Just The Way You Are - del 6
Jag hörde stön. Jag förstod att de inte ville bli störda, så jag satt kvar på balkongen.
Ungefär tio minuter senare kom Justine ut med täcket lindat runt sig.
– Du kan aldrig gissa vad som nyss..., började hon. Jag avbröt henne.
– Jo, jag hörde, sa jag och kollade upp mot himlen.
– Det var underbart! Han var lite slö, men aja, malde hon på.
– Mm, mumlade jag. I vanliga fall var det jättekul att prata om killar och sådant, men inte nu. Jag var inte på humör. Kanske var det just för att jag hade känslor för honom? Jag visste det nu, men jag kunde inte ta honom ifrån henne.
Aldrig att jag skulle svika min bästa vän, även om hon tagit säkert 99,9% av alla mina killar. Jag vet inte hur många gånger hon har förfört dem när jag varit utom synhåll. Jag drog en djup suck.
– Var är han nu? frågade jag efter att hon malt på om varenda detalj.
– Han är i duschen, jag kanske ska överraska honom genom at gå in dit? Vad tycker du? undrade hon och såg på mig.
– Gör som du vill, mumlade jag.
– Okej, sa hon och gick därifrån. Jag drog igen balkongdörren och satte mig på stolen igen. Nu öste regnet ner.
Det spelade ingen roll. Ingenting spelade någon roll. Jag hade kunnat sitta här hela dagen, hela livet.
För alltid. För evigt. 
Peter:
När jag vaknade låg Justine på min arm och mumlade.
– Vad är det, älskling? frågade jag.
– Han juckar sakta, för sakta, mumlade hon. Jag insåg att hon pratade i sömnen, men nu blev jag nyfiken.
– Vem gör det? viskade jag försiktigt.
– Snyggingen, mumlade hon.
– Vem är det? frågade jag nyfiket.
– Bruno, mumlade hon och vände sig om. Jag nickade och gick ut till köket. Satine satt på balkongen, det hade hon gjort igår när jag gått och lagt mig. Men då hade regnet öst ner, nu sken solen. Jag hade inte pratat med henne sedan igår, på stranden. Jag gick ut på balkongen.
– Hej, sa jag.
– Hej, sa hon utan att vända sig om.
– Du, förlåt om jag behandlade dig illa förut, mumlade jag. Hon vände sig om och kollade på mig under tystnad.
Sedan skakade hon på huvudet.
– Det är okej, sa hon och vände bort blicken.
– Okej, skönt, bra, mumlade jag hastigt. Hon sa inget. Jag gick in till köket och bredde en smörgås.
Hotellfrukosten hade plockats undan för länge sedan.
Satine:
Han hade bett om ursäkt... jag hade förlåtit honom.
– Hello, girl! utbrast någon bakom mig. Jag suckade och vände mig om. Jag möttes av ett bländande leende.
– Jag och Brunis går ner till stranden, ska du med? undrade Justine och log ännu större.
– Jag kommer, sa jag glatt och gick in till sovrummet för att byta om. När jag kom ut från rummet stod Peter och Justine och log mot mig. Vi gick ner till stranden och Justine valde ut en solig plats, där hon genast la sig ner på handduken. Jag vadade runt i vattnet en stund innan jag doppade mig. Det var varmt och ganska blåsigt.
Peter lyfte upp mig underifrån och slängde mig i vattnet. Jag skrattade och skvätte på honom. Han skvätte tillbaka.
– Jag går tillbaka till hotellet nu! ropade Justine från strandkanten. Peter gick bort till henne.
– Ska du gå redan? ropade jag.
– Vi kom ju nyss, sa Peter.
– Jag ska soppa med Stacey, om exakt en halvtimme, och jag måste göra mig iordning innan dess, sa hon lugnt.
– Okej... vi ses sen? sa Peter lite frågande.
– Visst gör vi det, sa Justine och gav honom en hastig kyss. Hon vinkade och iväg.
Jag och Peter fortsatte bada. Efter en stund gick vi upp till hotellet och vilade, men på kvällen gick vi tillbaka till stranden. Det blåste ganska kraftigt nu, men det gjorde ingenting. Solen var på väg ner och det var ganska mörk, men ändå mysigt på något sätt.
Peter:
Satine stod stilla med vattnet vällande halvvägs över hennes perfekta kropp. Hennes hår blåste. Hon var så vacker. Jag blev som förtrollad, förhäxad, hypnotiserad. Jag glömde bort Justine helt. Jag simmade bakom henne, tog tag i henne underifrån och lyfte upp henne, sådär som jag gjort tidigare på dagen. Hon tjöt och sprattlade, men jag höll henne i ett fast grepp. Jag snurrade henne runt, runt innan hon slängdes i vattnet. Hon skrattade och skvätte på mig som hämnd, precis på samma sätt som hon gjort mitt på dagen. Plötsligt stannade hon upp. Jag stannade upp. Vi såg på varandra, länge. Jag böjde mig ner mot henne. Hon lutade sig mot mig. Våra läppar möttes i en försiktig kyss...
