Just The Way You Are - del 2
Klockan var 23:48. Jag gick och la mig. I morgon skulle jag ha en konsert i Los Angeles (LA).
Mitt liv var underbart, men det fanns en sak jag inte hade. En flickvän. Min familj tyckte inte att jag skulle satsa på kärleken nu. Jag hade tillräckligt mycket med karriären. Det var sant, men jag ville verkligen ha en flickvän. Jag saknade alla kyssar, all beröring, allt. Min förra flickvän, Melissa, var en player. Hon träffade fem andra killar samtidigt som hon träffade mig. Hon dejtade mig för att jag var känd, inte för att jag var den jag var.
Konserten 
<- Satine och Justine ->
Peter:
Ikväll skulle jag ha min konsert. Klockan var 18:30. Konserten började klockan 19:30.
De hade gjort om i programmet, så nu skulle jag sjunga Grenade också. Jag hoppades att publiken skulle gilla låten, för jag hade aldrig uppträtt med den förut.
Satine:
Jag njöt av Peters vackra röst och blundade. Låt efter låt spelades. Det var så mycket härligare att få höra hans rös live, än på mobilen. Jag hade nästan bara hans låtar, så jag kunde alla texter utantill. Förutom de i det nya albumet, men det skulle ju komma ut snart, om två veckor och fyra dagar, för att vara exakt.
Konserten gick fort och plötsligt var det dags för sista låten. Bruno förde mikrofonen till munnen och skrek: – Den sista låten är från mitt kommande album! Publiken skrek och tjöt. Han kollade åt på mig, eller iallafall åt mitt håll. – Låten heter Grenade, och någon av er ska få komma upp på scenen och sitta här, skrek han i mikrofonen och pekade på en stol. Mitt hjärta hoppade över ett slag. Tänk om han valde mig?
– Under tiden att jag sjunger, fortsatte han och sökte med blicken efter någon som verkade vara intresserad av att få sitta där uppe på scenen. Det blev nog ganska svårt att välja, för alla hoppade och skrek. Han gick mot mig. Jag sträckte ut min hand mot honom och han skulle precis ta den när någon hann före och la sin hand i hans. Jag såg på personen som stod bredvid mig. På personen som Bruno Mars just tagit med sig upp på scenen. Hon som visste hur mycket han betydde för mig. För hur ofta spenderade jag inte tid åt att leta information om honom på olika hemsidor? Hur ofta kollade jag på hans musikvideor och alla bortklippta scener? Hon visste mycket väl att jag hade sett varenda intervju som någonsin skapats med honom. Trots allt det där hade hon gjort det. Justine Sender, min bästa vän genom tiderna, hade för bara några sekunder sedan följt med Peter Gene Hernandez upp på scenen, där han skulle sjunga låten Grenade. Hon hade tagit min plats... för alltid.
Justine:
Herregud! Jag sitter just nu uppe på scenen. Bruno Mars ska sjunga en låt, och jag kommer att höra den bäst av alla! Jag såg malligt på Satine. Hon skulle ha suttit här, om det inte varit för mig. Jag kollade på henne igen. Hon såg inte glad. Det var som att all glädje hon tagit med sig till konseten bara blåst ur henne. Jag beslöt mig för att skita i henne och bara njuta för stunden. Det kändes bättre och nu såg jag på Bruno. Han log mot mig. Jag log tillbaka. Det här ögonblicket var helt perfekt.
Peter:
Jag hade sträckt min hand mot en jättesöt tjej. Hon hade villigt sträckt sin hand mot mig, men någon annan hann före. Jag såg på tjejen, och föll nästan i trans. Det var den snyggaste tjejen jag någonsin sett. Hon log flirtigt mot mig. Jag såg lite beklagande på tjejen som jag egentligen skulle valt, innan jag drog med den här tjejen upp på scenen. Hon satte sig bekvämt tillrätta och musiken spelades. Jag började sjunga och såg på henne, min drömtjej.
♪ Easy come, easy go
That's just how you live, oh
Take, take, take it all,
But you never give
Should of known you was trouble from the first kiss
Had your eyes wide open
Why were they open?
...
I would go through all this pain,
Take a bullet straight through my brain,
Yes, I would die for ya baby;
But you won't do the same.
No, you won’t do the same,
You wouldn’t do the same,
Ooh, you’ll never do the same,
No, no, no, no ♫
Jag försökte att hålla ut de sista tonerna så länge jag kunde, för att få kolla på henne mer. Hon var tusen gånger snyggare än Melissa, och Melissa var verkligen vacker. När låten var helt slut tog jag mikrofonen och skrek: – Det var sista låten! Tack för att ni kom! Lokalen började utrymmas. Jag hade tio VIP-gäster, de skulle få gå backstage. Jag tog med mig Justine bakom scenen. Hon log och var väldigt upphetsad.
– Det var helt fantastiskt! utbrast hon och hoppade upp och ner. Jag har VIP-biljett, så jag får backstage också!
– Kom då, sa jag och började gå genom den långa korridoren. Hon rusade efter mig och hängde över mig.
Jag log bara, men det pirrade inom mig. Världens snyggaste tjej klängde på mig, kunde livet vara bättre?
Satine:
Jag försökte att inte vara besviken över att Justine faktiskt tagit min förmodligen enda chans att få träffa och lära känna Bruno Mars. Men sedan kom jag på att vi skulle träffa honom backstage också. Vi får väl se vad som händer där.
Justine:
Jag och Bruno gjorde sällskap backstage. Jag såg Satine och sprang mot henne.
– Hello, girl! utbrast jag och gav henne en kram.
– Hej, sa hon och log.
– Hej, du måste vara Justines kompis, ellerhur? undrade Bruno. Hon såg på honom.
– Mm..., mumlade hon. Jag gav henne en irriterad blick. Vad var det med henne? Varför betedde hon sig så här? Hon hade ju världens chans att få prata med självaste Bruno Mars!
