Karaktär - WTB 2
Heeeej där! Jag heter Matilda och är 13 år!
Jag bor i Stockholm och men min familj reser mycket. Jag kallas för Matti eller Matte, av en av mina bästa vänner kallas jag Korvpluttis...ehhh jaaahh....
Jag är som sagt 13 år och fyller år den 23 mars, men många säger att jag både beter mig äldre och ser äldre ut. Jag umgås inte med så mycket människor men de jag umgås med är mina bästa vänner. Jag hade ett extremt stort socialt närverk, men förra året bytte jag skola och strax efter det drabbades min familj för en katastrof så efter det stängde jag in mig i mig själv. Idag är jag en helt annan person och har inte heller kvar någon av mina gammla vänner. Eller ja, med undantag för kanske en eller två.
Jag är en tjej med ett starkt självförtroende, jag låter ingen sätta sig på mig och slår tillbaka om det är någon som jävlas. Jag faller varken för grupptryck eller börjar gråta om någon snackar skit.
Mina föräldrar har alltid lärt mig att jag inte ska ta skit så mig bråkar man helst inte med eftersom jag har ett väldigt kraftigt temprament och inte ger mig förns jag har vunnit.
Jag ger alltså aldrig upp, jag är envis som en gris och vägrar att bara sluta.
Jag klär mig ganska annorlunda och har inget emot att sticka ut, jag bryr mig bara om att jag tycker jag ser bra ut, vad alla andra tycker om min klädstil är inte mitt problem. Jag kanske låter självgod eller bithcig. Men jag skulle nog inte säga att jag är det, jag har bara lärt mig att om man hela tiden tar åt sig av allt taskigt som folk säger och gör kommer man inte att överleva ett helt liv.
Mina kompisar säger att jag är snäll, konstig, flummig och hjälpsam, har attityd och självförtroende.
Jag dansar fyra gånger i veckan. Street Dance på Marikas. Nu i höst kommer jag även börja gå på lite workshops med känsa dansare för hela världen. Jag älskar att dansa lika mycket som jag älskar att skriva. Det är det som får mig att gå upp på morronen. Jag har dansat sedan jag var sju år gammal men då dansade jag show dance och jazz. Nu är det popping, femenim vibe, house och dancehall. Street kort sagt.
Jag dansar för mina två förebilder här i livet, Ambra från Bounce och en dansare som inte är så stor i sverige Jonna heter hon.
Jag skriver också, sa jag det? Jag skriver precis hela tiden och håller på att avsluta min första bok. Jag har sammanlagt drivit tre novell bloggar men är bara aktiv på en av dem just nu.
Jag lyssnar på musik som Tech N9ne, N.A.S.A, Chromeo, Maroon 5, Maskinen och Norlie & KKV.
Jag är flummig som 17 och skrattar ofta, jag och min bästa kompis Linnea hänger flera gånger i veckan och min mamma brukar säga att vi är en fara för allmänheten när vi är som konstigast. Jag skrattar typ hela tiden och om jag inte har fått et tskrattanfall på länge kan jag skratta åt typ vad som helst. Man kan beskriva min humor med William Spetz, Anna Ellionors och Dunder Humors.
Något som är typiskt för mig? Vars ska jag börja? Jag är aldrig mer än fem meter ifrån min mobil eftersom jag måste kunna skriva ner ideer 24/7. Att inte bry mig om andra tycker jag är konstig, jag är vem jag är och kan inte ändra på det. Jag får väl spela musik ur högtalarna på min mobil när jag är med kompisar utan att skämmas. Jag kan vara precis lika flummig på en buss i skolan eller på stan som jag kan vara inne på mitt rum. Jag dagdrömmer ofta mina ideer rill noveller för att se om de skulle vara bra, ibland tror jag tillochmed att jag är personen som novellen handlar om, HEHE
Jag gör ofta ljus, olika konstiga, jag kan skratta precis som tuttiftuttan i Kent Agent..
