir lite mer peppad så kan jag nästan lova att det blir en del idag.

Snabbt svar på en kommentar som jag fick a long time sen!

Det stämmer Jasmin, att vara singel är deprimerande, om man är det allt för länge.

Värkar som att många av er ogillar att Kiddo inte är tillsammans med Justin. Men thats life.

De kanske inte ens blir tillsammans igen. Vi får se.

Men man kan ju säga att Justin dragigt till sig ganska många minus poäng.

Jag hoppas att de löser det här. Det vet jag inte själv än...hehe.

Men de ska ju träffas nu. Rigth?

Har some ideas about that.

Jag tror ärligt att det här kommer bli riktigt bra.

Och till min egen besvikelse börjar BTS leda mot sitt slut.

Jag har en liten liten liiiten idé om nästa novell. Men vi får se.

Men. Skulle vara bra om ni kunde svara på denna fråga;

När jag avslutade Like You More Than I Can Admit To Myself ville många av er att jag skulle skriva en tvåa. Vill ni fortfarande det?

För i sådana fall måste ni säga det NU, så jag kan börja planera!

Ni har tills måndag på er.

Älskar er!

Pöss Pöss.

Xoxo Matti♥

Bussen...:o

Assoo

Alalalallala

I've some inspiration.

Jag ska förtydliga mej lite...

Så..

Om novellen nu är tråkig.

Jasmin.

Born To Survive - We Was Just Two Innocent Kidz. - Del 39

Rock vinner över pop. Så har det alltid varit och kommer alltid vara.

Det är tuffare. Starkare. Klarar mer.

Det övervinner allt.

The Smal Kiddo.

"Kiddo!" rösten ryter.

"Ja." muttrar jag surt.

"Du har ingen rätt att vara sur." Madme Kristin, eller,

Befällhavaren, som många av oss säger, tar tag i min arm hårt.

"Släpp mig!" skriker jag i panik. Jag vet vad som väntar.

Det första slaget hamnar över ryggen, andra över munnen, sista över huvudet.

Sedan blir allt svart. Men smärtan följer med mig in i mörkret.

Slagen dunkar. För varje kropps del som börjar dunka dras jag längre in i mörkret.

Jag stirrar på det lilla fotot på mig. Jag var kanske fem år på bilden.

Och minnet kommer från samma ålder.

Minnena från åren på barnhemmet var ju inte direkt ljusa.

Jag drar ut fotot och något mer ramlar ut i boken som jag har uppslagen i knät.

En ring?

Never Forget Me

Står det på den med snirkliga bokstäver.

Jag söker i minnet efter ringen. Men kan inte hitta den. Jag trär den sakta på fingret och då slår det mig.

Andrea.

Flickan som jag skillts åt när jag var femton år.

Var kan hon vara nu?

Jag rotar genom lådan med alla bilder och saker från mina år från barnhemet.

Om jag inte minns fel så bodde jag dör i omgångar.

Mellan ett och två. fem och sju. Åtta och Elva. Fjorton och Femton.

Sista gången jag kom ditt var när jag var fjorton. Jag kom ut några månader efter jag fyllt femton.

Det var sista gången jag bodde på barnhemet.

Men Andrea.

Hon hade alltid bott där.

Jag hittar äntligen några bilder på henne.

Den frösta bilden är på oss som kanske fjorton. Jag skrattar till av minnet.

Man ser inte riktigt hennes ansikte. Så jag fortästter leta.

Tre bilder på mig som, nio, tio och ett.

Jag kollar mer och hittar äntligen två bra bilder på Andrea.

En bild på mig och Andrea. Hon var lite lik Sew faktiskt.

Samma näsa och leende.

Jag kollar upp adressen, skumt, samma adress som till det barnhemmet jag ska till idag.

Jag reser mig upp och går till badrummet.

Låser dörren och drar av mig kläderna, sedan hoppar jag in i duschen.

Det varma vattnet omfamnar mig och låser ute alla tankar.

*

Jag drar ett sista drag med hår borsten innan jag sätter upp håret och går ner till hallen.

Jag tar min mobil och mina bil nycklar. Sedan drar jag på mig mina skor och går ut till bilen.

Jag startar den med ett vant grep och rullar ut på vägen.

Time To Go Back To Hell.

---

Wadda, första delen som INTE är tidsinställd på två veckor!

Haha, anyway, minst tre kommentarer för nästa!

Pöss!

Xoxo Matti♥

Born To Survive - Rock n Roll Never Dies - Del 38

Han ler mot mig och vi fortsätter gå.

Plötsligt skrattar Liam till.

"vad?" undrar jag medans han kollar ut över vattnet.

"Jag kan inte se dig tillsammans med Justin bara" flinar han, jag himlar med ögonen och ser ut över det blåa havet.

"Ärligt. Inte jag heller."

Kiddo's perspektiv.

