Is It Love In The Air - del 4
– Puss, hejdå! säger jag innan jag lägger på. Jag känner igen den där rösten som jag hörde i bakgrunden när jag pratade med Alex, men vem kan det vara? Jag satt på mitt rum och tittade på alla mina Justin Bieber affischer som satt på väggen, kunde det vara han? 
Justin:
– Fusk! skriker jag och springer efter Alex in i huset. När jag kommer in så ser jag ingen, hon var snabbare än vad jag trodde! Jag letar igenom huset, men jag hittar inte henne så jag går ut igen. Plötsligt så känner jag hur någon lyfter upp mig och sekunden efter så träffar jag vatten ytan. Vem hade lyft upp mig? Jag vände mig om och ser Alex stå och gapskratta åt mig, jag gjorde min hairflip och tittade på henne, hon skrattar så gulligt.
– Så din brorsa hade rätt!
– Om vad?
– Du är stark! Så var är nu min mobil?
– Den är borta… men Justin nu måste jag verkligen gå. Disa kommer om några timmar och jag måste hinna göra i ordning hennes rum!
– Nej, jag ska ha min telefon först!
– Jag kräver lösensumma!
– Ha… vad för något?
– En kyss.
– Nja, jag vet inte…, säger jag och ser på henne. Jag lutar mig emot henne och kysser henne med all passion jag har.
– Vi ses väl i morgon?
– Jag vet inte, jag ska nog vara med Disa hela dagen. Men hon kommer säkert vilja träffa dig, efter som hon tror att du är min pojkvän…
– Men... är jag inte det då?
– Jo, om du vill alltså.
– Klart jag vill!
– Just det, imorgon så har jag en privat danslektion och jag undrar om du vill hänga med?
– Va? Får jag det?
– Klart du får!
– Jag tror att du kan lära mig en massa!
– Det tror jag inte… men nu måste jag gå.
– Får man skjutsa fröken hem?
– Klart du får, om du vill.
– Det vill jag, men förut när vi kysstes… då hörde jag att någon tog en bild, det kan vara så att hela världen kommer veta om att vi dejtar imorgon.
– Oj då… det gör nog inget… kan du skjutsa mig nu?
– Okej, då drar vi älskling! Jag gick fram till henne och kysste henne ömt på läpparna och hon besvarade såklart kyssen! Sen så går jag och sätter på mig mina kläder och Alex sina över den nu torra bikinin.
När jag stannar bilen utanför Alex hus var det fullt med paparazzis. Hjälp, kan man aldrig få vara ifred?! Jag går ut och öppnar dörren åt Alex, Jag tar stolt hennes hand i min och jag hör massor av klickande ljud på samma gång. Jag låser bilen och vi börjar gå mot ytterdörren utan att bry oss om alla paparazzis och deras frågor. Hon känner på dörrhandtaget som verkar vara låst.
– Det är ingen hemma! säger hon och ler sitt fantastiska leende. Jag lutar mig fram och kysser henne passionerat, hon besvarar kyssen och vi kramar om varandra innan jag går.
– Hämta mig vid fem, viskar hon i mitt öra innan hon låser upp dörren. Jag nickar och hon går in och låser dörren fort så att inga paparazzis ska försöka ta sig in i huset. Jag börjar gå mot min bil och alla paparazzis fotar och skriker frågor at alla håll.
– Justin, vem är hon?!
– Heter hon verkligen Alexiia?!
– Dejtar ni?!
– Är det slut mellan dig och Selena?!
– Hur och när träffades ni?! Skrek paparazzis åt olika håll. Jag gjorde peace tecknet mot kamerorna och fortsatte gå mot bilen. Jag tar upp min mobil och skriver ett sms till Alex:
Saknar dig redan, älskling!<3
Hämtar dig vid fem!
// Din Justin<3
Jag får ett svar nästa på en gång:
Aaw… saknar dig med!<3
Det blir bra, men nu måste jag göra i ordning gästrummet…
//Din Alexiia :*
Jag ler åt smset och så märkte jag att någon tar kort på det, jag blir irriterad och började köra! Bara inte dem förstör mitt och Alex förhållande så är jag nöjd, tänker jag! När jag kommer hem loggar jag in på Twitter och skriver Flickvännens bästis på besök! Sedan loggar jag ut och sätter mig på balkongen och börjar skriva en ny låt om Alex!
Disa:
Jag har inte kunnat få den där Justin ur huvudet en enda gång sedan mitt och Alex samtal, vem var han och varför kände jag igen hans röst? Kunde det verkligen vara Justin Bieber? Min största idol någonsin?!
Planet skulle snart landa och Alex hade lovat att möta upp mig på flygplatsen. Klockan är snart halv sex på kvällen i Atlanta och det betyder att klockan är halv tolv i Sverige, det skulle nog ta ett tag att få in sovrutinerna, en nu ska jag iallafall få träffa min bästis igen! Atlanta here I come!
