Born To Survive - A Star In The Darkness - Del 11 part 1
Hur ska det här sluta?
Var det sista jag tänkte innan jag drogs in i drömmarnas värld.
Det första jag såg var Kiddos läppar, formade till en kyss, och de kom rakt mot mina läppar, innan de pressades mjukt mot dem i en kyss.
Och jag kunde inte annant än le.
Kiddo's perspektiv
Jag smällde igen dörren och fortsatte springa upp för trappan.
"Kiddo?" hör jag pappa roppa innan jag smäller igen dörren efter mig, låser den och sjunker ner på golvet.
Tårarna börjar sakta rinna ner för kinderna, de fortsatte och snart strömmar dem ner för mina kinder, jag känner att jag får svårare att andas, jag ser inget, tårarna gör min blick suddig och sekunden efter det blir allt svart.
*
Jag öppnade sakta ögonen, mitt hjärta var tungt.
Jag tittar ut genom mitt fönster, de små lamporna som är formade til stjärnor lysser och himelenär mörk.
Jag reser mig sakta upp och går fram till fönstret.
Jag har aldrig kännt mig så här svag.
Jag suckar djupt.
Jag öppnar försiktigt fönstret och sätter mig med benen utanför, jag drar in den kalla natt luften och ryser till.
Jag kollar på klockan, halv fem, på morgonen, jag och Oscar finns inte längre.
Det finns inget Kiddo och Oscar.
Inga Gansta, jag suckar.
Jag drar upp mobilen och brister ut i gråt.
Går på planet nu, jag kommer alltid älska dig Kiddo♥
Det kommer bli vi en dag igen.
Jag älskar dig.
//Din förevigt, Oscar♥
Det känns som om mitt hjärta krossades om och om igen, varje gång jag läste orden, ändå läste jag det om och om igen.
Jag älskar dig med♥
Jag suckar djupt, drar åt mig mina skor och hoppar ner från fönstret, när jag landar i den fuktiga gräset drar jag snabbt på mig skorna, knäpper jackan och börjar gå omkring.
Jag älskar den här staden på natten, men hatar den på dan.
*
Den senaste veckan har varit en vecka i mörker, jag saknar Oscar så att det gör ont, och att inte kunna kalla honom för min längre bryter ner mig.
Varje gång jag går förbi huset där Hipps's brukade bo, och att se det tomt och svart får mig att undra vad som är postetivt? Om det finns något sådant alls.
Jag öppnar dörren, klockan närmar sig halv ett, alla är på jobbet och skolan, jag har inte satt min fot i skolan sen Justin åkte, för kanske tre veckor sedan?
Jag vet inte, jag håller inte koll på något längre.
Jag låste dörren efter mig och började gå.
Jag kollade ner i marken, det soliga vädret gjorde mig på sämre humör.
Jag tittade upp och ett brett leende spred sig på minna läppar.
Justin.
Jag stannade och bara såg på honom, han tittade upp och ett stort vackert leende spred sig på hans läppar.
Justin's perspektiv.
Jag känner att någon iaktog mig, jag tittar upp och ser en leende Kiddo.
Hon står en bit ifrån mig och bara ler.
Hennes stor leende får mitt hjärta att bulta mot min bröstkorg.
"Justin!" ropar hon och springer mot mig, jag ler och fångar henne i min famn.
"Gud vad jag har saknat dig" mumlar hon och kramar om mig hårdare.
"Och jag har saknat dig" ler jag, hon skrattar.
"Du kom precis, mitt liv är skit" suckar hon.
"Varför?" undrar jag bekymrat.
"Jag och Oscar har gjort slut..." mumlar hon.
"Oh, nej" svarar jag tyst, jag drar in henne i min famn.
Kiddo's perspektiv.
Han behövder inte säga mer än så, jag vet att han bryr sig.
"Tack Justin.." mumlar jag.
"För vadå?" frågar han med ett snett leende.
"För att du finns, tack"
Bäst jag ärxD
Men blir en part 2 på den här också, för ja....ni får se!
Puss!
Kommentarer
Postat av: Linnea
ÅZUM!!! mer mer mer mer......
Postat av: Anonym
merrrrrrrrr
Trackback
