Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

Justin's perspektiv

Killarna går fram och börjar snacka med tjejen som just fimpade sin cigarett, jag smyger lite närmare för att kunna höra vad dem säger, jag står nu fem meter ifrån dem och kan uskilja vad killarna säger.
"Nämen titta, är det inte skolans egen nya komling, våran egen lilla leksak" flinar en av killarna vars röst är obehagligt lik Ryans.
"Ska du inte sälja dig själv som din mamma gjorde?" flinar den andre kilen, vars röst och riktigt lik Chaz.
Tjejen fnyser,
"Ska inte ni två gå och försöka strula med någon idiot som vill ha er för att ni är bästa kompis med den där Beaver, eftersom det är ända andledningen till att ni är populära, ingen är intresserade av er, ni är två fula idioter som ser tjejer som leksaker, och interst inne, ingen tjej guillar det" säger tjejen i ett överlägset tonfall, jag stelar till, det är Ryan och Chaz, varför är de på en tjeje?
"Gå hem till din pappa jävla rikemans barn" morrar Ryan hotfullt.
"Vet du?" säger hon irriterat och sätter perkfingert i hans bröst. "Gör dig själv en tjänst, gå hem till din lilla mamma innan hon blir orolig, hon bryr sig ju om dig så mycket" säger tjejen med bebis röst, "eller till Justin, varför är inte han med er? Har han dumpat er för någon kändare?" Då får Ryan nog, jag slår till tjejen hårt, jag kan inte göra annat än att stirra, Ryan slog nyss en tjej, en gång till och en tredje gång, tjejen kollar bara på honom, först då inser jag att hon har annorlunda kläder, hon ser ut att vara riktigt tuff.
"Min mamma slår hårdare än dig" säger hon innan hon slår till Ryan hårt över ögat och tränger sig förbi dem, hon går åt mitt håll, går börbi mig, när honb har gått en bit ifrån mig kollar honm över axeln moit mig, hennes intensiva blick tränger rakt igenom mig och jag vet att jag aldirg kommer glömma hennes ansikte.


Kiddo´s perspektiv

Jag vänder mig åter igenom och fortsätter gå, jag går hela vägen hem, jag går till bak sidan av huset och klättrar sakta upp för brand stegen och hoppar tyst som natten in genom mitt halv öppna fönster, jag går till helkropps spegeln som sitter på min garderobs dörr, jag granskar mig själv, Ryan slog inte alls hårt, min kropp skulle inte få några märken efter hans händer och slag, men han där emot...
Jag kan inte låta bli att le ett lekfullt leende av tabkenb på hans förklaring till hans föräldrar, jag skrattar tyst, imorgon ska jag gå till skolan, jag behöver ha något annat att tänka på, en eller två lektioner kanske?
Vi får se, jag drar av mig min tajta klänning och dem svarta skorna, jag sminkar av mig och släpper ut håret, sedan sätte rjag mig ner på sängen med min gittar i handen, jag fick den i föddelsedags present av Oscar,m han sa att kanske skulle kunna skriva en lite mjukare låt.
Jag började skata ta några acord på gittaren och så kom dem fösta orden, den första meningen och den första versen.

"We both lie silently in the dead of the nigth,
Although we both lie close together,
We feel miles apart inside"
Jag tar ett djupt andetag, orden flödar ur mitt huvud och jag har hittat en riktigt fin melofi, jag fortsätter spela och leendet på mina läppar blír bara större.
"Was it something I said or something I did,
Did my words not come out rigth,
Though I tried not to hurt you,
Yeah, I tried,
But I guesse thet's why the say,

Every rose has it's thorn,
Just like every nigth has it's dawn
Just like ervery cowboy sing his sad song, sad song
Every rose has it's thorn, yeah it does

I listen to our favorite son playng on the radio,
Hear the DJ say loves a game og easy come and easy go,
But I wonder, does he know
Has he ever felt like this
And I know that you'd be here rigth now
If I, I could let you knoe somhow"
jag spelade några acord till innan jag agv mig in pårefrängen.

"Every rose has it's thorn,
Just like every nigth has it's dawn
Just like ervery cowboy sing his sad song, sad song
Every rose has it's thorn, yeah it does

Though it's been a while now
I can still feel so much pain
Like a knife thats cuts you the wound heals
But that scar, that scar remans
Yeahh

Every rose, every rose
Every rose has it's thorn"
Jag stirrar ner på pappret, kan inte komma på något mer, eller jo...
"I know I could saved a love that nigth
If I'd know what to say
Instead of makin' love
We both made our separat ways" jag fortsätter att tyst spela den långsamma melodin och väntar på att orden ska komma, vilket dem sakta gör.
"And now I hear you found somebody new
And that never meant that much to you
And to hear that tears me up inside
And to see you cuts me like a knife

Every rose has it's thorn, every rose, every rose, every rose
Just like every nigth has it's dawn, has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song.
Every rose, every rose, every rose,
Every rose has it's thorn"
jag avslutar låten med ett par mjuka acord, jag suckar djupt och lägger ifrån mig gittaren, sedan går jag in på badrummet, borstar igenom mitt bruna hår och knyper sakta ner i min säng.

*

Jag vaknar med ett ryck av att min väckar klocka ringer jag reser mig upp om i trans och går in i duschen, när jag är klar virrar jag en handuck runt min kropp, sedanm går jag in i min garderob och tar ut underkläder, jag sätter på mig dem och sätter sedan på mig mina kläder.


Det fick bli ett par blå slitna jens, en grön tröja, brun sjal och en stor röd brun kofta, jag suckade, jag hatar hösten!
Man måste alltid ha så mycket kläder på sig, samma sak med vintern, mycket kläder!
Annat var det i New York, eller, det var ju kallt där med, men inte mer än en vecka i sträck.
Jag tar en av mina slitna väskor och springer ner i hallen, jag tar ett äpple i handen, sedan tar jag mina mobil och mina bli nycklar och hoppar in i min bil.
Jag kör nynades på min nya låt - Every Rose Has It's Thorn - som jag skrev igår kväll, mot skolan, jag är på riktigt bra humör, och kanske stannar hela dagen, vi slutar ju ändå tio i ett tror jag?
Och att få tillbringa en hel dag med , Oscar, Will och Jaden låter inte direkt som ett minus, jag ska ju till studion med tjejerna efter skolan, och det var ett tag sedan jag träffde killarna, jag saknar dem, inte misnt Oscar.

Jag svängde in på parkeringen och hoppade snabbt ur bilen, jag kanske inte stannar ändå...kanske bara övertalar killarna att följa med mig, om dem inte redan gjort det beslutet och är på väg hem till mig...
Jag börjar gå och går nästan in i Ryan, jag flinar elakt mot honom, jag ser plåstret han har över såret som jag åstakomit kanb jag inte låta bli.
"Så mamma har plåstrat om dig" skrattar jag lågt, jhan ser surt på mig.
"Du håller käften om att det var du som slog mig, det var inte du, utan din pojkvän, okej?" fräser han argt, jag skrattar kalt.
"Skulle inte tro det va" flinar jag och tränger mig förbi honom in i skolan.

Del 1 av Born To Survive, hoppas ni gillar den!
jag är iaf redan kärxD
Puss!<3