Jag säger alltig "OH JÄVLAR" innan jag snubblar på något, jag har stoneface när jag jag lyssnar och i slutet av mneingen så drar jag in luft, sen skrattar jag ut den, hehe.
Om jag hör en låt som jag har en koreografi till så måste jag dansa den, jag kanske markerar men kan inte sitta still, samma sak om jag hör en bra låt.
När jag ska berätta något så börjar jag alltid låten men "nejmen grejen är den..." jag tycker att meningen "What makes you beutifull is that you do´n't know you're beutifull" makes no sence över huvudtaget.
om jag slår mig kan jag skrika kallkon eller fikon också...jag svär för mycket enligt min familj, appråpå min familj. Vi är alla sjuka i huvudet. Precis som min momor och morfar.
En sista sak, när någon är ledsen, skum, glad, konstig, flummig, arg eller irriterande (osv) min sammanfatting eller kommentar, "Oh herre gud..."
BYE BYE!
Nu är jag hemma!
Förvånad inser jag att det fortfarande är många som kollar in här, (dafaq?!) hehe, men jag har en liten ide till en novell, kanske med JB kanske utan(förmodligen) tror denna blir kändis lös, sååååååååå, prologen borde komma upp så smånongom, så vidare kan ni kolla in på wordswithamission.devote.se, tror jag har skapat bloggen men är inte helt 100, hehe, men jojo, om jag har satt igång den så är den inte helt klar!
EHm, ja, det kommer snart! Vi hörs!
Episode 5 - It's 2 Of Them
Tårarna börjar rinna ner för mina kinder när jag känner barnet sparka inom mig.
Jag vill behålla henne.
Men kan inte. Inte om jag ska få tillbaka Justin.
Och det ska jag.
För jag förlorar inte.
Sam's perspektiv.
Plante lyfter från marken och några sekunder senare är jag uppe i luften. Har lämnat Justin kvar nere på marken. Jag har aldrig varit så arg på någon som nu. Ändå älskar jag honom mer än allt annat.
Att kunna förstå sig på kärlek måste vara en gåva från gud. Seriöst. Det finns nog inget mer komplicerat än ett förhållande. Speciellt inte mitt.
*
Tio timmar senare kliver jag av planet. Danmark.
Jag möter de skrikande fansen med ett stort leende. Även om jag är så trött att jag knappt orkar stå på benen.
Jag skriver några aoutografer och tar några bilder innan jag kommer fram till limmon. Med ett sista glatt leende vinkar jag till folkmassan och sätter mig i bilen. När dörren stängs som mig sjunker jag ihop i sätet.
"Kör" muttrar jag till chaufören. Bilen rullar iväg och snart är vi ute på gatorna. På väg mot mitt hotell.
Bridget's perspektiv.
Justin ser kallt på mig.
"Om du ska föda barnet får du göra det utan för US" muttrar han och blänger hårt på mig.
"Meh.." börjar jag.
"Kom inte vi överens om abort?!" fräser han, låter mig inte avsluta meningen.
"NEJ!" skriker jag argt, "Du och din jävla maneger kom överens om det."
"Danmark".
"Vad?!"
"Du får föda i Danmark, ditt plan går ikväll".
*
Bilen rullar in framför det stora hotellet. Det är bara jag här. Eller ja. Jag åkte ensam. Justin tillät ingen annan att följa med. Dock så kommer Samantha komma hit till födseln. Inget Justin varken vet om eller har godkänt.
Jag tar min väska och kollar upp. Sam.
Vad i helvete gör hon här?!
Turneen...självklart! Justin måste ha vetat att hon är här. Han försöker fortfarande få mig att säga till henne att just det här barnet inte är hans.
Men det kommer inte hända. För i sånna fall, hur skulle jag kunna få tillbaka honom?
Kort del! Jag vet! Menmen, det är alltid en början! Hehe!
Kommentarer för mer! Nu kommer det börja hända en del!:)
Xoxo Matto
Sugen igen!
Hahah, jag kommer att skriva en del idag! Yeeey!
