Just The Way You Are - del 9
Jag och Justine satt och åt en romantisk middag på någon fin restaurang.
– Hej, Justine! hojtade någon bakom mig. Jag vände mig om. Där stod en en kille och flinade.
– Hej, Kevin, mumlade hon besvärat.
– Ville bara säga att det som hände tidigare idag aldrig har hänt! sa han och blinkade med ena ögat. Hon nickade.
– Nej, inte ett ord om det som hände i förrådet. Inte ett ord om hur skönt det var, sa han och skrattade.
– Inte ett ord..., viskade hon.
– Bra, vi hörs! sa han och gick iväg. Jag såg på henne, länge. Hade hon också varit otrogen?! 
Peter:
– Vem var det? undrade jag och såg frågande på henne.
– Hurså? frågade hon och ryckte på axlarna.
– Vem var det? frågade jag igen.
– En kompis bara! utbrast hon irriterat.
Justine:
Varför skulle Kevin komma och förstöra allt?! Jag hade ju bara haft ihop det lite med honom, no biggie?
– Vem är det? Vad heter han? Nu vill jag veta! utbrast Bruno surt.
– Okej, okej! Han heter Kevin och jobbar på H&M. Han hjälpte mig att bära påsarna till taxin, förklarade jag snabbt. Det var ju en lögn, men det behövde han inte få reda på.
– Så ni är bara vänner? undrade han misstänksamt.
– Ja, vi är bara vänner, sa jag.
– Men vad hände i förrådet? frågade han. Jag blev väldigt ställd och visste inte vad jag skulle svara.
– Ehm... Justin... typ... han... han..., stammade jag. Bruno såg uppmanande på mig.
– Han gjorde vad?
– Han tappade två påsar på mig, sa jag.
– Jaha, varför skulle ingen få reda på det? undrade han och såg på mig.
– Hans... hans flickvän är... väldigt... eh... svartsjuk av sig, om han så mycket som... hmm... kollar någon tjej i ögonen blir hon ursinnig och... och då låser hon ut honom från... typ... huset i två dagar... minst! utbrast jag.
Jag blev ärligt talat förvånad över hur bra jag kunde ljuga när det verkligen behövdes. Han nickade.
– Okej, förlåt, sa han och såg på mig.
– Ingen fara, älsk! sa jag och kysste honom över bordet. Nu hade kvällen återgått till att vara perfekt igen!
Evelina:
När klockan var kanske halv ett hade vi festat runt på olika klubbar i evigheter. Det var alltid kul att vara med Satine, jag hade alltid kul med henne. Vi skrattade och dansade och flummade runt. Alltid kul med Satine. AKMS.
När vi gick ut från den senaste klubben försökte vi få tag på en taxi, utan resultat. Vi beslöt oss för att gå hem till Satine, eller hotellet där Satine bodde. Jag kunde få sova där en natt. På vägen till hotellet kände jag något som blixtrade i ansiktet. Vi hade blivit fotade.
– Vad vill ni oss?! skrek jag till några paparazzis som stod och fotade oss.
– Du är Satine Clarkson! skrek en av de och tog en bild på oss.
– Ja, det är jag! Vad vill ni oss? sa Satine och backade några steg från kameran.
– Hon smiter! skrek en annan paparazzi och rusade fram till henne och tog tag i hennes armar.
– Lugna er! Jag går ingenstans bara ni talar om vad ni vill mig! skrek hon och slet sig loss. De nickade ivrigt och tog fram mikrofoner och stora filmkameror.
– Vad gör du och... din väninna ute en sen lördagskväll som denna? frågade en paparazzi och höll fram miccen till Satine. Hon log in i kameran och svarade: – Vi har varit ute och ätit, sedan gick vi på nattklubb.
– Visst är du bekant med Bruno Mars? undrade en annan paparazzi och höll upp en mic till henne.
– Ja, vi är bekanta, svarade hon. Jag såg på henne med stora ögon, kände hon Bruno Mars?!
Satine:
Jag såg att Evelina stirrade förvånat på mig, jag kunde inte förklara nu.
– Vet du var han är just nu? frågade paparazzin mig.
– Han och hans flickvän, Justine..., började jag. Evelina hoppade till. Jag visste att hon och Justine var allt annat än vänner. Justine hade tydligen förfört Evelinas pojkvän, Simon. Hon hade kommit på dem och blivit rasande.
Till skillnad från mig såg Evelina inte med blida ögon på det Justine gjort och bröt all kontakt med henne.
– Var är de någonstans?! utbrast han och tryckte nästan miccen mot min mun.
– De är på någon flott restaurang, svarade jag.
– Vilken?! frågade han ivrigt. Jag berättade vad restaurangen hette och gav de adressen.
Jag visste mycket väl att Peter hatade att bli omringad av paparazzis, men efter allt som hänt idag tyckte jag att han förtjänade det. Han hade behandlat mig som skit. Justine hade behandlat mig som skit. Hon hade inte ens kollat på mig, efter att jag berättat vad som hänt mellan mig och Peter! Hon hade för fan tagit alla mina killar som någonsin existerat! Till och med Sebastian, den enda kille jag kunnat se min framtid med. Hon hade förfört honom på vår
2-årsdag. Jag skulle aldrig förlåta henne helt för det. Efter honom hade jag inte haft några seriösa förhållanden.
Ska jag vara ärlig var han den enda kille jag hade ett seriöst förhållande med.
Peter:
När vi kom ut från restaurangen såg jag Justine djupt i ögonen. Sedan kysstes vi passionerat. Jag la min händer runt hennes midja och hon drog sina händer genom mitt hår. Plötsligt blixtrade det till överallt. Jag drog mig snabbt tillbaka såg mig omkring. Vi var omringade av paparazzis. Fan också, hoppas inte Justine tar illa upp.
Konstigt nog verkade Justine stortrivas av att vara i centrum. Hon skrattade och log överdrivet mycket i alla kameror.
De filmade och tog en massa bilder. Jag undrade vem som hade läckt till pressen. Vem hade berättat att vi skulle äta på just den här restaurangen? Det var väl bara en person mer än oss som visste? Satine.