"Så du krossade hans hjärta tillslut" tjejen puttar hårt in mig i väggen.

"Aey!" säger jag förbannat och tar ett fast grep om hennes handled. "Du bråkar med fel person tjejen."

"Släpp henne" muttrar tjejens kompis.

"Varför?" flinade jag och vrider om hennes handled lite till, tjejen kvider till. Grepet gör ont som fan, men man blir inte sakadad.

"Låt Justin va!" skriker hon som jag håller i.

"No problemo, killen är ett riktigt jävla svin."

Tjejerna flämat till och den jag inte håller i lyfter sin hand för att slå till mig.

Jag fångar den i luften och väser.

"Bad move girl." J

ag släpper den och ser hotfullt på dem.

"Var det något mer? Nej tänkte väl det." jag vände mig om och hörde dem skrika bakom mig.

"Nu är det fan krig!"

*

Den höga musiken fick mig att slappna av lite. Kung.

Riktig grym rock får en alltid på bra humör.

Som Sew brukar säga.

Jag fortsätter dansa runt i mitt rum innan jag slänger mig ner på sängen. Jag drar upp datorn och skriver snabbt på twitter.

Some good rock always make U happy! #nomoresinglegirl #lovemyfans #idiotgirls #belibers

Jag biter mig i läppen. Sedan skriver jag.

They want a war. Come on. Swaginators! We can take the belibers! They Tell me they want war. Are U whit me?

#swaginators #belibers

Jag tryckte snabbt på tweet och tre sekunder senare hade jag över 3 tusen RT's alla om att de var på.

Jag log och skrev en till.

@Biieberrboy Game on.

Sedan smäller jag ingen datorn, drar åt mig min jacka och mina skor. Sedan rusar jag ut ur lägenheten.

Justin's perspektiv.

@Biieberrboy Game on.

Orden ekarr i mitt huvud. Vad fan?!

Jag kan inte släppa det. Jag sjunker neer i sängen.

Drar upp mobilen, kollar igenom hennes tweets.

Där. Något av mina fans eller några har förklarat krig mot Kiddo och hennes Swaginators, och nu är alla med.

Alla 13 miljoner belibers.

Fan, de känner varken Kiddo eller hennes fans, Kiddo skulle kunnea golva alla av mina fans.

Rock vinner över pop. Så har det alltid varit och kommer alltis vara.

Det är tuffare. Starkare. Klarar mer.

Det övervinner allt.

---

Sooooooorry för att det inte är "riktiga" tweets, men kan inte fixa det här i Thailand...hehe

Pöss på er!

Xoxo Matti

Born To Survive - Get A Life. - Del 37

"Du är helt otrolig" flinar Liam och kysser mig.

"Så, vad heter du lilla vän?" ler jag mot henne.

"Miley" ler hon, jag skrattar.

"Så, ska vi ta en glass?"

"Gärna!" ler hon glatt och ett brett gulligt leende sprider sig över hennes läppar.

Justin's perspektiv.

"Aey! Bro, släpp henne!" säger Ryan och drar skvallertidningen ur händerna på mig.

"Hon har ju tydligen kommit över dig" säger han menande och pekar på tidningens framsida, jag tvingar mig att se på bilden. Hur ont det än gör.

"Get a life bro" suckar Chaz på min adra sida och dunkar mig i ryggen.

Jag suckar djupt, det värsta är att de har rätt.

"Du vill ha henne tillbaka och ringer och säger att du ska lura henne, är du dum?" säger Ryan och rynkar ögonbrynen. "Du är ju prinscharmig, du vet precis hur man gör för att få en tjej på fall, och det är fan heller så"

"Men Kiddo är ingen tjej, hon är Kiddo."

"Hon har fortfarande ett kvinnligt kön, eller?" flinar Chaz och vi alla tre skrattade till.

"Well, det kan man lätt säga" flinar jag.

"Så? Hon måste väl tänka som alla andra tjejer?"

"Det är just det som är problemet, hon tänker inte som andra tjejer, Ryan, skulle alla andra tjejer slå till dig? En av skolan absolut populäraste killar? Hon gick in till hundra procent för att krossa er, hon använde mig, ni var där, jag med, tjejen är inte som alla andra."

"Och det är inte Liam Hemsworth heller, han är annorlunda, det kan man se. De passar ihop."

"Vad sa du att han hette sa du?"

"Liam?" sa Ryan undrade.

"Nej i efternamn?!"

"Hemsworth?"

"Det är ju fan Julians storre brolla..." mumlar jag och skriver snabbt in Kiddo Swag and Liam Hemsworth i sök rutan på min dator.

"Fml" muttrar jag tyst,

"Aey, är inte det där killen som Selena var kåt på?" flinar Ryan vilket i sin tur ledder till att jag snärtar till honom i bak huvudet. Hårt.

Han flinar bara till svar. Jag smäller igen datorn samtidigt som Ryan drar upp sin mobil.