Xoxo Matti
Seg som vanligt...
Vet inte om jag kommer komma igång med bloggandet här, jag tror och hoppas det. Men just nu är ideerna tomma och hela bloggen gör mig allmänt oinspperrerad. För er som vill följa mina noveller så kan ni gå in på min andra blogg, wordswhitamission.devote.se, där kommer det komma andra soters noveller och jag är en på G. Allt är fräst och bra! Jag kommer nog komma igång med blogganet här om några månader. Tills dess tas det blogg pause.
Kommer tillbaka efter sommarlovet med en ny grym novell. Tills dess, kolla, wordswhitammission.devote.se och jbiieberstorys.blogg.se(där jag är i full gång med en JB novell om ni vill läsa mer sånt...puss på er!
Jag kommer tillbaka!
Jag fattar inte hur alla hinner...
Det känns som att jag har så sjukt mycket att göra, nu är i alla fall showen avklarad, så jääävla kul!! Vi knäckte tolalt, haha, men men, jag måste komma igång, och jag har en liten ide, men jag måste bara skriva klart prolohgen, pööööös!
XOxo Matti
Ska bara få ordning på mitt liv..heh(Läs heeeeeela inlägget, massa viktigt!!!)
Hej hallå! Jag har flyttat hem nu igen!! Wiiihoo! Därför är det lite kaos i mitt liv just nu! Internätet strular dessutom så jag har problem med det, vårt bredband är ute och flyger i rymden nån stans!
Jag var lite förvånad över att folk faktiskt kollar in! jag som har en sådan hemsk uppdatering!
Jag håller hur som helt på att skriva en bok...122 sidor är jag uppe i och det verkar som om den kommer bli publicerad, vi får se vi får se! Jag måste i alla fall få insperaion att skriva, men jag har en grej som borde komma upp dem närmsta veckorna, är inte alls taggad på att skriva om JB, så han är heelt ute ur bloggen!
Om det inte sitter någon där ute som vill hjälpa mig? Jag har bestämt mig för att söka en delägare till bloggen!
Eftersom jag inte har några läsare(Inte så många längre:/) så kanske ingen vill hjälpa moi...*snyft* MEEEN, om du är en awesome persona som vill så skicka en del av något du skrivit till, [email protected], helst av novellen du tänkt på börja, om du inte har några ideer så skicka ett mail om att du är intresserad, behöver också hjälp med att någon kanke vill läsa min bok? Vore underbart!
Men men, nu ska jag se om jag kan få ner prologen till min lilla ide...
Hare fett!
Svar t Ellen!
Haha, nedå! Jag har inte bytt! Men jag har kört fast i den andra så detta är en kort novell som kommer upp i olika delar! Tre i taget! Nästa gång jag kör fast fortsätter jag! Kanske med en ny! Kanske med samma!
Kram M
Short Cut Novels - Peace Nigga - Part One
Mel's perspektiv.
Klockan närmar sig två och jag öppnar dörren.
Jag hör skratt och glada utrop från vardags rummet och det står en hel del skor i hallen.
Bara Alfredo inte har fest, för då kommer jag inte kunna jobba.
Fast så här lungt är det väl ändå inte på fest?
Om det nu var det så var Freddo en usel fest fixare.
Jag flinar lite för mig själv medans jag sparkar av mig skorna och drar av mig den genom svettiga tröjan.
Jag är trött men har fortfarande mycket jobb kvar att göra innan jag somnar.
Ut i köket går jag i bara sport bh och mjukisar och paserar då Alfredo och hans kompisar men lägger inte någon energi på dem, jag kopplar inte ens ur hörlurarna utan känner bara killarnas brinnande blickar på min kropp.
Freddo reser sig upp och går fram till mig, drar ur hörlurarna ur mina öron.
"Vad?" muttrar jag och drar ut mjölkpaketet och ett glas.
Häller upp mjölk och tar djupa klunckar.
