Just The Way You Are - del 16

Jag hade haft möte med min manager, jag hade lämnat mobilen hemma.
När jag kom tillbaka till hotellet var det mörkt ute. Jag åt mat och så fort jag kom in till mitt rum hörde jag att mobilen pep till. Jag hade fått nio sms och tretton missade samtal. Jag tog snabbt upp mobilen och kollade igenom mina sms. Alla var från Justine... 



Peter:
Jag läste varenda sms, om och om igen: Jag ljög...
Förlåt!

Snälla förlåt mig!<333
Svara nåt! Snälla...
Vadsomhelst!
Jag vet, jag hade fel!
Ge mig en chans till!<3
Jag kan inte leva utan dig, jag älskar dig!<3333
Jag älskar dig

Jag suckade och började på ett sms: Hur fan ska jag veta att du inte ljuger när du gjort det så jävla många gånger förr? Jag älskar dig som fan, men du har sumpat dina chanser. Om du verkligen älskar mig måste du bevisa det. Jag la ifrån mig mobilen och somnade strax efter.

Satine:
När jag kom hem från kontoret var inte Nick där. Jag hade i stort sätt flyttat in hos honom nu.
Jag älskade honom så mycket, även fast vi bara hade varit tillsammans i en månad. Vi var ett bra par. Vi var ett seriöst par. Vi var världens bästa par. Jag gick runt och kollade mig omkring i lägenheten. Det var en trea i ett av Hawaiis finaste områden. Klockan var 17:55, han borde väl vara hemma nu? Var var han någonstans? Jag skulle precis gå ut på balkongen när jag såg en lapp. Den satt upptejpad på balkongdörren. Det här kanske var förklaringen till varför han inte var hemma? Det kanske var en överraskning? Förra veckan, på min födelsedag, hade han sjungit för mig och vi hade ätit frukost på sängen. Senare på dagen, när jag kommit hem från spaet, hade han köpt blommor, choklad och en gullig nallebjörn. Han hade lagt allt innanför dörren till hallen. Med allt hade han skrivit ett litet meddelande, som låg i ett snyggt kuvert. Han hade skrivit:

Hej älskling!

Jag kommer hem klockan 16:00.
Gör dig födelsedagsfin,
även om du är vacker i allt,
så kommer jag och hämtar upp dig.
Jag har ordnat tre två små överraskningar till min födelsedagsflicka!
//Nick


Han hade hämtat upp mig och först hade vi ätit middag på min favoritrestaurang, sedan hade vi sett Love and other Drugs på bio. Han hade hyrt hela biosalongen, så vi satt alldeles själva. Efter bion hade vi åkt till ett femstjärnigt hotell, där han hade hyrt "honeymoon suite", alltså smekmånadssviten. Sängen hade varit formad som ett hjärta, fullt med röda rosenblad. Ljuset hade varit dämpat. Vi hade kyssts och hånglat, och lite mer...
Jag slet loss lappen, satte mig ner i en fåtölj och började läsa:

Kära Satine

Jag älskar dig, du är en underbar tjej. Jag kommer alltid att tycka om dig.
Du är min, jag är din. Jag är ledsen att behöva skriva det här, men... det är slut.
Från och med nu är det "du är min vän, jag är din vän".

Jag har träffat en annan tjej. Hon är skitsnygg, snyggare än du!
Därför ber jag dig att packa ihop dina saker och ge dig av innan vi kommer hem.

Det kan gå vilt till mellan oss, om du fattar.
Jag vill gärna få till det med henne, och då får inga gamla ex vara där och störa.
Det kommer nog höras lång väg iallafall... ^^ 
Puss på dig
/Nick

Jag släppte lappen och kände hur jag fick svårt att andas. Hur fan kunde han göra så här?!
Hur fan kunde han skriva som han gjorde?! Efter allt han sagt om att han älskade mig mer än himmel och jord.
Jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken. Jag slängde ner lappen i soptunnan, men ångrade mig och tog upp den igen. Jag visste inte vad jag skulle göra. Evelina var på lyxkryssning med sin pojkvän, Jonas, så hos henne kunde jag inte bo hos. Jag funderade en lång stund, medan tårarna rann och mascaran kletade.
Sedan bestämde jag mig för att ringa till *****. Jag slog numret och väntade medan signalerna gick fram.

Peter:
Min mobil ringde. Jag kollade på displayen och såg att det var Satine.
– Hej, Sat! svarade jag glatt. Hon grät och snyftade i luren.
– Vad har hänt?! utbrast jag förskräckt.
– Det... det är slut, snyftade hon.
– Vad är slut? Bröd? Ost? ... kaviar? frågade jag.
– Nej, nej, nej! utropade hon.
– Vad är det som är slut? undrade jag.
– Mitt och Nicks förhålland..., mumlade hon och bröt ihop igen. Ska jag vara ärlig blev jag lite glad, jag hade fortfarande känslor för henne. Jag hade insett det när vi pratat om den falska artikeln som Justine diktat så väl. Samtidigt visste jag att vi inte kunde bli ihop, inte efter allt som hänt. Jag ville, men det gick bara inte. Jag tröstade henne i flera minuter. Hon berättade att hon inte hade någonstans att ta vägen. Jag sa att hon kunde bo hos mig. Jag bodde i samma område som Nick. Hon hade sagt att hon skulle komma över så fort hon kunde. När vi hade lagt på såg jag ut genom fönstret. Jag var förvirrad. Skulle jag försöka bli tillsammans med Satine eller skulle jag ge Justine en till chans?


Nu är det jag som skriver igen ^^
/Gongsan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0