Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

När jag vaknade på morgonen var klockan 12:23. Jag gäspade stort och klev upp. Taylors väskor var borta. Jag gick ut till köket. Det var tomt. Alla väskor som stått i hallen igår var borta. Jag skakade på huvudet. Drömde jag? Hade de lämnat mig här? Jag gick in till sovrummet igen. Började packa ihop lite saker, hämtade tandborsten från badrummet. Jag packade ner i min väska, sedan ställde jag mig framför spegeln för att kolla looken. Det satt något på spegeln, en lapp! Jag loss lappen och slängde mig på sängen och läste: Det är över. Jag slängde lappen i papperskorgen. Det gjorde mig ärligt talat inte så mycket. Whatever, liksom. Nu kunde jag satsa på Selena. Hon och jag hade umgåtts mycket, utan att Taylor visste. Men jag hade fortfarande känslor för Reese. Hon och jag kunde kanske få ihop det igen? Jag log åt tanken, sedan startade jag min laptop och kollade senaste nytt på Oceanup. Jag klickade runt på olika kategorier och kom åt Jakes. Jag skulle precis klicka bakåt när rubriken kom upp. Det här var intressant! Rubriken löd: "Jake dejtar Reese?" Jag läste artikeln: Skådespelarhunken Jake Gyllenhaal har nyligen setts ute med skådespelerskan Reese Witherpoon. De har varit på allt från shoppingrundor till intima middagar. Varken Jake eller Reese har kommenterat ryktet, men bilderna på turturduvorna tillsammans får det bara att verka mer uppenbart… 



Selena:
Det hade gått några veckor sedan uppbrottet mellan Taylor x2. Under de veckorna hade jag den manlige Taylor umgåtts mycket oftare än vanligt. Därför var det helt naturligt för mig att ringa honom en söndagsmorgon som denna. Han svarade på en gång: – Lautner.
– Hej, snygging! sa jag och fnittrade.
– Tjena, babe, svarade han flirtigt. Jag fnittrade.
– Hur blir det med bion? Ska vi gå ikväll? undrade jag.
– Absolut, svarade han.
– Bra, hämtar du mig?
– Of course, svarade han.
– Då säger vi så, puss.
– Puss på dig med, sa han. Jag tvekade, skulle jag säga de magiska orden?
– Jo, Taylor…, sa jag osäkert.
– Ja?
– Jag älskar dig, sa jag med darr på rösten.
– Älskar dig också, svarade han. Jag log nöjt för mig själv. Vi avslutade samtalet och jag började leta kläder till ikväll. Jag stod och prövade kläder när min mobil ringde. Det stod "Taylor" på displayen. Jag log och svarade: – Hej, snygging!
– Hej, har du tid att prata? undrade hon. Jag insåg att det var fel Taylor. Det var inte min Lautner, det var Swift. Att jag kallat henne "snygging" var inget att skämmas för, jag brukade kalla henne så.
– Jag har alltid tid med sig, svarade jag och höll fingrarna i kors.
– Bra, sa hon. Jag har mycket att berätta.
– Okej, prata på.
– Hur ska jag börja...?
– Bestäm själv, sa jag.
– Visste du att det är slut mellan mig och Taylor? frågade hon. Jag skulle precis svara att "det är väl klart att jag vet", men jag ångrade mig och sa: – Nej, har ni? Gud, så tråkigt! sa jag och höll fingrarna i kors igen.
– Mm, mumlade hon. Det var jag, jag gjorde det.
– Varför? undrade jag genast. Det här var intressant, Taylor hade sagt att det var han som bröt upp, för att kunna visa hans kärlek till mig officiellt, som han uttryckte sig.
– Han älskar mig inte längre, jag vet det.
– Hur vet du det? frågade jag nyfiket.
– Han pratade i sömnen, och samma dag hörde jag honom prata med någon i telefon om att någon dröm var deja vu, förklarade hon. Han hade pratat med mig om deja vu! Varför hade hon lyssnat på vårt samtal?! Jag lugnade mig.
– Vem älskar han då? frågade jag. Jag visste ju att han älskade mig, jag ville bara ha det bekräftat.
– Vem tror du? undrade hon. MIG! Han älskar MIG!
– Inte vet jag, mumlade jag.
– Reese, såklart, svarade hon. Hela världen stannade upp för mig. 

Taylor ♀:
När jag pratat klart med Selena bestämde jag mig. Jag skulle göra det. Jag satt i källaren en stund och tänkte. Jag började gråta när jag tänkte på vad som skulle hända, på vad jag skulle göra. Det var hemskt, men det var något jag ville, tror jag...