Tre sekunder senare vibererade min iPhone i min ficka.

Get a Life @biieberrboy, she's over you. Totally.

Jag himlade med ögonen och svarade.

@itsryanbutler, Yeah, what can I say? Get a girlfriend? Oh, i did forget, u already have one, where is she? Cant see her? Is she gone?

Han svarar med ett flin.

@biieberrboy, well, I got one, you don't. Somthing more u want 2 talk about? Good. So, now, get a life!

How many of U belibers want justin 2 get over @Kiddo_Swag?

Kiddo's perpsketiv.

"Eyy! Släpp mig!" skriker jag när Liam börjar linda sina armar om mig för att lyfta upp mig ur sängen.

"Haha, det går nog inte" flinar han och lyfter upp mig,

"Meh! Fan ta dig!" säger jag. Han flinar bara bredare och bär in mig i badrummet.

Han trycker in mig i duschen.

"Nej!" skriker jag samtidigt som han sätter på kalvattnet, jag skriker till innan jag drar in honom också.

*

Vi ler mot kamerorna och fortsätter gå längs stranden.

"Egentligen" flinar Liam och vänder mig mot sig. "Så är det fuskigt att du är så snygg"

Jag flinar och himlar med ögonen innan jag kysser honom mjukt.

Han ler mot mig och vi fortsätter gå.

Plötsligt skrattar Liam till.

"vad?" undrar jag medans han kollar ut över vattnet.

"Jag kan inte se dig tillsammans med Justin bara" flinar han, jag himlar med ögonen och ser ut över det blåa havet.

"Ärligt. Inte jag heller."

---

Wadda!

Hello, anyway, sitter och drygar här i lobbyn.....ehm, klockan är...15.28 (9.28 I SVERIGE)

Idag kom jag hem....ehm.....pöss!!

Snart blir uppd bättre huns!

TIDSINSTÄLLT!

P.s JAG ÄR HEMMA!!!!!!!

Born To Survive - Whatta Fuck Is You Doing?! - Del 36

"Nej!" säger jag och skakar på huvudet.

"Synd att jag vill då" säger han och hans flind växer.

Han tar tag i min tröja och drar ut mig, jag hoppar upp i hans famn, jag ser djupt in i hans ögon och blir som paralycerad. Jag kan inget annat än att se djupt in i hans ögon.

Jag lutar mig fram i hans famn och våra läppar samman länkas i en mjuk men väldigt känsloladdad kyss.

Justin's perspektiv.

Den fantaskiska sångaren och även sedan några veckor tilbaka Justin Biebers ex flickvän, Kiddo Swag har under några veckor setts ute med vännen Liam, men det kanske är mer än vänner?

Kiddo twittrade för några veckor sedan.

People find new love , new friends and new animis.

Say hi 2 Liam.

Bara vänner alltså?

Men för några dagar sedan synttes vännerna ute på stranden, de kysste varandra.

Har Kiddo redan kommit över Justin?

Redan hittat en ny?

Vi gratulerar paret. För ärligt, Kiddo behöver inte Justin.

Och enligt källor nära Kiddo så har de inte haft kontakt sedan ett telefon samtal dagen efter breakupen.

Sårade Justin Kiddo eller kanske tvärt om?

Det är troligare att Kiddo sårat Justin, eller vad säger ni?

Sorry Biebz, men tjejen din värkar ha gått vidare.

Sedan dess har det kommit ut många bilder på paret.

Allt vi kan hoppas på nu är et utalande från Kiddo.

Tillsklinad från ex:et värkar inte Kiddo skämmas eller ha några problem med att vissa sin kärlek.

Kanske är det så man ska göra när man vill hålla kärleken vid glöd Bieber?

Charm kungen har blivit av charmad av en tjej, den kaxiga Kiddo har övertaget.

Go girl! Så ska det se ut!

Känd dig ägd Bieber! Totalt dissad av en tjej, första gången, kanske?

Vi har också upp gifter om att Liam ska vara storebror till Julian, en av Justins vänner som Kiddo skall ha träffat Julian under sin första tillvaro i Atl när hon bodde hos Bieber.

Kanske dags att börja kämpa om du ska ha tjejen tilbaka?

All Lycka Önskar Vi Jiddo, nej nej, fel, vi menar förstås.

Kiam

Jag biter mig hårt i läppen, jävla, helvetes, SKIT!

Jag slänger tidningen hårt i golvet.

Varför häder detta mig?

Varför sa jag så till henne i telefonen?

Kiddo's perspektiv.

Jag går ut från tatto studion och flätade in mina fingrar i Liams.

En bit bort ser jag ett gäng killar som är på en tjej, en av killarna, han som värkar vara ledare har en tröja med mitt ansikte på.

"EYY! KILLAR! skriker jag och börjar gå mot dem.

