Where Are You Right Now - del 15 | SISTA DELEN!

Vi lyssnade på det igen och sedan la vi ifrån oss mobilen.
– Varför skulle han skicka något sånt till Selena? frågade jag.
– Han vill väl göra henne avundsjuk eller nåt, föreslog Miley och Taylor nickade instämmande.
– Jävligt onödigt var det iallafall, sa jag och båda nickade.
– Fast ganska underhållande ändå, sa Taylor och skrattade till.
– Ja, vad drygt att säga små gulliga kallelser åt varandra efter varje mening! utbrast Miley och vi skrattade äcklat.
– Ja, men varför skulle Selena vilja höra det? frågade jag.
– Han vill väl göra henne avundsjuk, föreslog Taylor.
– Ja, förmodligen, sa jag eftertänksamt.
– Nu går vi in, utropade Miley och öppnade en bildörr.
– Men, hon skulle ju...
– Vi går in och ser vad som försiggår, vi har faktiskt en tid att passa, påpekade Miley och klev ut ur bilen. Jag och Taylor följde efter. Vi gick grusgången framåt och kom fram till ytterdörren. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren...



Justin:
– Nu föll alla bitar på plats. Nu fattar jag varför hon kom tillbaka med rödkantade ögon och varför hon blödde i munnen och varför hon inte sa ett ord om vad som hade hänt, sa jag chockat.
– Ja och nu går jag härifrån, sa Jasmine tyst, reste sig upp och gick mot dörren. Hon öppnade den och hoppade förvånat till och sprang sedan iväg. Jag kollade vad som orsakat hennes förvåning och såg att Selenas väninnor stod i dörröppningen. Selena såg dem och de nickade menande mot henne. Selena nickade tillbaka och vände sig mot mig.
– Jag går också nu, sa Selena och gick ut med sina väninnor. Nu var jag ensam igen.

Demi:
... och krockade nästan med Jasmine. Hon såg förvånat på oss, sedan rusade hon iväg. Selena och Justin såg oss också och Selena gick fram till oss och drog med oss ut ur huset. Vi satte oss i bilen och chauffören började köra medan Selena återberättade vad som hade hänt i Justins hus.

Justin:
Jag var och skulle förmodligen förbli singel, livet ut. Jag skakade av mig de där tankarna och gick upp till sovrummet för att lägga mig. Jag somnade nästan med en gång och drömde en annorlunda dröm...
– Justin? Jag öppnade ögonen och kollar på flickan som står framför mig.
– Deena? frågade jag.
– Ja, det är jag, svarade hon och log det där underbara leendet. Jag slog armarna om henne och vi kramades länge.
– Jag har saknat dig så jävla mycket! utbrast jag och började gråta.
– Såja, älskling tröstade hon med sin lugnaste röst.
– Var är vi någonstans? frågade jag.
– I himlen, svarade hon.
– Himlen? sa jag frågande.
– Ja, jag lever ju inte längre och jag kom hit, sa hon och kramade min hand.
– Lever inte jag heller längre? frågade jag hoppfullt.
– Jo, du lever fortfarande, sa hon.
– Vad gör jag här då?
– Sätt dig ner, sa hon och nickade mot en soffa som plötsligt uppenbarade sig. Jag satte mig lydigt och kollade på henne.
– Du vet väl hur det ligger till, va? frågade jag. Hon såg på mig.
– Ligger till med vad? frågade hon.
– Du vet väl varför jag gör som jag har gjort? frågade jag. Hon skakade på huvudet.
– Jag har inte kommit över dig än, sa jag förläget och kramade hennes hand.
– Har du inte? frågade hon förvånat. 
– Nej, du var mitt allt. Anledningen till att jag gick upp på morgonen, anledningen till att mitt hjärta var helt, sa jag och hon log mot mig.
– Men Selena? undrade hon. Jag nickade.
– Selena förgyllde också min dag. Hon är så lik dig att jag inbillade mig att hon var du, bara för att känna mig trygg igen.
– Åh, Justin! sa hon och kramade om mig. Jag kramade henne hårt och ville aldrig släppa taget.
– Men varför kontaktade du Jasmine igen? Du var ju så lycklig med Selena, påpekade hon efter en stund.
– Hon påminner också lite om dig. Jag inbillade mig att de båda tillsammans skulle fylla saknaden efter dig, svarade jag dystert.
– Det var inte rätt mot Selena, isåfall skulle ni ha haft ett öppet förhållande, sa Deena förebrående.
– Jag vet, förlåt, mumlade jag.
– Du ska inte be mig om förlåtelse, du ska be Selena, sa hon. Jag nickade.
– Är du säker på att det här bara är en dröm? frågade jag. Hon nickade.
– Jag vill att du gör mig en tjänst, Justin, sa hon.
– Jag gör vadsomhelst för dig, svarade jag och kysste henne. Jag drog henne intill mig och kysste henne med en sådan passion och en sådan ömhet jag aldrig kysst en flicka med någonsin. Hon besvarade den, men puttade sedan bort mig.
– Justin! utbrast hon och log generat.
– Ja?
– Innan du vaknar måste du göra det här för mig, sa hon och jag nickade allvarligt. Hon la sin hand på min axel.
– Jag vill att du kommer över mig, sa hon och jag började protester. Hon höll upp ett finger och jag tystnade.
– Du ska komma över mig, men jag kommer alltid att finnas i ditt hjärta. Du ska gå vidare med ditt liv och du kommer att träffa din drömflicka en dag. Men det kommer inte att vara jag, fortsatte hon tog bort sin hand från min axel. Sedan vände hon sig om och började gå sin väg. Jag försökte följa efter men jag kunde inte röra på mig. Allt blev suddigt och plötsligt var allt en enda röra. Jag letade med händerna efter henne, men jag hittade henne inte och... jag vaknade. Jag satte mig upp i sängen och såg ut genom mitt lilla fönster. Jag såg upp mot den stjärnklara himlen.
– Jag kommer alltid att älska dig Deena, men jag lovar dig att jag ska gå vidare. Precis som du önskar, sa jag och fortsatte att la mig sedan ner i sängen igen. Det var nu det började. På riktigt. 

 
Det var sista delen på den här novellen. Nu slutar jag skriva, men jag kanske gör gästinlägg då och då. Love y'all!
/Alice


Kommentarer
Postat av: Emilia

Skulle jag kunna få va delägare? åå snäll det skulle göra mig så glad jag hade en Justin bieber novell blogg innan men jaa det var tråkigt själv och det gick så segt men jaaa, hoppas det skulle va en ära, Så skulle vi kanske kunna börja på en ny och, Jag uppdaterar rätt mycket kanske 1-2inlägg per dag eller något

2011-06-13 @ 09:32:52
URL: http://emiliaivarssonsliv.blogg.se/
Postat av: Bieberplace!

Kolla in min JB novellblogg! :)

2011-06-17 @ 14:27:58
URL: http://bieberplace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0