Miley:
Jag ringde Taylor flera gånger, utan resultat. Telefonsvararen fick arbeta, gång på gång på gång. Jag gav upp efter kanske 100 samtal. Nu började jag bli orolig. Jag ringde Andrea. Hon svarade direkt.
– Andrea Swift.
– Hej, Andrea. Det är Miley.
– Hej, Miley! Vad har du på hjärtat?
– Alltså, jag har ringt Taylor i stort sätt hela dagen, men hon har inte svarat en enda gång.
– Jag vet uppriktigt sagt inte var hon håller hus just nu.
– Okej...
– Men hon skulle ut till sjön och göra något, sa hon efter en stunds tystnad.
– Vilken sjö?! utbrast jag upphetsat. Jag var rädd att Taylor tänkte göra det förbjudna.
– Jag antar att det är den där sjön, åh vad heter den nu? Där ni alltid lekte när ni var små.
– Okej, tack! Jag är där om fem minuter! utbrast jag.
– Miley, du är väl medveten om att vi är i Wyomissing? Du är i Hollywood, ellerhur? Hur lång tid tar det att åka från Hollywood till Wyomissing? svarade Andrea.
– Okej, jag tar mitt privatplan! sa jag och hoppade in i min limousin.
– Varför ska du åka hit? frågade Andrea.
– Jag är rädd att Taylor tänker..., jag tystnade.
– Att Taylor tänker göra vad? undrade Andrea.
– ... ta självmord..., viskade jag. Det blev tyst i luren. Sedan sa Andrea: – Jag tror man säger begå självmord, men varför i hela världen skulle hon göra det?
– Vet du inte? Hon har gjort slut med Taylor.
– Jaha, men det är väl ingen anledning att begå självmord? undrade hon.
– Hon tog det hårt. Taylor dolde en massa saker för henne, svarade jag. Det blev tyst.
– Okej, om du kommer hit, åker jag till sjön! utbrast hon tillslut.  
– Vi ses, sa jag och la på. Jag var verkligen orolig nu. I huvudet viskade en röst att det redan var försent...

– Hur känns det? frågade hon försiktigt.
– Dåligt, svarade jag och la mig ner på fontänkanten.
– Jag förstår det, sa hon och sedan pratade vi i evigheter om allt som hänt. Jag mådde bra i Mileys sällskap.
Måste jag välja mellan henne, Demi och Selena, blir det helt klart hon. Nu vet jag inte ens om Selena är min bästa vän, eller vän över huvud taget. Miley la sig också ner. Jag blundade.
– Titta! det där molnet ser ut som ett hjärta! utbrast hon. Jag öppnade ögonen. Hon hade rätt. Vi låg kvar på fontänen, småpratade och kollade på moln. Sedan gick vi tillbaka. Jag och Miley sa hejdå och åkte i varsin bil åt olika håll, hon i en limousin, jag i en taxi. Jag tittade upp mot himlen. Den var fortfarande blå. När jag kom fram betalade jag taxichauffören och gick sedan upp till hotellrummet. Nu visste jag vad jag skulle göra, men jag ville inte. Nej, jag ville inte. Ska jag verkligen göra det? 



Taylor ♀:
På kvällen gick vi och la oss. Vi bodde fortfarande på hotellet, men skulle flyga hem i morgon. Taylor sov djupt och snarkade högt. Jag suckade. Han hade inte kysst mig godnatt, han hade inte ens sagt godnatt. Han hade legat i sängen och läst någon tidning med herrmode när jag kom hem, sedan hade han somnat med den framför sig. Jag gjorde mig iordning för att sova. Innan jag gick och la mig skrev jag ett meddelande och fäste det på helfigursspegeln. Jag gick ut till mamma och berättade att privatplanet skulle lyfta klockan 08:30 i morgon, och att Taylor skulle stanna kvar några dagar. Jag ställde min väckarklocka på 07:00, sedan låg jag och stirrade upp i taket.

Taylor ♂:
När jag vaknade på morgonen var klockan 12:23. Jag gäspade stort och klev upp. Taylors väskor var borta. Jag gick ut till köket. Det var tomt. Alla väskor som stått i hallen igår var borta. Jag skakade på huvudet. Drömde jag? Hade de lämnat mig här? Jag gick in till sovrummet igen. Började packa ihop lite saker, hämtade tandborsten från badrummet. Jag packade ner i min väska, sedan ställde jag mig framför spegeln för att kolla looken. Det satt något på spegeln, en lapp! Jag loss lappen och slängde mig på sängen och läste: Det är över. Jag slängde lappen i papperskorgen. Det gjorde mig ärligt talat inte så mycket. Whatever, liksom. Nu kunde jag satsa på Selena. Hon och jag hade umgåtts mycket, utan att Taylor visste. Men jag hade fortfarande känslor för Reese. Hon och jag kunde kanske få ihop det igen? Jag log åt tanken, sedan startade jag min laptop och kollade senaste nytt på Oceanup. Jag klickade runt på olika kategorier och kom åt Jakes. Jag skulle precis klicka bakåt när rubriken kom upp. Det här var intressant! Rubriken löd: "Jake dejtar Reese?" Jag läste artikeln: Skådespelarhunken Jake Gyllenhaal har nyligen setts ute med skådespelerskan Reese Witherpoon. De har varit på allt från shoppingrundor till intima middagar. Varken Jake eller Reese har kommenterat ryktet, men bilderna på turturduvorna tillsammans får det bara att verka mer uppenbart…

