Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

När jag kom in igen låg de i soffan och hånglade. Det kändes konstigt. Det gjorde ont inom mig, utan anledning.
– Ursäkta om jag stör..., mumlade jag. De slutade kyssas och kollade upp på mig.
– Oj... ehm..., mumlade Peter och stirrade ner i golvet.
– Hallå, du ser väl att vi är upptagna?! undrade Justine trotsigt. Jag suckade och satte mig i en fåtölj.
– Justine, jag vill bara att du ska veta att jag och Peter bara är vänner, inget mer, sa jag.
– Vem är Peter? Aja, jag förlåter dig, sa hon och log belåtet.
– Jag är Peter, sa han och kollade förvånat på henne. Hon blinkade flera gånger utan att säga något. En svag rodnad syntes på hennes kinder.
– Aja, jag kallar dig Bruno, det är sexigare, sa hon efter en stund kysste honom. Han slöt sina ögon och njöt verkligen. Det stack till i mig, som om någon just gett mig en örfil. Jag förstod bara inte varför. Jag kollade på Justine. Hennes ögon var helt öppna, som på en fisk. Meningen "should of known you was trouble from the first kiss, had your eyes wide open, why were they open?" från Grenade dök upp i mitt huvud. Efter en stund slutade de kyssas. Vi satt och kollade på varandra under tystnad.
– Vad ska vi göra idag? frågade Peter till sist.
– Vi kan väl bada? undrade jag försiktigt.
– Visst, varför inte? sa Peter och Justine kysste honom passionerat. Det gjorde ont i mig. Nu visste jag var. I hjärtat. Varför visste jag fortfarande inte, det omöjliga kunde väl inte ha hänt? Jag hade väl inte fått känslor för Peter Gene Hernandez?



Peter:
Vi bytte om och sedan gick vi ner till stranden som låg alldeles intill hotellet.
Satine tog av sina shorts och sitt linne. Under dem hade hon en svartvit baddräkt som visade mycket hud.
Hon såg otroligt bra ut. Jag kunde inte slita blicken från henne. Till slut tvingade jag mig själv att kolla åt ett annat håll, jag hade ju faktiskt något på G med Justine. Hon kom gående mot oss med sina sandaler i handen. Hennes badkläder såg lite tantiga, om jag får vara ärlig. Det var en besvikelse, för jag hade ju hoppats på en urringad minibikini. Nåja, jag kan ju faktiskt kolla in Satine i smyg. Justine bredde ut sin handduk bredvid min och la sig ner på den. Hon blundade och tog av sina solglasögon.
– Sisten i är en... oskuld! utbrast jag och började springa mot vattnet. Justine resta sig hastigt upp och började springa. Jag skulle precis slänga mig i vattnet när ett plask hördes. Någon hann före mig. Jag dök i vattnet och när jag simmade upp till ytan kollade Satine på mig. Justine slängde sig i vattnet några sekunder senare.
– Jag lovar att jag inte är oskuld, även om jag kom sist, sa hon och skrattade. Sedan gick hon upp från vattnet. Hon la sig och solade igen. Satine och jag fortsatte bada. När Satine stod stilla för några sekunder simmade jag under henne, lyfte upp henne och började snurra henne runt, runt.

Satine:
Jag stod och dagdrömde om Peter, även om jag visste att jag inte fick göra det. Det var förbjudet. Han var Justines kille, de hade något på G.

Plötsligt lyfte någon upp mig ur vattnet, jag hann se i ögonvrån att det var Peter. Han snurrade mig runt, runt, innan han kastade ut mig i vattnet. Han skrattade och dök ner under vattnet.
– Nu är det krig! utbrast jag när han simmade upp till ytan. Jag skvätte vatten på honom och han skvätte tillbaka.
Vi skrattade och plaskade och skvätte på varandra. Efter en stund stod vi och såg in i varandras ögon.
För en sekund kändes det som att vi var tillsammans, men sedan kom Justines vadande mot oss och ropade: – Nu ska jag också bada! utropade hon och doppade sig försiktigt. Peter dök under vattnet, simmade mot henne, dök upp framför henne och skvätte vatten på henne. Hon hostade och fnös. Han fortsatte skvätta och skrattade glatt.
– Vad fan! Nu är jag för i helvete helt jävla genomblöt! Hoppas du är nöjd, ditt jävla rövhål! skrek hon och sprang up ur vattnet. Hon slängde ner sin handduk och solglasögonen i badväskan och sprang upp till hotellet med telefonen mot örat. Peter såg förvirrat efter henne.
– Hon hatar när man skvätter på henne, hon hatar att bli blöt, sa jag försiktigt. Han såg irriterat på mig.
– Du sa det lite försent, du, muttrade han surt. Jag blev väldigt irriterad. Var det mitt fel att han blött ner henne?
– Men förlåt så jävla mycket då, sa jag sarkastiskt och vadade bort mot stranden. Jag plockade ihop mina badsaker och gick upp till hotellet. Det började regna.

Peter:
Okej, nu var både Justine och Satine skitsura på mig, hurra.
Jag packade ihop mina saker och gick till hotellet. När jag kom in till rummet satt Justine och Satines uppkrupna i varsin fåtölj. De kollade på någon tråkig serie. Jag släppte ner bagen och satte mig i soffan.
– Vad kollar ni på? undrade jag.
– 2½ men, mumlade Satine. Justine stirrade tyst på skärmen.
– Jag ska lämna er ifred, sa Satine och reste sig upp. Hon gick ut på balkongen.
– Förlåt, jag visste inte att du hatade vatten så mycket, mumlade jag. Hon vände blicken mot mig.
– Ingen fara, sa hon och log. Hon satte sig i soffan och gav mig en kyss. Jag besvarade ivrigt den och vi fortsatte kyssas. Hon drog av min t-shirt, och den här gången var det okej. Vi drog oss in mot mitt sovrum.
– Jag ska bara ta fram en kon..., mumlade jag. Hon avbröt mig.
– Lugnt, jag har käkat p-piller.
– Okej, sa jag och vi fortsatte kyssas. Hon drog ner mig på sängen och jag la mig på henne.

Satine:
Jag hörde stön. Jag förstod att de inte ville bli störda, så jag satt kvar på balkongen.
Ungefär tio minuter senare kom Justine ut med täcket lindat runt sig.
– Du kan aldrig gissa vad som nyss..., började hon. Jag avbröt henne.
– Jo, jag hörde, sa jag och kollade upp mot himlen.
– Det var underbart! Han var lite slö, men aja, malde hon på.
– Mm, mumlade jag. I vanliga fall var det jättekul att prata om killar och sådant, men inte nu. Jag var inte på humör. 
Kanske var det just för att jag hade känslor för honom? Jag visste det nu, men jag kunde inte ta honom ifrån henne. 
Aldrig att jag skulle svika min bästa vän, även om hon tagit säkert 99,9% av alla mina killar. Jag vet inte hur många gånger hon har förfört dem när jag varit utom synhåll. Jag drog en djup suck. 
– Var är han nu? frågade jag efter att hon malt på om varenda detalj. 
– Han är i duschen, jag kanske ska överraska honom genom at gå in dit? Vad tycker du? undrade hon och såg på mig. 
– Gör som du vill, mumlade jag. 
– Okej, sa hon och gick därifrån. Jag drog igen balkongdörren och satte mig på stolen igen. Nu öste regnet ner. Det spelade ingen roll. Ingenting spelade någon roll. Jag hade kunnat sitta här hela dagen, hela livet. För alltid. För evigt.