"Och vem är du?" undrar en killes röst, som jag ser när jag vänder mig om är Justin Bieber.
"Mel" svarar jag med en axel ryckning.
"Hälsa" muttrar Alfredo.
"Peace"
Jag flinar enkelt och rättar till kepsen på mitt huvud.
"Peace" säger jag och fyller upp mitt glas med vatten innan jag går ner i källaren och stänger dörren efter mig.
Jag drar trött handen igenom håret och kollar ut genom det stora fönstret.
Jag sätter på musiken och låter rytmen fylla min kropp.
Innan jag tar ett sista trött andetag drar jag handen igenom håret och fokuserar sen till hundra på dansen.
Jag rör mig kropp till musiken och koregraferar allt eftersom.
Alfredo's perspektiv
"Wow" mumlar Justin, "Vilken kropp" flinar han sedan.
"Know" svarar jag.
"Vad gör hon?" undrar Henke.
"Ärligt så vet jag inte, jag tror att hon jobbar med något, hon åker hem ifrån runt tio och kommer tillbaka mellan två och sex på natten, om hon kommer som nu, runt två förvsinner hon ner till studion och jag ser henne inte."
"Hur lärde du känna henne?" undrar Justin.
"Jag känner henne knappt, eller ja, hon har bott här i en månad, men jag får inte grepp om henne" muttrar jag, "mamma känner hennes mamma...så"
"Ska vi kolla vad hon gör?" flinar Dave.
Jag skrattar till, "Låter frestande, kom!" jag flinar medans vi går mot dörren ner till källaren.
I källaren har jag en stor dans studio så att jag kan jobba.
Göra koreografier och sånt.
När jag öppnar dörren ner till källaren så hörs låg musik och sedan ser man Mel som dansar.
Hon är riktigt jävla grym desutom och lägger inte märke på oss.
Jag kollar på Justin som ser riktigt förvånad ut och när jag vänder tillbaka blicken ser jag hur hon gör, en dubbel bakåt volt, en dubbel!
"Wow" mumlar jag, "Jag visste att hon dansade men inte att hon var grym"
Plötsligt får Mel syn på oss genom spegeln och drar av sig hörlurarna så att de hänger runt hennes hals.
Genast exploderar rummet i en tuff låt jag aldrig har hört förut.
Hon flinar åt våra förvånade miner.
"Tjejer brukar inte dansa i USA..." stammar Justin fram och hon börjar garva.
"Sad inoff, I don't give a shit about that" flinar hon.
"Så du är dansare?" undrar jag sakta och vi killar sjunker ner med ryggen mot spegeln.
Med den höga musiken som strömmar ur hörurarna hon dragigt ner så att de sitter runt nacken gissade jag på det.
"Aou, massa med dansare", man hör genast på hennes sätt att prata att det stämmer.
Lite ganster över det hela, fast det märktes ju på stilen.
Mel's perspektiv
"Eyy! Han dansar ju också! Ni måste ju mötas i ett batle" flinar Freddo och syftar på JB.
Jag sätter vattnet i halsen och börjar att hosta extremt innan jag kan svälja det och börja skratta.
"Du skojar?!" skrattar jag, han kollar allvarligt på mig och jag spärar upp ögonen.
"Nej, det gör du inte" lägger jag till med ett flin.
"Är du rädd att förlora?" undrar Justin.
"Snarare att se dig gråta för att du förlorat mot en tjej, men om det ska göras ska det göras på riktigt.
On da street"
"Rather see you cry because you lost to a girl, but if it should be done should be done for real. On da Street"
LAlla
Short cut novellen kommer imorn! är så trött att ögon locken faller ihop eller vad kan nu säger!
Puss å gonatt!
Short cut novel!
Första delen kommer väl...inatt eller i morgon! Vi får se! Behöver lite paus från den andra novellen!
Puss
Episode 4 - Damage That Stays Forever If You Don't Delete Them.
"Det blev ju jätte bra" ler jag och kollar på bilderna som Mike blädrar emellan.
"Toppen" ler han.