– Nu sminkar vi oss! utropade Vivi och kastade sig över mitt sminkset. Vi sminkade oss, bytte kläder och drack flera glas vin innan vi tog en taxi till nattklubben. Fnittrande tog vi oss genom entrén och in i lokalen. Det var verkligen packat, men på dansgolvet var det gott om utrymme för tre fnittrande tjejer. Vi slängde oss ut på dansgolvet, samtidigt som Avril Lavignes låt What The Hell spelades. Plötsligt omfamnade någon mig bakifrån. Jag skrek till och vände mig snabbt om.
– Taylor, för sista gång…, jag tystnade. Det var inte Taylor, det var Jake.
– Hej, sa han förläget.
– Hej, mumlade jag och log flirtigt?!
– Ska vi dansa? frågade han och blinkade med ena ögat. Stod hunken Jake Gyllenhaal och flirtade med mig, Reese Witherspoon som var fem år äldre?! Ja, det verkade så.
– Gärna, svarade jag och han drog med mig ut på dansgolvet och… jag vaknade med ett ryck, jag svettades och var plötsligt klarvaken. Jag kollade på klockan som visade 03:45. Jag stirrade på den ända tills den blev 03:46. Jag hatade att drömma deja vu. Det var så obehagligt och liksom verkligt.

Jake:
Jag ringde Taylor. Hon svarade inte. Jag hade ringt flera gånger nu, och jag tänkte inte ge mig. Varför ville hon inte veta av mig? Varför? Varför? Varför?

Taylor ♀:
När jag vaknade hade jag fått tretton missade samtal från Jake. Var han utomlands, eller? Annars har han väl ingen som helst anledning att ringa klockan 02:32 på natten?! Jag orkade inte ringa upp, jag ville inte. Jag gick in till sovrummet igen. Taylor sov fortfarande. Han pratade sig i sömnen och mumlade något.
– ... Nej! Reese? Jag blev nyfiken och satte mig på sängen.
– Nej, jag lovar..., ylade han frustrerat.
– Vad har Reese med saken att göra? frågade jag försiktigt.
– JAG ÄLSKAR HENNE! skrek han. Jag blev helt chockad.
– Reese? frågade jag. Jag visste redan svaret, men jag ville ha det bekräftat.
– JA! utropade han satte sig häftigt upp. Han var svettig och såg livrädd ut.
– Vad är det, Taylor? frågade jag försiktigt. Han såg på mig.
– Inget, jag drömde en mardröm bara, sa han och log mot mig. Jag nickade sakta.
– Jag ska ta en dusch, så kan vi äta sen, okej? sa han och reste sig upp. Jag nickade. Han gick in till badrummet. Jag satt kvar på sängen och stirrade ut i luften. Var det sant, det han sa?

Taylor satt ute på balkongen med dörren på glänt och fördragna gardiner när jag kom tillbaka till hotellet efter en snabb shoppingrunda med Miley Cyrus. Jag var på väg ut till honom när jag hörde att han pratade i telefon. Jag vet att jag inte borde, men jag lutade huvudet mot balkongdörren och spetsade öronen.
– Du fattar inte, det var så himla mycket deja vu! förklarade han. Mummel från personen i luren. Jag önskade att jag visste vem det var han pratade med. Jag önskade att jag visste vad de pratade om.
– Vadå bara en slump?! Vad menar du med det?! Jag har haft exakt samma dröm hundra gånger förut! Mummel mummel.
– Ja, jag har Taylor, men jag älskar henne inte längre. Det stack till i hjärtat på mig.
– Göra slut? Nej, jag kan inte. Det är inte rätt, dessutom älskar hon mig, jag vill inte såra henne längre. Några tårar föll nerför mina kinder. Jag ville inte höra mer!
– Vad säger du? Mm, får väl göra det. Mummel.
– Avvakta? Nej, det blir bara värre för henne då, jag har ju älskat henne. Mummel mummel.
– Mm, tack för allt. Berätta inget för henne, ok? Mummel.
– Bra! Okej. Hejdå, Sel! Puss.
Hade han sagt "puss" till henne?! Till Selena Gomez?! ”Sel” var ju ett smeknamn på henne.
Han satt kvar på balkongen. Jag gick ut och tog en promenad. Jag ringde till Miley för att berätta vad som hänt. Hon frågade om vi skulle gå någonstans och prata. Vi träffades i en vacker park. En stor fontän sprutade vatten. Vi satte oss på kanten och njöt av solen.
– Hur känns det? frågade hon försiktigt.
– Dåligt, svarade jag och la mig ner på fontänkanten.
– Jag förstår det, sa hon och sedan pratade vi i evigheter om allt som hänt. Jag mådde bra i Mileys sällskap.
Måste jag välja mellan henne, Demi och Selena, blir det helt klart hon. Nu vet jag inte ens om Selena är min bästa vän, eller vän över huvud taget. Miley la sig också ner. Jag blundade.
– Titta! det där molnet ser ut som ett hjärta! utbrast hon. Jag öppnade ögonen. Hon hade rätt. Vi låg kvar på fontänen, småpratade och kollade på moln. Sedan gick vi tillbaka. Jag och Miley sa hejdå och åkte i varsin bil åt olika håll, hon i en limousin, jag i en taxi. Jag tittade upp mot himlen. Den var fortfarande blå. När jag kom fram betalade jag taxichauffören och gick sedan upp till hotellrummet. Nu visste jag vad jag skulle göra, men jag ville inte. Nej, jag ville inte. Ska jag verkligen göra det?

