Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

– Nu sminkar vi oss! utropade Vivi och kastade sig över mitt sminkset. Vi sminkade oss, bytte kläder och drack flera glas vin innan vi tog en taxi till nattklubben. Fnittrande tog vi oss genom entrén och in i lokalen. Det var verkligen packat, men på dansgolvet var det gott om utrymme för tre fnittrande tjejer. Vi slängde oss ut på dansgolvet, samtidigt som Avril Lavignes låt What The Hell spelades. Plötsligt omfamnade någon mig bakifrån. Jag skrek till och vände mig snabbt om.
– Taylor, för sista gång…, jag tystnade. Det var inte Taylor, det var Jake.
– Hej, sa han förläget.
– Hej, mumlade jag och log flirtigt?!
– Ska vi dansa? frågade han och blinkade med ena ögat. Stod hunken Jake Gyllenhaal och flirtade med mig, Reese Witherspoon som var fem år äldre?! Ja, det verkade så.
– Gärna, svarade jag och han drog med mig ut på dansgolvet och… jag vaknade med ett ryck, jag svettades och var plötsligt klarvaken. Jag kollade på klockan som visade 03:45. Jag stirrade på den ända tills den blev 03:46. Jag hatade att drömma deja vu. Det var så obehagligt och liksom verkligt.

Jake:
Jag ringde Taylor. Hon svarade inte. Jag hade ringt flera gånger nu, och jag tänkte inte ge mig. Varför ville hon inte veta av mig? Varför? Varför? Varför?

Taylor ♀:
När jag vaknade hade jag fått tretton missade samtal från Jake. Var han utomlands, eller? Annars har han väl ingen som helst anledning att ringa klockan 02:32 på natten?! Jag orkade inte ringa upp, jag ville inte. Jag gick in till sovrummet igen. Taylor sov fortfarande. Han pratade sig i sömnen och mumlade något.
– ... Nej! Reese? Jag blev nyfiken och satte mig på sängen.
– Nej, jag lovar..., ylade han frustrerat.
– Vad har Reese med saken att göra? frågade jag försiktigt.
– JAG ÄLSKAR HENNE! skrek han. Jag blev helt chockad.
– Reese? frågade jag. Jag visste redan svaret, men jag ville ha det bekräftat.
– JA! utropade han satte sig häftigt upp. Han var svettig och såg livrädd ut.
– Vad är det, Taylor? frågade jag försiktigt. Han såg på mig.
– Inget, jag drömde en mardröm bara, sa han och log mot mig. Jag nickade sakta.
– Jag ska ta en dusch, så kan vi äta sen, okej? sa han och reste sig upp. Jag nickade. Han gick in till badrummet. Jag satt kvar på sängen och stirrade ut i luften. Var det sant, det han sa?

Taylor satt ute på balkongen med dörren på glänt och fördragna gardiner när jag kom tillbaka till hotellet efter en snabb shoppingrunda med Miley Cyrus. Jag var på väg ut till honom när jag hörde att han pratade i telefon. Jag vet att jag inte borde, men jag lutade huvudet mot balkongdörren och spetsade öronen.
– Du fattar inte, det var så himla mycket deja vu! förklarade han. Mummel från personen i luren. Jag önskade att jag visste vem det var han pratade med. Jag önskade att jag visste vad de pratade om.
– Vadå bara en slump?! Vad menar du med det?! Jag har haft exakt samma dröm hundra gånger förut! Mummel mummel.
– Ja, jag har Taylor, men jag älskar henne inte längre. Det stack till i hjärtat på mig.
– Göra slut? Nej, jag kan inte. Det är inte rätt, dessutom älskar hon mig, jag vill inte såra henne längre. Några tårar föll nerför mina kinder. Jag ville inte höra mer!
– Vad säger du? Mm, får väl göra det. Mummel.
– Avvakta? Nej, det blir bara värre för henne då, jag har ju älskat henne. Mummel mummel.
– Mm, tack för allt. Berätta inget för henne, ok? Mummel.
– Bra! Okej. Hejdå, Sel! Puss.
Hade han sagt "puss" till henne?! Till Selena Gomez?! ”Sel” var ju ett smeknamn på henne.
Han satt kvar på balkongen. Jag gick ut och tog en promenad. Jag ringde till Miley för att berätta vad som hänt. Hon frågade om vi skulle gå någonstans och prata. Vi träffades i en vacker park. En stor fontän sprutade vatten. Vi satte oss på kanten och njöt av solen.
– Hur känns det? frågade hon försiktigt.
– Dåligt, svarade jag och la mig ner på fontänkanten.
– Jag förstår det, sa hon och sedan pratade vi i evigheter om allt som hänt. Jag mådde bra i Mileys sällskap.
Måste jag välja mellan henne, Demi och Selena, blir det helt klart hon. Nu vet jag inte ens om Selena är min bästa vän, eller vän över huvud taget. Miley la sig också ner. Jag blundade.
– Titta! det där molnet ser ut som ett hjärta! utbrast hon. Jag öppnade ögonen. Hon hade rätt. Vi låg kvar på fontänen, småpratade och kollade på moln. Sedan gick vi tillbaka. Jag och Miley sa hejdå och åkte i varsin bil åt olika håll, hon i en limousin, jag i en taxi. Jag tittade upp mot himlen. Den var fortfarande blå. När jag kom fram betalade jag taxichauffören och gick sedan upp till hotellrummet. Nu visste jag vad jag skulle göra, men jag ville inte. Nej, jag ville inte. Ska jag verkligen göra det?