"Spring och byt om nu, vi är så glada att få jobba med dig, som alltid" det sista lägger han till med ett stort leende.
"Glädjen är helt på min sida" skrattar jag.
Efter ett kort samtal med min maneger och att ha bytt om beger jag mig där ifrån mot bilen.
Väl framme vid den hoppar jag in och åker hemmåt.
Jag är döds trött oc så fort jag kommer in genom dörren till min lägenhet drar jag av mig skorna och kastar mig på soffan.
"Trött?" frågar en röst bakom mig och jag rycker till och snurrar runt.
Där står Justin.
"Och hur fan kom du in?" muttrar jag i chock.
"Jag har nyckel älskling" säger han.
"Juste" muttrar jag.
"Jag ska duscha, du måste gå" säger jag.
"Eller så duschar vi tillsammans" säger han flörtigt.
"Seriöst?" muttrar jag surt och öppnar dörren.
Jag orkar inte med någon just nu.
"Gå" han suckar och drar in mig i hans famn. Av gammal vana lutar jag huvudet mot hans bröst korg och andas in hans ljuvliga doft.
"Kan vi reparera det här?" undrar han sorgset och syftar på vårat förhållande.
"Jag vet inte" säger jag lågt, "Jag hoppas det".
Jag vänder mitt huvud upp mot hans och ser honom djupt in i ögonen.
"Det är inte jag som orsakat skadorna."
Han stelnar till.
"Vi ses sötnos" mumlar han och kysser min panna innan han lämnar lägenheten.
Justin's perspektiv.
Wow. Hon är verkligen surt. besvärat drar jag handen genom håret och hoppar in i min bil.
Imorgon ska jag skriva på papprerna för adioptionen.
Jag startar bilen men innan jag kör ut på gatan skicka jag ett sms till Sam.
Jag gör vad som helst. Vad som helst. Bara du förlåter mig.♥
Bridget's perspektiv.
Jag stirrar tomt ut genom fönstret och min hand vilar på min mage.
Jag har pratat med foster mamma. Hon vill att jag finns i mitt barns liv.
Jag vill ha kontakt med mitt barn. Det känner jag nu.
Det är bara tre dagar kvar tills jag ska sättas igång och jag kan inte bestämma mig om jag vill ha Justin närvarande vid födseln. Av någon andledning vill jag ha Sam där.
Kanske?
Jag slår bort tanken. Nej.
Jag suckar djupt. Fuck.
Mitt liv blir bara dåligare och dåligare.
Men samtidigt så kan jag inte slå bort mina känslor för Justin.
Jag vill ha honom tillbaka.
Tårarna börjar rinna ner för mina kinder när jag känner barnet sparka inom mig.
Jag vill behålla henne.
Men kan inte. Inte om jag ska få tillbaka Justin.
Och det ska jag.
För jag förlorar inte.
Nu börjar det hända saker! Vad tycker ni om den nya headern och deignen?
Jag älskar den!
Puss på er!<3
Episode 4
Vette fan vad jag ska skriva...ähhhh jo! Har nu äntligen påsklov och nästa del kommer imorgon! Vill skirva den nu men är så sjukt trött att jag deckar vilken sekund som helst...hehe, så nu blir det att borsta tänderna och slagga för mej! Nästa del imon asså! Hold on luvies!
Uppdate: Förlåt för att jag är så seg! Nästa del kommer inatt! Och jag kan även solt presentera att jag (Nellah) fixat en ny desing OCH HEADER! Haha, omg! Puss på er alla! Nervös för vad ni ska tycka!
Tack grymaste Nellah!<3
Episode 3 - Let The Biebz Game Begin.
Irrietat drar jag handen genom håret och staylisten frustar irriterat till.
Men nickar och jag reser mig upp, klänningen är fin.
Men jag är inte på humör för att spela förälskad med Justin.
För just nu är det ett spel.
Inget viktigt.
Jag lämnar rummet och går hand i hand med Justin ner till receptionen.
