Like You More Than I can Admit To Myself-Del 8
Sam´s Perspektiv
”Men bara som vän” suckar jag, det är väl klart, varför skulle han gilla någon som mig? Han har allt, varför skulle han kära ner sig i en patetisk kil-tjej som jag?
”Nej, mer än vän” ler han och lutar sig fram, och våra läppar möts.
Justin´s Perspektiv
”Men bara som vän” suckar hon tyst, precis som om hon hoppades på något annat, och då tar jag mod till mig och säger,
”Nej, mer än vän” med ett leende, och så gör jag det som jag velat göra sedan jag såg henne, jag lutar mig fram, och kysser henne ömt, och till min stora tillfredsställelse besvarar hon den, lika ömt, och jag tror ärligt att mitt hjärta ska hoppa ut ur mitt bröst.... Hon avslutar ömt kyssen och i den sekunden så öppnas hissdörrarna, och jag tar hennes hand och leder ut henne, när jag vänder mig om, så möts jag av ett leende, jag sätter mig ner på en av stolarna utanför rum 336, och drar ner henne i mitt knä, hon ler mot mig och lutar sig mot mitt bröst....
”Vill du fortfarande veta vad som hänt?” frågar hon....
”Klart jag vill! Varför skulle jag inte vilja det? Jag bryr mig verkligen sötaste...” hon tar ett djupt andetag som för att samla sig och börjar sedan.
”okej, jag kan börja nu medans vi väntar på att få gå in till Molly.....okej, det började för fyra år sedan, Molly var den populäraste tjejen i skolan, hon kunde få alla killar hon ville, hade de snyggaste kläderna och allt sådant, alla tjejer ville vara hennes bästis, men så valde hon mig, eller, vi fan varandra, jag, jag som åkte skateboard och trix cyklade, inte alls följde trenderna och var så självständigt att killarna inte ens vågade titta åt mitt hål, även fast många mer än gärna ville.....och så började det, de ”populära” eller, ja, de som hade rätt kläder och följde trenderna började mobba mig, de gjorde allt för att knäcka mig, men problemet är det, man kan inte bli mobbad om man inte tillåter sig att bli det, och det gjorde inte jag, slog någon mig så slog jag tillbaka liksom, och efter två år så gav de upp, trodde jag, som du kanske vet så är min mamma död så jag levde då ensam med min pappa, en kväll kom pappa på mig och min då varande pojkvän, när vi nästan hade sex, men det så blev det inte, för pappa kom på oss.....” jag var bara tvungen att avbryta henne...
”Så, du är oskuld?”
”Haha, ja, men låt mig nu fortsätta, pappa blev rasande och sen dess behandlade han mig helt annorlunda, plötsligt så började mobbarna igen, men den här gången mycket mycket värre, och plötsligt en dag så var Molly försvunnen, jag blev helt knäckt, eftersom hon var den ända jag hade, pappa hatade mig och hon var den ända i skolan som vågade prata med mig, och en dag när jag kom hem från skolan så var inte pappa hemma själv, alla mobbare var där, och Molly....” tårarna börjar rinna igen och jag kramar om henne lite hårdare.....”De försökte mörda Molly framför mina ögon, sen drog de bara....jag fick ring ambulansen själv.....och jag blev, eller är, precis som de ville, helt knäckt. Det var då allt började, Molly var helt, eller åtminstone halvt död, ingen trodde att hon skulle överleva, jag började skära mig, och jag gjorde en tatuering, jag har försökt begå själv mord över eller, onödigt att säga sifran, för många gånger, och varit nära att förblöda lika många, sedan dess har jag aldrig pratat med någon i min släkt, har tappat kontakten helt med pappa, det var två år sen jag såg honom...... och igår så.....sa läkarna att om hon inte vaknar idag så måste hon......avlivas.....”
”Och det var igår du försökte begå självmord?” säger jag och syftar på märket på hennes hals.....
”ja.....”
”Aldrig mer, okej?” frågar jag henne allvarligt
”Aldrig mer, så länge jag är lycklig....” då kom en läkare ut ur Molly´s rum och säger
”Någon söker dig” och håller upp dörren till Sam.
Puuh, så, nöjda? Skulle vilja att ni kommenterade mer, men det är väl inte för mycket bejärt? huh!
As bra Meeeerrr!!!