Jag vaknade av att Taylor klev upp ur sängen. Jag kollade på min mörkblå digitalklocka som stod på nattygsbordet. Den visade 03:46 på natten. Jag gäspade, satte mig upp och såg mig omkring i hotellrummet. Hotellrummet som vi bokat var inte ett rum, det var flera rum. På hotellrummet fanns en hall, ett kök, ett badrum, ett vardagsrum, tre sovrum och en balkong. Det påminde lite om en lägenhet. Vi skulle checka ut i morgon.
– Har det hänt något? frågade jag sömnigt.
– Nejdå, jag vaknade bara, mumlade han inifrån badrummet. Sov vidare du.
– Okej, svarade jag och la mig ner igen. Jag kunde inte somna... något var fel och jag kände det på mig. Jag visste bara inte vad... 



Reese:
Jag väntade på att mina närmaste väninnor Vivienne och Charlotte skulle komma hit, vi skulle göra oss iordning inför en kväll på en nattklubb som jag alltid glömmer namnet på. Det skulle tydligen bli packat med folk, vilket innebar att jag förmodligen kände i stort sätt alla som kom dit. Dörren smälldes igen och välbekanta röster hördes nere i hallen.
– Ree, var är du?
– Här uppe!
– Okej, vi kommer! svarade Char och det hördes steg i trappan.
– Hej, gumsan! utbrast Char och kramade om mig. Jag besvarade henne kram och vi börjande skratta.
– Lägg av, ni skämmer ut mig! Det ser så gay! klagade Vivi och himlade med ögonen. Men hon log när hon fick en kram av mig, hon var nog bara avis.
– Still in love with Lautner? undrade Vivi och kollade på mig.
– Eller har du movat on? tillade Char och fnittrade.
– Nej, jag dejtar och gillar Taylor, svarade jag, även fast det var en lögn. Jag gillade inte Taylor längre, men jag ville inte såra honom genom att göra slut.
– Kommer han till klubben då? frågade Char nyfiket.
– Va? Vem? undrade jag frånvarande.
– Din pojkvän, påpekade Vivi.
– Vad är det med honom? frågade jag.
– Ska han också till klubben? frågade Char igen.
– Jag vet faktiskt inte, svarade jag och suckade. De kollade förvånat på mig och växlade menande blickar.
– Vet du inte om han kommer? utbrast Vivi och höjde på ögonbrynen. Jag skakade uppgivet på huvudet och bläddrade förstrött i en In Touch. Varför var det så konstigt om jag inte visste vart han var eller vart han skulle eller om han…
– Reese? Jag väcktes ur mina tankar.
– Ja?
– Nu sminkar vi oss! utropade Vivi och kastade sig över mitt sminkset. Vi sminkade oss, bytte kläder och drack flera glas vin innan vi tog en taxi till nattklubben. Fnittrande tog vi oss genom entrén och in i lokalen. Det var verkligen packat, men på dansgolvet var det gott om utrymme för tre fnittrande tjejer. Vi slängde oss ut på dansgolvet, samtidigt som Avril Lavignes låt What The Hell spelades. Plötsligt omfamnade någon mig bakifrån. Jag skrek till och vände mig snabbt om.
– Taylor, för sista gång…, jag tystnade. Det var inte Taylor, det var Jake.
– Hej, sa han förläget.
– Hej, mumlade jag och log flirtigt?!
– Ska vi dansa? frågade han och blinkade med ena ögat. Stod hunken Jake Gyllenhaal och flirtade med mig, Reese Witherspoon som var fem år äldre?! Ja, det verkade så.
– Gärna, svarade jag och han drog med mig ut på dansgolvet och… jag vaknade med ett ryck, jag svettades och var plötsligt klarvaken. Jag kollade på klockan som visade 03:45. Jag stirrade på den ända tills den blev 03:46. Jag hatade att drömma deja vu. Det var så obehagligt och liksom verkligt.

Det var kul att stöta på Taylor och Taylor igen. Jag tyckte om dem båda två och önskade verkligen att jag och Taylor kunde fortsätta vara vänner trots uppbrottet. Av någon anledning kändes det inte som att han hade släppt mig helt. Han hade gett mig den där blicken, blicken som sa att något var fel. Jag hade gått vidare för längesedan och hoppades att han kommit över mig. Tyvärr sa något mig att han inte gjort det… 

Taylor ♂:
Världens vackraste tjej log mot mig. Jag kände igen henne mycket väl, det var Reese Witherspoon. Hon gick fram till mig?!
– Hej, sa hon och log.
– Hej, sa jag och log mot henne.
– Ska vi dansa? frågade hon. Jag såg mig omkring. Det fanns en stor bar, ett stort dansgolv, aptitretare på ett långt bord. Musiken var hög, nästan bedövande och ljuset var dämpat. Strålkastare sken i taket. Jag var på en en nattklubb. Härligt! Den snyggaste tjej jag någonsin sett flirtade med mig! Hon ville ha mig!
– Okej, svarade jag och hon drog med mig ut på dansgolvet. Vi dansade och dansade, en massa låtar spelades, men inga tryckare. Jag blev lite besviken, för jag ville så gärna känna hennes kropp nära min.

