Just The Way You Are - del 8
– När vi går ut? utbrast han förvånat.
– Ja, vi ska ut och äta! Du, jag och Sat, om hon är på humör, förklarade jag.
– Okej? sa han frågande.
– Skynda dig att byta om! Jag hämtar Satine! sa jag och gick ut på balkongen.
– Sat, vad är problemet? Är du du i huvet? Har du psykiatriska störningar? undrade jag. Hon vände sig om och kollade på mig. Ett svagt leende spred sig på hennes läppar.
– Jag tror att det kallas psykiska problem, men det tror jag inte att jag har, sa hon och skrattade lite.
– Vad har hänt? frågade jag och såg på henne. Hon såg på mig, vek undan med blicken.
– Jag... jag och Peter..., mumlade hon.
– Vad? sa jag lite irriterat. Ho såg ner i golvet, tog ett djupt andetag och sa: – Jag kysste honom... 
Justine:
What the fuck?! Hade hon hånglat med Brunis?! Hade de strulat?!
– Jävla hora! skrek jag.
– Det var inte meningen, det bara hände! utbrast hon och sprang in till sovrummet.
Hennes replik påminde väldigt mycket om den replik jag använde för att förklara mig alla gånger jag förfört hennes killar. Hon hade alltid förlåtit mig, men det här var annorlunda! Hon hade tagit min kille! Jag smällde igen balkongdörren och rusade efter henne.
– Har du strulat runt med min kille?! skrek jag.
– Nej, det var bara en kyss! sa hon och låste in sig i badrummet. Jag sprang in till Bruno. Han hade på sig en kostym och såg riktigt bra ut. Jag glömde allt, nästan.
– Hörde att du och Sat hånglat, schysst mot mig, sa jag sarkastiskt. Han såg olyckligt på mig.
– Det var bara en..., började han, men jag avbröt honom.
– Ja, jag har hört att det bara var en kyss, Sat sa det.
– Förlåt...
Peter:
– Whatever, det är två timmar kvar innan vi ska gå ut, vill du hitta på något? sa hon och nickade mot sängen. Jag log och drog henne intill mig. Vi kysstes passionerat och hon drog ner mig på sängen...
Satine:
Jag låste försiktigt upp dörren till badrummet och kikade ut. Dörren till deras sovrum var öppen och de stönade högt. Nåja, nu är de iallafall vänner, tänkte jag och gick ut från badrummet. Jag stängde dörren till mitt sovrum och började göra mig iordning inför ikväll. Igår hade Justine berättat att vi skulle gå ut och äta, hon, jag och Peter. Hon hade malt på om varenda detalj också, det hade tagit mig en halvtimme som jag egentligen skulle duschat på. Nåja, man kan väl inte få allt här i världen.
Peter:
Efter en underbar njutning la jag mig andfått bredvid henne. Hon reste sig upp och gick in till badrummet för att ta en dusch. Jag låg kvar en stund, ända tills hon kom ut från badrummet med morgonrocken svept om sig och en handduk runt håret. Hon log och började göra sig iordning. Jag reste mig upp, gick in till badrummet och tog en dusch. Sedan gick jag ut och gjorde mig iordning. När jag och Justine kom ut från sovrummet möttes vi av en skönhet. Satine stod ute på balkongen i en söt klänning. Hon var så vacker. Jag slog till mig själv i tankarna.
Jag och Justine hade precis haft en underbar stund tillsammans. Hon var min flickvän. Det var henne jag ville ha, ingen annan... eller?
Justine:
Det här var perfekt. Jag och min kille satt på en restaurang. Satine hade inte följt med, hon skulle tydligen ha en kul utekväll med hennes dryga kompis Evelina. Jag fattade inte vad Satine såg hos henne! Hon var ful, tråkig, tråkig och TRÅKIG! Jag var mycket snyggare! Men det är väl hennes val...
Satine:
Jag och Evelina var ute på nattklubb. Evelina var en av mina närmsta vänner, jag hade känt henne längre än Justine. Det var henne jag berättade allt för, det var henne jag alltid hade kul med, det var hon som alltid fick mig att skratta, det var hon som förgyllde mitt liv. Vi dansade och drack, skrattade och hade kul. För en gångs skull var jag 100% glad och lycklig. Nu behövde jag inte bry mig om Peter.
Peter:
Jag och Justine satt och åt en romantisk middag på någon fin restaurang.
– Hej, Justine! hojtade någon bakom mig. Jag vände mig om. Där stod en kille och flinade.
– Hej, Kevin, mumlade hon besvärat.
– Ville bara säga att det som hände tidigare idag aldrig har hänt! sa han och blinkade med ena ögat. Hon nickade.
– Nej, inte ett ord om det som hände i förrådet. Inte ett ord om hur skönt det var, sa han och skrattade.
– Inte ett ord..., viskade hon.
– Bra, vi hörs! sa han och gick iväg. Jag såg på henne, länge. Hade hon också varit otrogen?!
