Just The Way You Are - del 3
Jag och Bruno gjorde sällskap backstage. Jag såg Satine och sprang mot henne.
– Hello, girl! utbrast jag och gav henne en kram.
– Hej, sa hon och log.
– Hej, du måste vara Justines kompis, ellerhur? undrade Bruno. Hon såg på honom.
– Mm..., mumlade hon. Jag gav henne en irriterad blick. Vad var det med henne? Varför betedde hon sig så här? Hon hade ju världens chans att få prata med självaste Bruno Mars! 
Peter:
Vi pratade och skrattade. Jag fick reda på att Justines väninna hette Satine. Det var Satine jag hade tänkt ta med upp på scenen, så jag var lite generad först, men hon tog det coolt och var väldigt trevlig. Jag pratade nästan bara med Satine och Justine. Resten av VIP-gästerna ville bara ha autografer och bilder. Sedan gick de därifrån. Jag tyckte att det var ganska skönt ändå, att inte vara omringad av en massa fans.
Nu kunde jag fokusera på att lära känna de här söta tjejerna, speciellt Justine...
Justine:
– Kan vi bo på hotellet där du bor? frågade jag Bruno när vi skulle skiljas åt.
– Det är fullbokat, men ni kan bo på mitt rum, jag har två sovrum, svarade Bruno och log mot mig.
– Okej, sa jag och log mot honom.
– Hur länge ska ni stanna? undrade han.
– I ungefär tre-fyra veckor, svarade Satine.
– Kul, var bor ni annars då? frågade han och såg på Satine. Jag stirrade irriterat på henne. Hon tog över allt!
Det var jag som skulle prata med Bruno Mars, inte hon! Jävla bitch, tänkte jag för mig själv.
– På Hawaii, sa hon.
– Jag är född där, sa han.
– Jag vet, sa Satine och såg på honom. Han log mot henne. Jag kokade inombords.
– Kom, sa Bruno och visade vägen till bilen, eller limousinen som vi skulle åka med.
Satine:
När vi kom fram öppnade Peter dörren åt mig, det var gulligt. Hotellet såg ut som ett stort palats.
Jag var i en dröm. Det var så underbart.
Peter:
När vi kom fram till hotellet klev vi ur min limousin. Ron, min privatchaufför, öppnade dörren åt Justine, så jag öppnade Satines dörr. Hon gav mig ett vackert leende som tack. Jag noterade i ögonvrån att Justine stirrade surt på henne. När jag vände mig mot henne förändrades hennes ansiktsuttryck och hon log flirtigt mot mig. Vi gick upp till mitt hotellrum. Justine klängde på mig och fnittrade hela tiden. Jag gjorde inget motstånd, för ärligt talat blev jag smickrad. Vi tog av oss ytterkläderna och Justine slog sig ner i en soffgrupp. Jag gick in till det lilla köket och öppnade en flaska vin. Satine betraktade mig några sekunder. När jag vände mig om stirrade hon ner i golvet.
– Kan du ta fram glas? undrade jag. Hon nickade och öppnade ett skåp med glasdörrar. Hon tog ut tre glas och bar in dem till vardagsrummet där Justine satt. Jag följde efter med vinet. Vi satt uppe och pratade nästan hela natten. Till sist sa Satine: – Jag går och lägger mig nu, vi ses i morgon. Hon kastade en blick på klockan, som var 01:32, och tillade: – Eller ska jag säga senare idag? Jag log mot henne.
– Godnatt, sa jag.
– Godnatt, sa hon och gick in till sovrummet där de skulle sova. Hon kom ut efter några sekunder med ett kort nattlinne. Jag kunde inte låta bli att kolla in hennes kropp. Den var vältränad och solbränd. Hon var vacker.
Hon såg på mig och log. Sedan gick hon in till badrummet. Jag vände mig om och såg på Justine.
– Så, vad ska vi göra nu? frågade hon och såg på mig. Hon reste sig upp och satte sig i samma soffa som mig.
– Jag vet inte, mumlade jag och såg på henne. Hon var så snygg, så otroligt perfekt. Jag ville ha henne.
Satine kom ut från badrummet. Hon log mot oss innan hon gick in till sovrummet för att lägga sig.
Justine flyttade sig plötsligt närmare mig. Jag flyttade närmare henne. Hon lutade sig mot mig, jag lutade mig mot henne. Våra läppar möttes i en passionerad kyss. Jag la mina armar runt hennes midja och slöt mina ögon.
När jag öppnade dem såg hon på mig. Våra läppar låg fortfarande mot varandra, sa varför blundade hon inte?
Jag försökte koncentrera mig på kyssen istället, men meningen "should of known you was trouble from the first kiss, had your eyes wide open, why were they open?" från Grenade dök upp i mitt huvud. Varför blundade hon inte? Jag släppte taget om Justine. Hon såg förvånat på mig.
– Vill du inte?
– Jag är trött, sa jag generat.
– Jaha, och? Jag är jävligt trött jag med, men om du inte vill hångla med mig ska jag inte störa! utbrast hon upprört, reste sig häftigt upp, tog sin väska och gick in till badrummet. Jag suckade. Hon hade attityd iallafall.
Jag väntade tills hon var klar i badrummet. När hon kom ut överöste jag henne med kyssar.
– Såklart jag vill det, men jag är väldigt trött. Jag har ju haft en konsert ikväll, viskade jag i hennes öra.
Hon log mot mig och gav mig en lång och passionerad kyss.
– I morgon, viskade hon i mitt öra. Jag nickade. Hon log och gick in till sovrummet där Satine sov.
Jag gick in till badrummet och fixade iordning mig, sedan gick jag och la mig. Jag började tänka på Satine, utan att veta varför. Jag tyckte om henne, men inte på det sättet. Mer på att hon hade kunnat vara en nära vän, som jag berättade allt för. Jag ville lära känna henne mer, men ändå inte uppmuntra henne till att få känslor för mig. Jag somnade med Satine i mina tankar.