Efter en stunds dansande satte vid oss vid baren och pratade.
– Taylor, började hon. Jag blev förvånad! Kunde hon mitt namn?!
– Hur vet du att jag heter Taylor? sa jag retsamt, men på ett flirtigt sätt.
– Du är alla tjejers drömkille, förklarade hon. Jag kände mig smickrad, ända tills hon skrattade. Då förstod jag att hon skämtade. Jag blev lite besviken men log iallafall.
– Reese? frågade jag.
– Och hur vet du mitt namn? frågade hon och skrattade.
– Du är en känd manslukerska, föreslog jag och skrattade. Hon skrattade också. Vi pratade en stund och sedan gick vi ut på dansgolvet. Efter något som kändes som en evighet av vilt dansande spelades en lugn låt, Warwick Avenue.
När jag skulle gå hem bjöd jag med henne och hon tackade ja. Vi gick runt på gatorna en stund, hand i hand, och njöt av kvällsljuset. Klockan var... sent på natten.
– Var bor du? frågade hon plötsligt.
– På hotell, svarade jag.
– Varför det?
– Jag spelar in Twilight.
– Kul, sa hon och log. Jag nickade.
– Ska vi gå till det där hotellet? frågade jag efter en stunds tystnad.
– Om du vill, svarade hon. Vi skyndade oss till hotellet, för att få ut så mycket som möjligt av natten som var kvar.

När vi kom in till rummet kysstes vi passionerat och jag drog ner henne på sängen.
– Vänta en stund, viskade hon och sökte med blicken efter ett badrum. Hon hittade det och gick in. Jag slängde mig på sängen och väntade. Hon kom ut från rummet i sexiga underkläder. Jag stirrade på henne med stora ögon. Vilken tjej! Hon gick sakta fram mot sängen, la sig över mig och viskade: – Är du säker på att du vill göra det här? Jag nickade ivrigt. Jag kastade en blick på den mörkblå digitalklockan på nattygsbordet, den var 03:46. Det var Taylors klocka, jag hade fått låna den någon gång för längesedan. Jag började fundera på att lämna tillbaka den.
– Taylor, mår du bra? rösten lät som Taylors. Jag öppnade ögonen och Reese kollade på mig. Jag kände mig illamående och förvirrad. Jag såg på henne. Var det Reese eller Taylor?
– Taylor? Taylor? Taylor? Jag såg på Reese, men hörde Taylors röst.
– Taylor? Taylor? Tay... 

Jag vaknade med ett ryck! Vilken obehaglig dröm, problemet var att drömmen var sann, eller iallafall delar av den. Som början, mitten och... okej, hela drömmen var sann! Det har hänt, men det var längesedan...
Jag saknar henne inte ett dugg! Jag hatar henne, jag önskar att jag gjorde det...

Taylor ♀:
Jag vaknade av att Taylor klev upp ur sängen. Jag kollade på min mörkblå digitalklocka som stod på nattygsbordet. Den visade 03:46 på natten. Jag gäspade, satte mig upp och såg mig omkring i hotellrummet. Hotellrummet som vi bokat var inte ett rum, det var flera rum. På hotellrummet fanns en hall, ett kök, ett badrum, ett vardagsrum, tre sovrum och en balkong. Det påminde lite om en lägenhet. Vi skulle checka ut i morgon.
– Taylor, har det hänt något? frågade jag sömnigt.
– Nejdå, jag vaknade bara, mumlade han inifrån badrummet. Sov vidare du.
– Okej, svarade jag och la mig ner igen. Jag kunde inte somna... något var fel och jag kände det på mig. Jag visste bara inte vad...

När vi kom fram gick vi in till köpcentrummet La Gavia och kollade.
– Kan vi gå in här? undrade Taylor och nickade lätt med huvudet mot en affär full av teknik. 
 – Visst, varför inte? svarade jag och följde med honom in. Jag började kolla på kameror och Taylor på datorer. Efter några minuter kom han gående mot mig, han verkade stressad och såg ut att vilja härifrån.
– Kom, nu går vi, sa han hetsigt och drog mig i armen.
– Vänta lite, jag kanske ska köpa den här kameran, mumlade jag och började gå mot disken.
– Vi kan gå tillbaka senare, kom nu! sa han irriterat.
– Vad är det med dig? undrade jag förvånat.
– Inget, kom nu, mumlade han och mer eller mindre släpade mig ut ur affären. Vid utgången såg jag ett bekant ansikte. Det var Taylors ex flickvän Reese Witherspoon.