Vi hoppar in i limon och tio minuter senare står jag, återigen ensam på röda mattan.
Våran rellation har bivit nån sorts spel.
"False alarm" he said with an uncertain smile against me.
Sam's perspektiv.
Jag känner att någon kommer upp bakom mig och lägger armarna om mig.
Jag skymtar Justin i ögon vrån, och eftersom vi är omringade av kändisar, jonarlister och annat vikitgit folk puttar jag inte bort honom.
"Sam! Var inte du gravid?" ropar någon, jag stelar till i Justins famn.
"Falskt alarm" svarar han leende och lägger en hand på mig mage, jag kastar ett osäcker leende mot mig.
Ett litet honfullt leende sprider sig på mina läppar.
"Du kommer så få äta upp att du knullade den tjejer" väser jag i hans öra, hans armar släper mig och jag lämnar honom bakom mig.
"You're so dead for fucking that girl"
Justin's perspektiv.
Jag stirrar efter henne. Fuck.
Hon är så otroligt vacker när hon honfullt uttalar orden att jag ryser.
Men jag ler bara mot kamerorna och drar mig tillbaka.
När jag väl har kommit undan alla kameror som folk trycker upp i ansiktet på mig skriver jag ett sms till Bridget.
Hon vet. Kan vi ses?
Jag blir förvånad över hur snabbt svaret kommer, men texten i det gör mig ännu mer förvånad.
Jag vet. Har träffat henne. Du ska skriva på några papper för adoptionen. För jag gjorde abort.
Sen vill jag aldrig mer se dig. Aldrig. Mer.
*
Sam's perspektiv.
Jag knöt åt bältet i kapan som jag bar över den svarta korta klänningen och klev ur bilen.
Jag såg en tjej längre ner på gatan, hon började gå mot mig.
Så detta var alltså tjejen jag skulle träffa.
Bridget.
Hon skyndade fram till mig och började prata snabbt medans hon följde varaenda steg jag tog.
Hon var höggravid och kanske tio centimeter kortare än jag.
"Vad vill du?" undrade jag kallt.
Bara tanken på att Justin befruktat henne gjorde mig illa mående.
"Snälla, låt mig och Justin ha ett förhållande, för barnets skull" hon sg på mig med bedjande blick.
Men det var något mer. Hon gjorde det inte för barnets skull.
Hennes ögon vittnade om att hon var ute efter pengar.
"Varför skulle jag?"
"Why would I?"
Hon såg kallt på mig, och hennes bedjande leende försvann.
Hon tog ett steg ifrån mig och fick mig att stanna eftersom hon öppnade munnen för att börja prata.
"I sånna fall." Hon tittade på mig och ett hånfullt leende trädde fram på hennes läppar.
"Låt spelet börja. Må bäste kvinna vinna."
"Than.." She looked at me and a mocking smile appeared upon her lips.
"Let the games begin. May the best woman win."
"Let the games begin. May the best woman win."
Med de orden lämnade hon mig med snabba steg.
Det där var..oväntat.
Jag skakar snabbt av mig det och fortsätter ner för gatan.
Jag öppnar dörren och går in i studion.
"Hey! Sam!" hälsar fotografen Mike med ett stort leende och kramar om mig.
"Hey Mike" svarar jag.
"Styliserna väntar" jag ler och nickar för att sedan styra stegen mot sminket.
Jag satte mig ner i smink stolen som Anna en av sminköserna pekade på.
De började att ta bort min egna make up som jag lagt samma morgon för att sedan börja om från början med grunden.
"Sam, hur många gånger måste jag säga åt sig att inte sminka dig när du ska hit?" frågar hon, "Titta upp"
Jag skrattar och gör som hon säger.
"Yeah, jag vet, sorry" Hon ler.
"Perfekt, du ser underbar ut" Jag ler.
"Tycker du? Tack, det är din förtjänst, det blev riktigt bra".
"You think? Thank you, it is your merit, I look really good."
Jag byter snabbt om och går sedan ut till Mike igen.
