Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

Klockan är halv elva och Oscar och Justin har fortfarande inte kommit tillbaka,

"Ska vi dra då?" undrar Jaden, jag nickar och vi går ut ur studion, jag låser dörren och alla hoppar in i min bil, jag kör först hem till Hippo's, sedan till Leave's, sedan kör jag mot den övergivna parken, jag sätter mig ner och börjar dra ngra acord på den akurtiska gittaren som jag tagigt med från studion, jag börjar sackta dra några ackord innan jag börjar sjunga på min låt Robot.

"Den är riktigt bra" jag rycker till och slutar spela, jag vänder mig om och möts av Justins bruna glittriga ögon, han ler mot mig och jag besvarar hans leende.
"Tycker du?" undrar jag, han nickar.
"Fortsätt" ler han och jag börjar sakta att spela igen.

När jag åter igen avslutar låten kollar Justin förundrat på mig.
"Är det så du känner dig?" Jag tittar fundersamt och nickar sedan sakta.
"ibland.." mumolar jag, "jag har licksom ingen ventil...så musiken blir lite så" jag garnskar hans ansiktsuttryck, men kan inte se någon rekation, men tillslut nickar han.
"Jag förstår, du..passar inte riktigt in här" han sätter sig ner på gungan mittemot mig, jag ler.
"det gör jag inte, jag längtar hem...om man nu kan säga hem" jag ler svgt.
"Det är så anorlunda, du är en tuff tjej, men också en lite flicka" jag kollar på honom.
"Du kanske har rätt" jag suckar, "men ändå inte"han ler mot mig.
"Tänker du åka tillbaka till New York nån gång?" jag nickar.
"jag tror det"
"varför?" jag suckar.
"Varför vill du veta?"
"jag bryr mig om dig" jag tittar med stora ögon på honom.
"jag är rädd att du förstörför dig själv" jag granskade hans ansilkte och man kunde se att han var helt ärlig.
"Du tror att jag drogar, att jag dricker i överdos och skär mig själv, att jag inte kan ta hand om mig själv och min kropp och att jag borde sitta på psycket, är det vad du får för intryck av mig?"
justin kollar ner i marken, hur mycket vet han om migg förflutna?
Som det känns nu så värkar det som om han vet mycket, för mycket.
"Hur mycket vet du?" han kollar återigen ner i marken.
"Inte så mycket" jag suckar.
"kan jag lita på dig?" han kollar upp och ser mig djupt i ögonen.
"det är upp till dig, men jag vet att jag inte kommer sprata bredvid mun." jag ser honom i ögonrn men säger inget, jag hör steg och vänder mig om, vad fan gör han här?!
"Nemen tjenare horunge" Voktors röst ekar över den öde lekparken och jag ser en glimt av vrede i Justins ögon.
"Håll dig bakom mig, och gör inget, ingeting alls"
Han ser tveksamt på mig, jag tar ett steg mot honom.
"gör som jag säger" väser jag, han nickar skrämt, jag pekar på klätter stelninggen, "göm dig där, ta med min gittar" Justin nickar och smitter snabbt in bakom kläterstelningen.
"Vad vill du Viktor" undrar jag irriterat.
"Tänkte betala dig" flinar han,
"Jaså, för vadå?" han ler elakt mot mig.
"det vet du!" säger han elakt, jag flinar mot honom,

"Kom närmare, du kanske menar det här", jag vinkar flirtigt med figret, han ser förvånat på mig oh tar ett teg mot mig, jag slår till honom, "elller det här" jag slår till honom igen, "jag kan ta betalt för båda"

Viktor slår till mig hårt, jag ler bara mot honom.

"jag älskar dig med" han gav mig en hård örfil, jag var inte berädd å styrckan i smällen så jag var tvungen tt ta ett steg bakåt, killarn flinade nöjt.

"Vi ses sweetheart" sa han och han och resten av hans gäng gick nöjda därifrån, men utan att de  märkte det lyckades jag ge gonom en hård smäll i bakhuvudet så att han for framstuppa ner i backen, han tittade skärrat på mig, reste sig och gick snabbt därifrån.

Jag suckade tungt och kände att det ran en smal strimma blod från övre läppen, jag torkade snabbt bort det innan jag sakta gick tillbaka till Justin, jag drar den gröna jackan tättare om mig oh ställer mig framför honom.

"shit" mumlade han, "hur mår du?" jag såg osäkert på honom.

"Ärligt, eller inte?"

"ärligt" han kollade tveksamt på mig, rädd för svaret.

"skit" han kollade förundrat på mig och sekunden efter befan jag mig i hans famn, det var så skönt att bara få bli omfamnad av någon.

"Kan jag få tvätta av mig hos dig? Min pappa dödar mig om han får reda på att jag har varit slagsmål igen..." suckar jag , Justin nickar och vi börjar sakta gå mot hans bil, det är något speciellt med Justin...något som får mig att lita på honom...

Han öppnar dörren till sin bil åt mig och jag hoppar in, sen hoppar även han in i bilen.

"varför gör du såhär mot sig själv?" undrar han.

"För att ingen bryr sig inte på riktigt, en tuff tjej med eller mindre, ingen håller räkningen" jag suckar djupt.

"Jag bryr mig, på riktigt" jag ler svagt mot honom och bilen rullar ut på den stora vägen.

---

Ja, tror ni att det är sant?

Kommentera för mera!

Puss

Xoxo Matti