"Vad har den här tjejen gjort er?" frågar jag och går fram till dem, killarna ser på mig med upphetsade och avgudande flin medans tjejen bara står och skakar av räddsla.

"Hey" ler jag mjukt och drar in den lilla tjej i min famn, killarna kanske är i fjorton.

"Det här är inte coolt om det är det som är meningen. Det är bara så jävla mesigt att det inte är sant."

Killarna kollar skrämt och chockat på mig, "Inte lika stöddiga längre va? Inte van att det kommer en tjej och säger emot?"

"Eh.." stammar killern med mig på tröjan.

JAg höjer bitchigt på ögonbrynen, "Jag trodde jag hade bättre fans än det."

Killen stammar och hans kompisar klappar han tröstande på axeln.

"Det gäller er med, jävla svin." muttrar jag surt. "Patetiskaste jag har sett på länge" sedan tar jag den lilla tjejens hand och går därifrån, jag ser i ögon vrån att hon vänder sig om och ger killarna fingret.

"Du är helt otrolig" flinar Liam och kysser mig.

"Så, vad heter du lilla vän?" ler jag mot henne.

"Miley" ler hon, jag skrattar.

"Så, ska vi ta en glass?"

"Gärna!" ler hon glatt och ett brett gulligt leende sprider sig över hennes läppar.

---

Ja, kände att ja va på bra humör idag.

Så ny får en del idag.

Pöss

Xoxo Matti

Vissa...

Born To Survive - New Love. - Del 35

"Inge bra, eller, jag har ju killar, men det är bara det att antingen vill de vara helt jävla anonyma eller så vill de bara bli kändisar.." suckar hon.

"Äh, killar är konstiga" ler jag, hon nickar.

"Riktigt jävla weird!"

Demi's perspektiv.

"Den där killen kollar skumt på dig Kiddo" mumlar jag tyst och pekar diskret på en kille en bit bort.

"Känner du honom?" undrar jag och hon skakar på huvudet.

"Men han är förbannat lik en av Justins kompisar...Julian hette han visst"

"Oh" säger jag men rycker till när han kommer hitåt, "han kommer hit..."

"Aey, är inte du Kiddo? Justins Kiddo?" undrar han, jag flinar.

"Jag är Kiddo, men inte Justins"

"Åh, kanske fel person då..."

"Neä, jag har gjort slut, det är därför." Shiet, han är grymt snygg!

"Så du är singel?" flinar han och Kiddo nickar.

"Jo, asså, min lille brorsa Julian kan inte sluta snacka om dig, så, jag tänkte att jag var tvungen att gå och snacka med dig, och se om du nu är så peciell"

Kiddo's perspektiv.

Demi flinar, "hon är sjuk i huvudet"

"I like" flinar han flörtigt och skrattar sen, "By the way, jag är Liam, Liam Hemsworth"

"Åh, jag är Kiddo Swag" ler jag, Demi puttar till mig i sidan,

"Måste dra, jag ska träffa Mike" Juste, Mike, Demis kille...så var det ja.

"Vi ses" ler jag och kramar om henne.

"Jag bor hos dig just nu, så aa" hon flinar och går här ifrån.

"Så, vill du kanske hitta på någe?"

"Sure" ler jag och vi börjar gå.

*

"Smile" ler jag och trycker snabbt ett kort på oss, jag lägger snabbt ut det på twitter innan han hinner protestera.

People find new love, new friends and new animies, here's my new friend.

Say hi 2 Liam!

Jag trycker snabbt på tweet och lägger upp den, Liam ger mig en mördar blick, jag flinar bara till svar.

"Så, nu vet heeeela världen om att vi e kompisar"

"Vad bra då" flinar Liam bara till svar.

Jag skrattar med skakar bara på huvudet.

*

Jag har inte hört från Justin på tre veckor, inte för att jag riktigt bryr mig.

Jag har ju inte heller tagigt tag i det och letatt upp honom.

Jag ser honom varje dag i tidningen, aja.

Jag har kommit väldigt nära Liam, han är hur gullig som helst.

Jag låser dörren och börjar gå ner mot den lilla starnden där jag ska träffa Liam.

Jag sätter mig i en av stolarna som står övergivna på den tomma stranden och tittar ut över havet.

"BUH!" Jag rycker till och vänder mig om, Liam.

"Din jävel" muttrar jag, han skrattar till och sätter dig i stolen bredvid mig.

*

"Nej! Snälla! Snälla!" skriker jag och försökte komma låss ur hans grepp.

"Något problem sötnos?" flinar han elakt.

"Din jävel" muttrar jag och han jaggar mig ännu längre ut i det kalla vattnet.

Han lutar sig framåt och palcerar händerna på benen, "Så du vill inte?" flinar han retsamt.

"Nej!" säger jag och skakar på huvudet.

"Synd att jag vill då" säger han och hans flin växer.