"Du ser underbar ut min sköna!" ler han stort och jag skrattar och går mot honom.
"Man tackar" han ler.
"So, ska vi köra igång?"
Jag nickar, "Let's do this!"
Jag börjar posa och han knäpper foto efter foto.
Jag byter snabbt om och Anna bättrar på min make up.
"Nästa!" vrålar Mike när han tycker att jag ska byta outfit.
"PERFEKT!" skriker han och jag fryser i min pose. Han ser för jävligt rolig ut. Men det är bara att bita ihop.
*
"Det blev ju jätte bra" ler jag och kollar på bilderna som Mike blädrar emellan.
"Toppen" ler han.
"Spring och byt om nu, vi är så glada att få jobba med dig, som alltid" det sista lägger han till med ett stort leende.
"Glädjen är helt på min sida" skrattar jag.
"Joy is totally on my side"
Hoppas att ni gillart!
Skiter i det med kommentarerna eftersom jag inte uppdaterat på sååå länge!
Hehe.
Ska till skolan imorn och jobba hela helgen, så vet inte hur det blir med skrivadet!
Men nu när jag har fått tillbaka suget så blir det FÖRMODLIGEN en del i helgen, u never know!
Xoxo Matti
Episode 2 - A Beutiful Game.
"Är du seriös?" frågade hon och stirrade på mig.
Jag nickade, "Ja, men det topp hemligt."
"Ingen får veta något, han vet det knappt själv, han tror jag gjorde abort, jag har inte träffat honom på flera månader."
Hon nickade sakta.
"Din hemlighet är trygg hos mig vännen" mumlade hon.
Uhm, I know it's wrong.
I just didn't have the power. I love Sam more than anything else.
I didn't understand myself. Cuz I was a loser.
Justin's perspektiv.
Jag visste att det var fel. Egentligen.
Men äh. Jag pallade bara inte. Jag älsakde Sam mer än något annat.
Jag förstod inte själv varför jag gjort det här.
Jag kollade ner på mobilen och skylten som talade om att jag hade ett missat samtal från Bridget.
Jag suckade tungt. Jag måste snacka med henne, förstå att vi inte var något.
Få henne att tro att det var en fylle grej eller något.
Men det skulle bli svårt.
Eftersom vi legat så många gånger med varandra.
Och det hade varit helt fantastiskt alla gånger.
Jag måste verkligen prata med Sam.
Jag lyfte upp mobilen och slog in hennes nummer.
Några toner gick innan hon svarade.
"Hey" mumlade hon trött.
"Jag undrar om du ville komma hit, jag saknar dig.." mumlade jag hest, det lät som att hon fnös.
"Jag kommer gärna, saknar dig med..." svarade hon.
*
Tre dagar senare stod jag på New Yorks flygplats tillsammans med mamma, Kenny och Scooter.
Jag såg Sam komma ut från en gate följd av sin livvakt, Hampus och så fort hon kom ut från säkerhets kontrollen attackerades hon av kameror.
Hon såg mig och jag log stort mot henne, hon började att springa för att komma ifrån paparatsizzarna och jag fångade upp henne i min famn.
Vi tog hennes grejer och åkte tillbaka till hotellet.
Ingen hade sagt ett ord, vi bara njöt av att få vara i varandras sällskap.
Sam's perspektiv.
Jag låg på Justins sida av sängen och funderade på allt som hänt den senaste veckan.
Det kändes så overkligt.
Men jag älskade honom.
Jag kom ihåg att något sådant här hade hänt med en äldre tjej.
Men hon hade gått ut i pressen med det.
Jag suckade lite och kände hur min mobil vibererade till bredvid mig där jag låg i sängen.
Min blick gled till mobilen.
Jag skratade till och himlade med ögonen.
Jag låste upp mobieln och svarade snabbt.
Nice 2 know. Kan inte vänta...hehe, I've missed U!
*
"Hey babe" den lena rösten väckte mig och jag slog upp ögonen och upptäckte en Justin som hade ansiktet tre centimeter från mitt.