Taylor ♂:
Fan. Det var försent! Reese kom gående mot oss. Hon log sitt fortfarande underbara leende. Jag tog ett djupt andetag.
– Nämen, Taylor och Taylor! Vilket sammanträffande! Utbrast hon glatt.

Taylor ♀:
– Hej, Reese! svarade jag glatt.
– Vad kul att träffa er! sa hon och log.
– Reese? Där är du! utbrast någon och dök upp bakom henne. Där stod…

Taylor ♂:
Det var inte sant?! Bakom Reese stod Jake! Hur fan lyckades han?!

Taylor ♀:
– Hej, Taylor och Taylor, sa han glatt och kramade om Reese.
– Reese, vi måste gå nu, sa han och drog lätt i hennes jackärm.
– Okej, men vi ses en annan dag! sa hon och nickade mot oss.
– Ja, det gör vi, svarade jag och log. Taylor nickade bara sakta.
– Har du mitt nummer? frågade Reese och kollade på mig.
– Jag tror det... vänta, kollar upp det, sa jag och bläddrade igenom min kontaktlista.
– Där, det är väl jag? undrade hon och pekade på skärmen.
– Ja, det är det. Vi ses en annan dag! svarade jag. De vinkade och gick iväg.
– Tycker du att jag ska köpa den här? frågade jag Taylor och visade honom kameran.
– Mm..., mumlade han.
– Taylor, bara för att vi träffade Reese..., jag tystnade. Taylor stirrade enträget på mig. Det var något med Reese, som Taylor inte kunde släppa. Han sa att han hade kommit över henne, men jag visste att han saknade något med henne, vad det var visste jag inte, men något var det iallafall. Det var Reese som hade lämnat honom och hon hade gjort det så smidigt som möjligt, utan att försöka såra honom till det yttersta eller gå ut med det i media, som iallafall luskat ut det och stora rubriker om deras uppbrott hade sedan fått pryda olika magasin i flera veckors tid. ”Det en gång så söta paret med den stora åldersskillnaden var nu historia”, skrev tidningarna. Några månader senare hade jag träffat Taylor på stan. Vi hade gått in på ett kafé och pratat om allt mellan himmel och jord. Det ledde till att vi blev tillsammans.

Reese:  
Det var kul att stöta på Taylor och Taylor igen. Jag tyckte om dem båda två och önskade verkligen att jag och Taylor kunde fortsätta vara vänner trots uppbrottet. Av någon anledning kändes det inte som att han hade släppt mig helt. Han hade gett mig den där blicken, blicken som sa att något var fel. Jag hade gått vidare för längesedan och hoppades att han kommit över mig. Tyvärr sa något mig att han inte gjort det…

Jag promenerade mot hotellet där Taylor bott den här veckan. Vi skulle gå på stan. Jag var nästan framme vid hotellet nu. Solen sken. Klockan var kvart i ett. När jag kom till entrén rusade någon förbi mig och in bakom buskarna vid hotellet.
– Hallå? sa jag frågande. Personen reste sig upp. Det var Jake, Jake Gyllenhaal!
– Hej, Taylor, sa han och reste sig upp.
– Hej, vad gör du bakom busken? Är du rädd för mig? frågade jag retsamt.
– Inte alls, svarade han och gick fram till mig.
– Vad gör du i de här områdena då? undrade jag.
– Jo, jag var faktiskt på Taylors signering, svarade han och log.
– Jaha, jag är på väg upp till henne nu, svarade jag.
– Jaså, vad ska ni göra då? frågade Jake. Han lät inte retsam, mer irriterad. Varför skulle han vara irriterad?
– Vi ska gå på stan, svarade jag.
– Okej, ha så... hm... kul, antar jag, mumlade han .
– Tack, det ska vi, svarade jag.
– Jag... ehm... måste gå, sa han.
– Okej, sa jag. Vi nickade lätt åt varandra och gick åt olika håll. Jag vände mig om. Jake stod och stirrade surt mot mitt håll. När han såg att jag kollade på honom, nickade han mot mig och gick sin väg. Jag förstod inte varför han betedde sig så märkligt. Han kanske bara var på dåligt humör idag?

Taylor ♀:
Jag satt på sängen och skrev på en låt när någon knackade på dörren. Jag reste mig upp och gick för att öppna.
– Hej! sa Taylor och log när jag öppnade.
– Hej, älskling, svarade jag och kysste honom.
– Är du klar att gå? undrade han.
– Ja, vänta lite, sa jag och gick in till vardagsrummet där mamma satt och läste någon roman.
– Mamma, jag och Taylor går nu, sa jag till henne.
– Ha så kul, mumlade hon frånvarande. Det var tydligen en väldigt bra bok. När jag kom ut i hallen ropade hon: – Jake ringde tidigare idag, han ville att du skulle ringa upp! Jag drog en djup suck.
– Mm, visst, svarade jag och drog med Taylor ut från hotellrummet.

