Like You More Than I can Admit To Myself-Del 6
”lol!” säger jag och alla skrattar......
”du har börjat gilla Biebz eller hur, erkänn?!” säger Caitlin med ett djävulskt flin.....
”tjaa.....jag kan ju inte säga att jag hatar honom, och inte att jag älskar honom, å inte att jag inte bryr mig......men, han sjunger fortfarande som en tjej, som får att man får huvudvärk och har en jävla svamp frisyr.”
”sam!” säger Caitlin argt, antar att jag gått för långt....
”Meeen.......jag gillar honom som kompis, han är riktigt schyst faktiskt........! Och eftersom jag vill att han ska klippa sig, och är med på en deal om det, så kommer han snart se riktigt snygg ut också....”
”Jag tar det som att jag inte är så hemsk ändå...plus att jag inte kan vara så jävla ful om du går med på att gå ut med mig.....bara för att jag klipper mig...” säger Justin med ett flin, och jag rodnar självklart, och som om det skulle bli bättre av det så säger Caitlin
”Aww, båda är kära i varandra men ingen av dem vågar erkänna, gulligt!”
”Fan vad jag hatar er!” muttrar jag, och vänder bort blicken, men i ögonvrån ser jag att Justin är precis lika röd i ansiktet, och också vänder bort blicken precis som jag.....det Caitlin kanske är sant......jag kanske.....kanske......kanske.......hjälp.......jag tror, jag kanske börjar känna något för Justin....jag menar, han är söt, snygg, snäll, gulligt, och precis som Caitlin sa, så är han exakt en sådan kille som jag alltid drömt om att ha....ända sedan...sedan...min hand åker genast ner till min ena handled, och den andra till min vänstra höft......inte ens Caitlin vet något om vad som hänt, visst, eller, hon måste ha sett mina handleder, eller inte, men min tattuering då? Den måste hon måste väl ha sett? Eller? Justin sträcker sig plötsligt mot min hand som döljer de tusentals ärren på den, han tar försiktigt bort den.....och tar den i sin han, så att handleden är uppåt, jag vet inte varför, men utan att tänka på den drar jag av mig min skjorta, och lägger även andra handen i Justin´s i och med det, blottar jag båda mina handleder för någon för första gången, på dessa två år.....
”Varför?” frågar Caitlin med gråten i halsen, jag känner den första tårarna rinna ner för min kind, och då går det inte att stoppa resten, mina kinder är genom blöta på mindre än en sekund.....jag måste till Molly, bara försäkra mig om att hon fortfarande andas, så länge hon andas, andas jag......men så fort hon slutar....
”Jah.....jah, må......ste......tihil sjuhukusett........” snyftar jag fram......jag längtar till att det vassa kniv bladet pressas genom mitt tunna skin.....måste.....får inte.......
”Är det så allvarligt?!” frågar Justin med en blandning av panik och oro, han kanske bryr sig...på riktigt.....?
”Nej....jag måste....måste till Molly.....!” snyftar jag fram, ska jag våga bäretta för dem vad som hänt, varför jag tänkt avsluta mitt liv många gånger, för många gånger!?
”Jag kan köra ditt dig...” säger Justin, jag nickar långsamt......plötsligt sträcker Justin sig fram och drar bort lite av mitt hår, och då minns jag vad som hänt igår, och vad jag försökt göra den kvällen, märket på halsen är inget ärr än, det är färskt och nytt...och det är jag som gjort det....
”Vem gjorde det här?!” frågar Justin, han är helt rasande.....”jag ska döda den som gjort det här mot dig!!!!” Då rinner tårarna snabbare....
”Justin, det.....det.....det var jag.” säger jag och tittar han i ögonen.....
”Duh.....duh” han gråter ”vill....”
”dö” avslutar jag, och det känns som om en stor sten släppt från mitt hjärta, att konstatera det för mig själv och mina närmaste vänner var det bästa jag gjort på länge......
Justin´s perspektiv
Hon vill dö, jag fattar inte, ingen gör något, och jag ser paniken komma krypande i allas ansikten, så jag lutar min fram och läger armarna om henne, i en varm omfamning...hon får inte dö, jag, jag, jag vill inte att hon ska dö....
”Sam.....jag vill inte att du ska dö....” viskar jag i hennes hår, och då känner jag att tårarna börjar rinna snabbare.
FÖRLÅT!!! Uppkoplingen la ner på min data så kunde inte uppdatera! sorry!<3