Jag log snett och drog ner honom över mig.
"Jag måste duscha" mumlade jag mot hans läppar, han flinade nöjt.
"Det var min plan, jag ska med" jag skrattade lågt och han lyfte upp mig.
När han väl satte ner mig igen så var det på bänken inne i badrummet.
Han började att kyssa min hals och gjorde ett sug märke, han visste att det gjord mig fruktanvärt upphetsad.
Han bröjade sakta dra av mig min tröja samtisigt som jag drog av hans.
Han fumlade med mitt BH spänne och fick tillslut av den, han smekte mina nakna bröst och jag började dra av honom byxorna.
Våra kyssar blev intensivare och intensivare och jag hade aldrig längtat efter att få honom så mycket som nu.
Han naffsade mig i underläppen och fick av mig byxorna.
*
Justin's perpspektiv.
Jag drar mig sakta och retfullt ur henne och hon stönar en sista gång innan hon ser på mig.
"Jag har saknat dig" ler jag, hon skrattar lågt.
"Pervo" hon tvålar in sig själv och sköljer av sig en sista gång innan hon lämnar duschen.
Jag gör det samma och när jag kommer ut till sovrummet står hon i underkläder och väljer käder.
"Vart ska du?" undrar jag.
"Ut" svarar hon enkelt utan att vända blicken mot mig.
"Jahup..." svarar jag, när hon är klar lämnar hon rummet utan ett ord.
Något känns inte rätt.
"Out."
Sam's perspektiv.
Jag kollar ner på mina jens och går snabbare samidigt som jag drar skin jackan tättare om mig.
Jag inser att Justin inte längre är en sånn stor del av mitt liv.
Han vet inte mycket om mig eller min karriär.
Inte mer än ett av mina fans, trotts att han är min pojkvän.
Vi glider isär och det sårar mig att han inte ser det, eller kanske inte bryr sig.
Jag suckar lågt och drar med handen över det nu över sminkade sugmärket på min hals.
Jag drar upp dörren till studion och möter upp med Sofie, hon ler åt mig och tillsammans går vi till ett av de många rum med inspelnings bås som här finns.
"Hur går det med Justin?" Jag rynkar pannan och kollar ut genom glas rutan innan jag,
ner i micken - så hon kan höra vad jag säger - svarar,
"Njae...vettefan, vårt förhållande är inte på topp", hon nickar och säger,
"Jo, Scooter sa det.."
"Snackar du med Scooter om årat förhållande?!" utbrister jag förvånat.
"Näe, men om din PR, erat förhållande är bra för er PR, och vi tycker ni borde håla ihop nu, det är bra för alla.."
"Kanske inte för min personligen, jag har betydligt större problem än att jag inte har den bäsa PR:ett i världen just nu" muttrar jag och hon ser funderam ut.
"Ni ska på ett event ikväll, spela in det här nu, Justin vet nog redan"
Jag suckar och vi spelar in det sista av låten.
Det värsta jag vet är att något hoppar på mig med PR grejer i sista sekunden utan att jag vet något.
*
Irrietat drar jag handen genom håret och staylisten frustar irriterat till.
Men nickar och jag reser mig upp, klänningen är fin.
Men jag är inte på humör för att spela förälskad med Justin.
För just nu är det ett spel.
Inget viktigt.
Jag lämnar rummet och går hand i hand med Justin ner till receptionen.
Vi hoppar in i limon och tio minuter senare står jag, återigen ensam på röda mattan.
Våran rellation har bivit nån sorts spel.
It just was a game to me. A game about love and hate.
But over all, a game about to be the most famous person.
But I'd love it. I love him.
Ledsen för ingen uppdatering alls! Men jag har inte hafft tid, har haft de nationella proven i matte och jag suger verkligen på det!
Men nu hoppas jag att jag ska kunna börja skriva igen!
Puss på er!
Xoxo Matilda
Två kommentarer för nästa!