Han tar tag i min tröja och drar ut mig, jag hoppar upp i hans famn, jag ser djupt in i hans ögon och blir som paralycerad. Jag kan inget annat än att se djupt in i hans ögon.

Jag lutar mig fram i hans famn och våra läppar samman länkas i en mjuk men väldigt känsloladdad kyss.

---

Tidsinställt!

Snart kommer jag hem från Thailand luvies!

Jag hoppas jag möts av många fina kommentarer!

Puss!

Xoxo Matti♥

Born To Survive - Time 2 Flum. - Del 34

Texten får mig att må ila. Jag stänger snabbt tidningen och slänger iväg den.

Jag kryper ner under täcket.

Dålig start på dagen.

Usch.

"Kiddo! Kiddo?" ropar Demi från hallen.

"Här! I köket!" svarar jag.

Hon kommer in, "Vad skirver du?"

"Någe, en låt tror jag.." flinar jag och skrattar,

"Trevligt trevligt!" ler hon, "får man läsa?"

"Sure"

"Bra. Riktigt bra" ler Demi och ger tillbaka blocket till mig.

*

"Amen! Fusk!" muttrar jag och slänger ytterligare en kudde på henne.

Demi flinar på mig, "Jasåå?" flinar hon och kastar ytterligare två kuddar över mig.

"Okej! Okej! Jag ger mig" Demi flinar nöjt, "kom nu, jag vill ha godis!" Demi ler och nickar instämmande innan vi båda rusar ut i köket.

Vi tar med oss allt godis in och slänger oss på min säng.

"Sätt på filmen!" klagar Demi som en femåring, jag flinar och med ett enkelt knapp tryck körs filmen igång.

*

"Kooom då!" gnäller Demi på skoj, jag flinar och nickar, och vi slänger oss i sängarna.

"Så, vad ville Justin?" undrar hon nyfiktet.

Jag gör en grimars och suckar, "Det var ett riktigt konstigt samtal.." börjar jag.

"Vad sa han då?" undrade hon,

"Först sa han att han inte ville ha tillbaka mig som flickvän...utan vän..."

"Det låter som något en kille som Justin skulle kunna säga" instämmer Demi.

"Sen blev han helt annorlunda och sa att han bara skulle göra det för att kunna få mig i säng sen..."

Demi spärrar upp ögonen, "No way!" utbrister hon, "han säger inte sånt!"

"Nä..." jag kollar på henne, "jag har två förslag, antingen var han stup full, eller så går han på drog."

Jag säger det över drivet seriöst och efter en blick på Demi brister vi båda ut i ett asgarv.

"Men hur går det med killar för dig?" jag kollar på henne och hon suckar.

"Inge bra, eller, jag har ju killar, men det är bara det att antingen vill de vara helt jävla anonyma eller så vill de bara bli kändisar.." suckar hon.

"Äh, killar är konstiga" ler jag, hon nickar.

"Riktigt jävla weird!"

---

Jaja, ehm, del 34...kommentera?

Hehe, puss!

Xoxo Matti♥

Amen vafaaaaan?!

Born To Survive - I Want You Back As My Friend - Del 33

"I'm sexy and I know it...." Jag och Demi utbyter varsin blick innan vi båda brister ut i skratt, sedan med ens blir jag genast alvarlig.

"Det där är Justins ringsingnal..." Demi ser på mig.

"Ajdå...ny dumpade killar är oftast inte så roliga...."

Jag sväljer hårt och nickar, sedan trycker jag på svara och lyfter luren mot örat.

"Kiddo..." andas jag.

"Det är jag, Justin."

Here we go. tänker jag och tar ett djupt andetag.

"Justin, du måste acceptera att jag inte vill vara tillsammans med dig längre..."

"Ja, och jag ringer inte för att få tillbaks dig som min flickvän..."

"Inte?" frågar jag förvånat.

"Jag ringer för att få tillbaka dig som min vän."

Jag är helt mållös, jag hör hur Justin skrattar i andra änden.

"Och efter att jag blivit din vän kan jag få dig i säng" Jag grymtar till och letar i ironin i hans röst men kan inte hitta den.

"Gumman, jag är seriös" Jag sväljer hårt innan jag klickar.

Det är inte den Justin jag känner...

*

Justin's perspektiv.

Jag vet inte varför jag gjorde det.

Det var bara dumt. Extremt dumt.

Jag drar snabbt upp mobilen och skriver ett sms.

Förlåt.

Hon kommer hata mig för all framtid.

Kiddo's perspektiv.

Jag sätter mig rakt upp i sängen, idag släpps Phooto Shoot bilderna jag och Justin gjorde.

Jag drar upp närmasta skvaller tidningarna och blädrar snabbt fram till dem.

Jag bläddrar snabbt igenom alla bilder. Inget intressant, men den sista bilden fastnar jag för.

