Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

När jag vaknade på morgonen var klockan 12:23. Jag gäspade stort och klev upp. Taylors väskor var borta. Jag gick ut till köket. Det var tomt. Alla väskor som stått i hallen igår var borta. Jag skakade på huvudet. Drömde jag? Hade de lämnat mig här? Jag gick in till sovrummet igen. Började packa ihop lite saker, hämtade tandborsten från badrummet. Jag packade ner i min väska, sedan ställde jag mig framför spegeln för att kolla looken. Det satt något på spegeln, en lapp! Jag loss lappen och slängde mig på sängen och läste: Det är över. Jag slängde lappen i papperskorgen. Det gjorde mig ärligt talat inte så mycket. Whatever, liksom. Nu kunde jag satsa på Selena. Hon och jag hade umgåtts mycket, utan att Taylor visste. Men jag hade fortfarande känslor för Reese. Hon och jag kunde kanske få ihop det igen? Jag log åt tanken, sedan startade jag min laptop och kollade senaste nytt på Oceanup. Jag klickade runt på olika kategorier och kom åt Jakes. Jag skulle precis klicka bakåt när rubriken kom upp. Det här var intressant! Rubriken löd: "Jake dejtar Reese?" Jag läste artikeln: Skådespelarhunken Jake Gyllenhaal har nyligen setts ute med skådespelerskan Reese Witherpoon. De har varit på allt från shoppingrundor till intima middagar. Varken Jake eller Reese har kommenterat ryktet, men bilderna på turturduvorna tillsammans får det bara att verka mer uppenbart… 



Selena:
Det hade gått några veckor sedan uppbrottet mellan Taylor x2. Under de veckorna hade jag den manlige Taylor umgåtts mycket oftare än vanligt. Därför var det helt naturligt för mig att ringa honom en söndagsmorgon som denna. Han svarade på en gång: – Lautner.
– Hej, snygging! sa jag och fnittrade.
– Tjena, babe, svarade han flirtigt. Jag fnittrade.
– Hur blir det med bion? Ska vi gå ikväll? undrade jag.
– Absolut, svarade han.
– Bra, hämtar du mig?
– Of course, svarade han.
– Då säger vi så, puss.
– Puss på dig med, sa han. Jag tvekade, skulle jag säga de magiska orden?
– Jo, Taylor…, sa jag osäkert.
– Ja?
– Jag älskar dig, sa jag med darr på rösten.
– Älskar dig också, svarade han. Jag log nöjt för mig själv. Vi avslutade samtalet och jag började leta kläder till ikväll. Jag stod och prövade kläder när min mobil ringde. Det stod "Taylor" på displayen. Jag log och svarade: – Hej, snygging!
– Hej, har du tid att prata? undrade hon. Jag insåg att det var fel Taylor. Det var inte min Lautner, det var Swift. Att jag kallat henne "snygging" var inget att skämmas för, jag brukade kalla henne så.
– Jag har alltid tid med sig, svarade jag och höll fingrarna i kors.
– Bra, sa hon. Jag har mycket att berätta.
– Okej, prata på.
– Hur ska jag börja...?
– Bestäm själv, sa jag.
– Visste du att det är slut mellan mig och Taylor? frågade hon. Jag skulle precis svara att "det är väl klart att jag vet", men jag ångrade mig och sa: – Nej, har ni? Gud, så tråkigt! sa jag och höll fingrarna i kors igen.
– Mm, mumlade hon. Det var jag, jag gjorde det.
– Varför? undrade jag genast. Det här var intressant, Taylor hade sagt att det var han som bröt upp, för att kunna visa hans kärlek till mig officiellt, som han uttryckte sig.
– Han älskar mig inte längre, jag vet det.
– Hur vet du det? frågade jag nyfiket.
– Han pratade i sömnen, och samma dag hörde jag honom prata med någon i telefon om att någon dröm var deja vu, förklarade hon. Han hade pratat med mig om deja vu! Varför hade hon lyssnat på vårt samtal?! Jag lugnade mig.
– Vem älskar han då? frågade jag. Jag visste ju att han älskade mig, jag ville bara ha det bekräftat.
– Vem tror du? undrade hon. MIG! Han älskar MIG!
– Inte vet jag, mumlade jag.
– Reese, såklart, svarade hon. Hela världen stannade upp för mig. 

Taylor ♀:
När jag pratat klart med Selena bestämde jag mig. Jag skulle göra det. Jag satt i källaren en stund och tänkte. Jag började gråta när jag tänkte på vad som skulle hända, på vad jag skulle göra. Det var hemskt, men det var något jag ville, tror jag...

Miley:
Jag ringde Taylor flera gånger, utan resultat. Telefonsvararen fick arbeta, gång på gång på gång. Jag gav upp efter kanske 100 samtal. Nu började jag bli orolig. Jag ringde Andrea. Hon svarade direkt.
– Andrea Swift.
– Hej, Andrea. Det är Miley.
– Hej, Miley! Vad har du på hjärtat?
– Alltså, jag har ringt Taylor i stort sätt hela dagen, men hon har inte svarat en enda gång.
– Jag vet uppriktigt sagt inte var hon håller hus just nu.
– Okej...
– Men hon skulle ut till sjön och göra något, sa hon efter en stunds tystnad.
– Vilken sjö?! utbrast jag upphetsat. Jag var rädd att Taylor tänkte göra det förbjudna.
– Jag antar att det är den där sjön, åh vad heter den nu? Där ni alltid lekte när ni var små.
– Okej, tack! Jag är där om fem minuter! utbrast jag.
– Miley, du är väl medveten om att vi är i Wyomissing? Du är i Hollywood, ellerhur? Hur lång tid tar det att åka från Hollywood till Wyomissing? svarade Andrea.
– Okej, jag tar mitt privatplan! sa jag och hoppade in i min limousin.
– Varför ska du åka hit? frågade Andrea.
– Jag är rädd att Taylor tänker..., jag tystnade.
– Att Taylor tänker göra vad? undrade Andrea.
– ... ta självmord..., viskade jag. Det blev tyst i luren. Sedan sa Andrea: – Jag tror man säger begå självmord, men varför i hela världen skulle hon göra det?
– Vet du inte? Hon har gjort slut med Taylor.
– Jaha, men det är väl ingen anledning att begå självmord? undrade hon.
– Hon tog det hårt. Taylor dolde en massa saker för henne, svarade jag. Det blev tyst.
– Okej, om du kommer hit, åker jag till sjön! utbrast hon tillslut.  
– Vi ses, sa jag och la på. Jag var verkligen orolig nu. I huvudet viskade en röst att det redan var försent...