När vi kom ut på gatan, tog han tag i min arm och stannade. Jag tittade frågande på honom.
– Vad är det?
– Ska du inte ringa Jake?
– Nej, helst inte, svarade jag och suckade.
– Okej, sa han och släppte taget om min arm. Vi fortsatte gå under tystnad. Varför betedde han sig så konstigt? Trodde han att jag hade något med Jake? Var han avundsjuk? 
– Taylor, sa jag och stannade. Han såg frågande på mig och saktade in.
– Tror du att jag har känslor för Jake? frågade jag och såg allvarligt på honom. Han ryckte på axlarna.
– Svara, pressade jag.
– Kanske, jag träffade honom idag... han var tydligen på din skivsignering igår, varför berättade du inte det?
– Jag visste inte att han skulle komma! utropade jag irriterat. Det prasslade till bakom några buskar. Jag hoppade till av förvåning och Taylor vände på huvudet.
– Är det någon där? frågade jag försiktigt.
– Det är Jake, sa Taylor surt.
– Jake? Är det du? frågade jag. Mycket riktigt stack Jake fram huvudet.
– Hej, Tay! sa han glatt och log mot mig. Sedan fick han syn på den andra Taylor och hans leende bleknade.
– Hej, Taylor, sa han med märkbar mindre entusiasm.
– Jake, kan du komma hit? frågade jag. Han nickade och kom fram till oss.
– Vad är det? frågade han.
– Kan du tala om för Taylor att du och jag bara har en vänskaplig relation? frågade jag och nickade mot Taylor som stod bredvid mig. Jake började skratta.
– Vad är det?! utbrast Taylor.
– Tror du verkligen att jag och Taylor är mer än vänner? frågade han och skrattade högt.
– Det verkade som så..., mumlade Taylor generat. Jag skrattade och kysste honom på kinden.
– Nu när det där är avklarat, kan vi gå? Annars hinner vi aldrig, sa jag och log.
– Okej, sa Taylor förläget.
– Hejdå, Taylor gånger 2! sa Jake och gick iväg. Jag tog Taylors hand i min och vi började gå.

När vi kom fram gick vi in till köpcentrummet La Gavia och kollade.
– Kan vi gå in här? undrade Taylor och nickade lätt med huvudet mot en affär full av teknik. 
 – Visst, varför inte? svarade jag och följde med honom in. Jag började kolla på kameror och Taylor på datorer. Efter några minuter kom han gående mot mig, han verkade stressad och såg ut att vilja härifrån.
– Kom, nu går vi, sa han hetsigt och drog mig i armen.
– Vänta lite, jag kanske ska köpa den här kameran, mumlade jag och började gå mot disken.
– Vi kan gå tillbaka senare, kom nu! sa han irriterat.
– Vad är det med dig? undrade jag förvånat.
– Inget, kom nu, mumlade han och mer eller mindre släpade mig ut ur affären. Vid utgången såg jag ett bekant ansikte. Det var Taylors ex flickvän Reese Witherspoon.

– Jag har inte tid nu, svarade jag. 
– Var är du? frågade han. 
– Varför vill du veta? 
– Jag kan komma och hälsa på, föreslog han.  
– Jake, jag har inte tid! utbrast jag.
– Okej, men du kan väl iallafall tala om var du är? 
– Los Angeles, mumlade jag. 
– Var i LA?
– Men kom igen!
– Okej, jag vet redan var du är..., sa han mystiskt.
– Var är jag då?
– På den där konserthallen i centrum, svarade han.
– Wow, vilken nyhet, sa jag spydigt.
– Jag måste lägga på nu, men vi ses..., sa Jake och la på. Jag fortsatte bläddra i tidningen. Plötsligt kom Robert inrusande. 
– Taylor, vad gör du här?! Du ska vara borta vid entrén och signera skivor! utbrast han och drog upp mig ur fåtöljen. 
– Jag kommer med en gång, svarade jag lugnt och skyndade efter honom. När jag kom fram till entrén stelnade jag till. I kön till skivsigneringen stod han, Jake Gyllenhaal.

Taylor ♀:
– Vad gör du här, Jake? undrade jag förvånat.
– Jag ville träffa dig, sa han och flinade. Jag himlade med ögonen.
– Ska du ha någon skiva? frågade jag sedan, för att byta samtalsämne.
– Skiva? undrade han vilset.
– Om du inte noterat det, kan jag tala om för dig att du står först i kön till min skivsignering, svarade jag och suckade.
– Okej… jag måste gå, men får jag bjuda ut dig? mumlade Jake.
– Jag har en pojkvän, svarade jag kort.
– Jaså, vem då? undrade Jake förbryllat.
– Taylor.
– Taylor, vem? En tjej?
– Taylor Lautner.
– Vad ska du med en tönt som honom till?! muttrade han surt.
– Lägg av, Jake!
– Jake Gyllenhaal, är det du? Jake vände sig om, där stod Robert med ett leende på läpparna.
– Du måste tyvärr gå nu, eller ställa dig sist i kön, sa han. Det är fler som vill få signerade skivor än du.
– Vi ses, sa Jake och klev ut ur kön. Jag fortsatte med skivsigneringen ända tills kön tagit slut, sedan gick jag till hotellet.