Den är inte som dom andra, och min blick ser gladare ut, jag tänker tillbaka till dagen då vi hade fotat.

Justin hade bara kollat på till en början, men sedan hade fotografen tyckt att det saknade något, och så hade Justin fått vara med på bilden, jag kommer ihåg hur glad jag blev. Nu undrar jag bara varför.

Jag ska precis stänga tidningen när jag ser vad som står under.

Let's go all the way tonight
No regrets, just love
We can dance until we die
You and I, we'll be young forever

You make me feel like I'm living a teenage dream
The way you turn me on, I can't sleep
Let's runaway and don't ever look back
Don't ever look back.

Texten får mig att må ila. Jag stänger snabbt tidningen och slänger iväg den.

Jag kryper ner under täcket.

Dålig start på dagen.

Usch.

---

Tralllalalaa, tidsinställt!

Snart kommer jag hem från Thailand mina små sötnosar, vad är det för datum...hum....8:onde, jag kommer hem den 14!

Puss!

(Tidsinställt!)

Xoxo matti♥

Te Hanni.

Alltså, alltså, alltså!!

Born To Survive - I have no regrets, but I do not want it back. - Del 32

Hela jag stelnar till. Så det är alltså över.

Det känns som om hjärtat slutar slå, jag vrider och vänder på lappeb för att hitta något mer.

Vilket jag gjorde, men jag är inte så säker på att jag ville se det här.

Det är över Justin. Ingen pause, utan över.

Jiddo finns inte längre.

Kiddo's perspektiv.

"I need to feel your heartbeat
When you say you love me
I don't want to hear it
If it's something that you don't mean"

Jag hör min röst sjunga orden jag skrivit från högtalarna medans jag kollar ut genom fönstret.

Jag ångrar inte att jag var tillsammans med Justin.

Men jag vill inte bli det igen. Jag kollar ut genom fönstret och ser Demis bil stanna nedanför lägenhetshuset.

Sew och Joy är hemma en månad. Deras föräldrar eller vad man ska säga "saknade" dem, så, ja.

Jag är ensam. Jag reser mig upp och springer till dörren, jag drar på mig skorna och går för att möta Demi.

*

"Kiddo!" ropar Demi glatt.

"Demi!" svarar jag lika glatt och vi omfamnar varandra.

Jag kollar ner på hennes kläder.

"Kom direkt från flygplatsen" förklarar hon och ger min outfit en undrande blick.

"Dumpade nyss min pojkvän" flinade jag, Demi såg medlidande på mig vilket fick mig att börja skratta.

"Hey, jag är okej! Det var mitt val" Demi flinade och vi började gå upp genom lobbyn i det lyxiga huset.

Jag trycker på hisknappen för trettioandra våningen och hissdörrarna stängs.

"Gud vad skönt" suckar Demi och sjuker ner med ryggen mot hissväggen.

"Nu ska jag bara vara lednig i en månad, inte ett fan, eller en jävla paparatzzis så långt ögat når."

Hon andas lättat ut och hissen plingar till, hon reser sig upp och vi börjar gå mot min lägenhet.

"Har du glömt att vi blir attackerade så fort vi går utanför dörren." flinar jag , hon suckar och nickar.

"Tyvärr" Jag låser snabbt och vant upp dörren och släpper in henne.

Hon slänger ifrån sig sin jacka lickaså gör jag, vi drar av oss skorna innan vi går in och sätter oss runt köks bordet.

"Vänta!" Demi försvinner iväg och hämtar de senaste skvaller tidningarna, "här" flinar hon och släper ner dem med en duns på bordet framför oss.

"Senaste nytt" läser Demi med dramatisk röst. "det värkar som att Bieber lyckliga kärleks historia här med tar slut. Kiddo lämnade hans hus mitt i natten, och inte med ett stort leende på läpparna.

Justin såg morgonen efter gråtandes i sitt fönster. Har kärleken bara tagigt slut?

Är Kiddo förbannad för att Justin ska ut på ytterligare en tour?

Var kommer detta ifrån?

Allt har ju varit så bra, även om de inte har setts.

Det fram går tydligt att det är Kiddo som dumpat Justin.

Har paret bråkat?

Det framgår efter Kiddos tweet, I have no regrets after my reletionship whit @biieberrboy, but I do not eant it back! #singlegirl.

Att hon är ganska lättad över att äntligen vara singel."

Skrattet går inte att stoppa.

"Heelt otrorligt" skrattar jag , Demi nickar och plötsligt hörs ett ljud.

"I'm sexy and I know it...." Jag och Demi utbyter varsin blick innan vi båda brister ut i skratt, sedan med ens blir jag genast alvarlig.

"Det där är Justins ringsingnal..." Demi ser på mig.

"Ajdå...ny dumpade killar är oftast inte så roliga...."

Jag sväljer hårt och nickar, sedan trycker jag på svara och lyfter luren mot örat.