Taylor ♂:
Jag promenerade mot hotellet där Taylor bott den här veckan. Vi skulle gå på stan. Jag var nästan framme vid hotellet nu. Solen sken. Klockan var kvart i ett. När jag kom till entrén rusade någon förbi mig och in bakom buskarna vid hotellet.
– Hallå? sa jag frågande. Personen reste sig upp. Det var Jake, Jake Gyllenhaal!
– Hej, Taylor, sa han och reste sig upp.
– Hej, vad gör du bakom busken? Är du rädd för mig? frågade jag retsamt.
– Inte alls, svarade han och gick fram till mig.
– Vad gör du i de här områdena då? undrade jag.
– Jo, jag var faktiskt på Taylors signering, svarade han och log.
– Jaha, jag är på väg upp till henne nu, svarade jag.
– Jaså, vad ska ni göra då? frågade Jake. Han lät inte retsam, mer irriterad. Varför skulle han vara irriterad?
– Vi ska gå på stan, svarade jag.
– Okej, ha så... hm... kul, antar jag, mumlade han.
– Tack, det ska vi, svarade jag.
– Jag... ehm... måste gå, sa han.
– Okej, sa jag. Vi nickade lätt åt varandra och gick åt olika håll. Jag vände mig om. Jake stod och stirrade surt mot mitt håll. När han såg att jag kollade på honom, nickade han mot mig och gick sin väg. Jag förstod inte varför han betedde sig så märkligt. Han kanske bara var på dåligt humör idag?

Taylor ♀:
– Taylor, du ska stå på scen om fem minuter! ropade Robert Allen, min manager.
Jag suckade. Ingen vila, ingen ro.
Jag gick ut från min loge och ställde mig bakom scenen. Robert tecknade åt mig att gå upp.
Jag nickade och sprang upp på scenen. Publiken skrek. Jag hälsade, sedan spelades musik och jag började sjunga Mine.

♪ Do you remember, we were sittin' there, by the water?
You put your arm around me for the first time
You made a rebel of a careless man's careful daughter
You are the best thing that's ever been mine ♫

När låten var slut skrek publiken högre än förut. Jag fortsatte med nästa låt och när konserten var slut tackade jag för mig och gick ner från scenen.

Min manager pratade med min mamma och pappa, Andrea och Scott, om min kommande turné, så jag gick in till logen. Jag tog upp min iPhone och kollade inkorgen. Jag hade fått tre sms. Det första var från Miley Cyrus, hon hade skickat tre bilder från när vi var på Golden Globe Awards för en vecka sedan. Det andra var från ett galet fan. Jag suckade. Nu måste jag byta nummer igen.  Det sista var från Jake Gyllenhaal. Han skrev: Hej, Tay. Vill du följa med på café någon dag? Prata om gamla minnen och sånt? Jag ringde upp honom. Det gick fram flera signaler. Sedan svarade han: – Jake Gyllenhaal. 
– Hej Jake, det är..., började jag, men han avbröt mig.
– Jag kan tyvärr inte svara just nu, men prata in ett meddelande eller hör av dig senare.
Det var telefonsvararen! Jag avslutade samtalet och började på ett sms: Jag har fullt upp med min kommande turné just nu, men kanske en annan gång. Jag skickade och slog mig ner i en fåtölj med en Us Weekly-tidning.

Efter en stund spelades envälbekant signal. Jag tog upp mobilen och svarade: – Taylor, vem pratar jag med?
– Swift?
– Ja, Taylor Swift. Vem är det?
– Jake, Jake Gyllenhaal.
– Hej, vad vill du? 
– Varför vill du inte följa med på en fika? undrade han. 
– Jag har inte tid nu, svarade jag. 
– Var är du? frågade han. 
– Varför vill du veta? 
– Jag kan komma och hälsa på, föreslog han.  
– Jake, jag har inte tid! utbrast jag.
– Okej, men du kan väl iallafall tala om var du är? 
– Los Angeles, mumlade jag. 
– Var i LA?
– Men kom igen!
– Okej, jag vet redan var du är..., sa han mystiskt.
– Var är jag då?
– På den där konserthallen i centrum, svarade han.
– Wow, vilken nyhet, sa jag spydigt.
– Jag måste lägga på nu, men vi ses..., sa Jake och la på. Jag fortsatte bläddra i tidningen. Plötsligt kom Robert inrusande. 
– Taylor, vad gör du här?! Du ska vara borta vid entrén och signera skivor! utbrast han och drog upp mig ur fåtöljen. 
– Jag kommer med en gång, svarade jag lugnt och skyndade efter honom. När jag kom fram till entrén stelnade jag till. I kön till skivsigneringen stod han, Jake Gyllenhaal.

Vad tycker ni om första delen? :D

Förlåt för den dåliga uppdateringen, inga inlägg på hela veckan för att vara exakt, men jag har haft sportlov och jag kom ju hem från Kina ganska nyligen, så det har varit mycket nu. Men imorgon kommer uppdateringen att vara som vanligt!
Peace&Love