"Kiddo..." andas jag.

"Det är jag, Justin."

---

Ojoj, vad händer nu?

Puss

(Tidsinställt!)

Xoxo Matti♥

Born To Survive - I Never Want 2 hear You Say It's Over. Again.- Del 31

"Kiddo" viskniningen är inte hög, den hörs knappt.

Jag skakar på huvudet. Bara inbildning. Det har redan gått tre veckor sedan jag och Justin gjorde slut.

Eller, vi gjorde inte slut...men ändå. "Kiddo" viskningen är högre och får mig att titta upp.

"Justin..." andas jag och känner en tår rinna ner för mina kind.

Justin's perspektiv.

Jag står som paralycerad och ser på den vackra flickan som sitter på bänken en bit från mig.

Den vackra Kiddo.

Jag känner tråarna rinna ner för mina kinder, det var så länge sedan jag såg henne, och jag har saknat hennes så.

"Justin..." mumlar hon igen och reser sig upp.

"Justin" andas hon igen och jag hör att hennes röst skjälver till av hennes snyfting.

Hon tar ett steg mot mig och snyftar, "Justin" innan hon faller ihop, jag tar ett snabbt setg fram och lyckas fånga henne precis innan hon slår i marken.

"Ska inte du vara i...asien?" hon ser up på mig och jag hjälper henne upp på fötter. Hon tar genast ett steg ifrån mig. Så hon är fortfarande arg på mig.

"Nej" mumlar jag och ser ner i marken.

"Va..." hennes röst avbryts av en kraftig snyfting och hon söker efter min blick.

Hon harklar sig tyst och ser på mig med sin genomträngande blick, "Varför kom du tillbaka?" Hennes röst skvallrar om att hon redan vet svaret.

"Du..." jag vågar äntligen vända blicken mot henne och för en kort sekund se in i hennes intensvia ögon.

Kiddo's perspektiv.

Jag ser in i hans vackra ögon, och hur ont det än gör, rör jag inte en sena, inte en muskel.

och framförallt.

Vicker jag inte undan med blicken.

Jag biter mig hårt i läppen för att inte kasta mig över honom.

Hur mycket jag än hatar honom så överväldigar känslorna som jag tryckt undan sedan jag stack mig.

Och de är mycket större än jag trodde.

"Du finns inte i Asien, jag gjorde så fel..." han ser ner i marken och jag märker att han plågas.

Jag plågar honom, och det är helt och fullt medvetet.

"Jag...eller...varför är du här?" Jag håller tillbaka en snyftning och kramar om mig själv.

Min jacka är alldeles för tunn.

"It's up to me, rigth?" Jag ler lite svagt, "om jag älskar dig så skulle jag hitta dig" han ler mot mig,

"och du borde verkligen skaffa en varmare jacka, kom hit" jag ler stort och låter honom dra in mig i sin famn, "gumman, du är ju helt blåfrusen, kom så drar vi hem till mig"

Han tar min kalla hand i sin stora varma och leder mig mot sitt hem.

*

"Tack" ler jag mot Justin som sitter bredvid mig,

"Va?" ler han fånigt.

"För att du är så snäll mot mig" Han skrattar men luter sig sedan över mig där jag ligger i hans säng.

"Jag skulle kunna vara lite elak mot dig" flinar han sexigt och biter sig i läppen, han lägger sin kropp ovanpå min och kysser mig mjukt och intensivt.

Han lägger händerna i min midja och rullar runt så att jag ligger överst.

Han pressar mig närmare och han lyckas få upp min tröja, han flinar och drar snabbt av den.

Jag pressar mig mot honom och börjar dra av honom hans t-shirt.

Med lite hjälp fårn Justin lyckas jag få av den och han pressar sig mot mig.

Våra tungor möts och Justin kysser mig intensivare.

Varje gång jag gör detta med Justin växks en underligg unger inom mig.

En hunger jag inte känt med någon annan.

Jag biter mig löst i läpper och låter min vänsrta and vandra ner till Justins byxlining.

Sen, släpper jag lös min hunger efter Justin.

Jag låter mina händer fummla upp hans byxknappar och drar av dom, jag slänger iväg som och känner i samma sekund Justin dra av mina byxor.

Han placerar en kyss på min arm, min nakna axel och sedan en bakom mitt öra, ett svagt stön smiter över mina läppar och jag låter mina fingrar pilla på han kalsongkant. Jag kysser honom intensivt och låter min hand glida inanför hans kalsonger.

Jag smeker honom mjukt och ett stön smiter över även hans läppar.

Han smeker mig mjukt innanför trosorna och jag blundar hårt, njuter av den otroliga känslan som fyller min kropp när Justin tar på mig. Nuddar mig. Rör mig.

Justin's perspektiv.

Jag vaknar av att solljuset skinner in igenom förnstret, som till min förvåning står öppet.

Jag reser på mig och märker att Kiddo inte ligger i sängen bredvid mig.

Jag går fram till fönstret för att stänga det men hittar en liten lapp in kilad mellan fönsrtet och väggen.

Jag tar lost den och läser.

Det här funkar inte. Förlåt för att jag lät mig gå så långt med dig igår.

Det betyde inget för mig. Tror jag.

Det du sa till mig är oförlåtligt.

Jag som trodde att jag kunde lita på dig. Att du kände mig.

Farväl Justin.

/Kiddo.

Hela jag stelnar till. Så det är alltså över.

Det känns som om hjärtat slutar slå, jag vrider och vänder på lappeb för att hitta något mer.

Vilket jag gjorde, men jag är inte så säker på att jag ville se det här.

Det är över Justin. Ingen pause, utan över.

Jiddo finns inte längre.

---

Ojojdå...hehe, kände att Justin hade fått ha Kiddo lite för länge...heh, och är på lite dåligt humör, så, kände för att knäcka Justin.

Puss

Xoxo Matti♥

(Tidsinställt)

Äääääääääntligen!!!

Born To Survive - Here We Go. Go. Go Again. - Del 30

Jag ler för mig själv och börjar springa.

"You speak to me 
And in your words I hear a melody 
But in the twilight it's so hard to see 
What's wrong for me 

I can't resist 
Until you give the truth a little twist 
As if you're gonna get away with this 
You're not sorry 

I can't believe I fell for this 

I fell through the hole 
Down at the bottom of your soul 
Didn't think you could go 
So low 
Look at what you've done 
You're losing me 
Here's what you've won 
Got me planning to go 
Solo 
Solo"

Jag skrattar och stannar och ser upp på himmelen.

Vad kan klockan vara?

Jag bryr mig inte.

Jag skrattar och sätter mig ner på en parkbänk som jag märker stor framför mig.

Jag ler stort och fortsätter sjunga.

"You speak to me 
And in your words I hear a melody 
But in the twilight it's so hard to see 
What's wrong for me 

I can't resist 
Until you give the truth a little twist 
As if you're gonna get away with this 
You're not sorry"

Justin's perspektiv.

Den där rösten går inte att ta miste om vem det kan vara.

"I can't belive I fell for this
I fell through the hole

Down at the bottom of your soul

Didn't think you coulg go

So low

Loo at what you've done

You're losing me

Here's what you won

Got me planning to go

Solo

Solo

Got me planning to go

Solo 

Solo

You sing to me 
Too bad you couldn't even stay on key 
If your life is such a mystery 
Why don't you stick to acting? 

Here you go again 
You couldn't find my number until when 
You thought that you could get to my best friend 
Without a script your game is lacking 

I can't believe I fell for this 

I fell through the hole 
Down at the bottom of your soul 
Didn't think you could go 
So low 
Look at what you've done 
You're losing me 
Here's what you've won 
Got me planning to go 
Solo 
Solo 

I'd rather go to a party alone 
Than have to walk around with you on my arm 
Now that i'm proud to admit that we're done 
Good luck trying to find me....

'Cause I didn't think you could go 
So low 
Look at what you've done 
You're losing me 
Here's what you've won "
Got me planning to go
Solo 
Every day 
'Cause you got me planning to go 
Solo 
Solo"

Jag ler lite, är det mig hon sjunger om?

Jag suckr djupt.

Det stämmer, inte ens jag själv trodde jag kunde sjunka så där lågt.

"Kiddo" viskar jag.

Kiddo's perspektiv.

"Kiddo! Du måste sluta!" skriker Justin och tycker påsen ur mina händer.

"Du är fan inte min mamma" svarar jag.

"Nej för din mamma vill inte ha dig!" Jag känner hur jag stelnar till.

Jag stirrar bara på honom.

"Det där trodde jag inte om dig."

"Nej, för du är för självupptagen för att märka värden omkring dig."

"Okej, fine, jag drar" Jag ryckker åt mig min väska och strötar ut genom dörren till Justins rum.

"Och jag lovar! Du ska slippa se mig mer, någonsin"

"Men jag vill inte....det var inte så jag menade! Jag älskar dig!"

"It's up to you!" skriker jag och drar på mig skorna, "hitta mig i sånnafall" skriker jag innan jag öppnar dörren och smäller igen den efter mig. Hårt.

"Kiddo" viskniningen är inte hög, den hörs knappt.

Jag skakar på hubudet. Bara inbildning.

Det har redan gått tre veckor sedan jag och justin gjorde slut.

Eller, vi gjorde inte slut...men ändå.

"Kiddo" viskningen är högre och får mig att titta upp.

"Justin..." andas jag och känner en tår rinna ner för mina kind.

---

Första delen år 2012!

Yeah!

just nu är jag i Thailand, så denna del är altså, TIDSINSTÄLLD!

Wooho!

Puss på er!

Kommentera för mera!