Just The Way You Are - del 13
När jag satt där och pratade med Satine, var jag nästan på vippen hela tiden att luta mig fram och kyssa henne. När vi hade pratat klart kom vi fram till att Justine var en player som gjorde allt för berömmelse. Jag fattade inte vad jag sett hos henne. När jag kom till mitt hotellrum och stod på balkongen, kom jag på mig själv med att tänka på Satine. Den där kyssen på stranden. Jag visste jag hade viktigare saker att tänka på, som hur jag skulle rentvå mitt rykte och sätta dit Justine...
Justine:
Jag ringde Peter, ville reda ut allt. Jag hade ju faktiskt inte gjort slut, vi hade bara inte träffats på ett tag.
– Hej, det är Peter, sa han med en låg röst.
– Vad har hänt? sa jag med en tillgjord röst, så att det skulle låta som om jag brydde mig.
– Vafan tror du?! Jag har väl läst hela jävla intervjun!
– Va, vilken artikel? sa jag och låtsades bli förvånad.
– In touch Weekly! skrek han i telefonen. Du lyckades till och med hamna på omslaget!
– Va, jag förstår inte vad du pratar om, Brunis! utbrast jag, fastän jag visste mycket väl.
– Intervjun! skrek han högt.
– Du behöver inte skrika, älsk! utbrast jag tillgjort.
– Hur kan jag inte skrika när jag precis läst en intervju där all text är fejk?!
– Vilken artikel? Vilken lögn?
– Du vet mycket väl...
– Va? Jag har ju liksom inte vadå, gått runt och frågat en massa skvaller tidningar om dom vill göra en intervju med mig. Och det var ju inte så att jag valde In Touch för att jag visste att det var en av de mest lästa skvallertidningarna, sa jag med en lite (kanske för mycket) irriterad röst, för det var ju precis det jag hade gjort.
– Du är ju helt jävla sinnessjuk! Jag vill aldrig mer se dig! skrek han.
– Men barnet då? Du är faktiskt pappan till det!
– Vi hade kunnat uppfostra det tillsammans, men nu vet jag att mamman är en jävla player!
– Jag, en player?
– Vad tror du?! utbrast han argt.
– Men snälla, lägg av nu!
– Jag hörde om dig och Justin! Ni hade visst något iallafall!
– Vad pratar du om?!
– "Han heter Justin och jobbar på H&M. Han hjälpte mig att bära påsarna till taxin", låter det bekant?
– Det har jag aldrig sagt! utbrast jag generat.
– Då var det väl någon annan som satt mittemot mig på restaurangen och berättade det, sa han sarkastiskt.
– Hur fick du veta om att jag och Justin haft ihop det? viskade jag.
– Va?! Har ni gjort det?!
– Visste du inte?! utbrast jag förskräckt.
– Hur vet du att jag är pappan?! Det kan ju lika gärna vara den där jävla Justin!
– Det är du, jag lovar! Jag älskar dig, ingen annan! Det har inte hänt något mellan mig och Justin! skrek jag förtvivlat i telefonen. Det var försent, han hade lagt på.
Peter:
Just i det här ögonblicket ville jag pausa tiden. Jag behövde betänketid. Nu var det verkligen slut. Kommer jag någonsin att hitta en tjej som är lika bra som Justine? Alltså, som jag trodde att Justine var? Kommer hon att göra samma sak som Justine gjorde? Telefonen ringde. Jag svarade och hörde Justines röst. Hon skrek allt möjligt och lät helt förkrossad. Jag orkade inte prata med henne. Jag la på. Jag ville ringa tillbaka och prata ut. Prata om allt som gått fel. Telefonen ringde. Det var Justine igen. Trots att jag ville prata med henne mer än någonsin, lät jag signalerna gå.
Jag kände att några tårar sakta rullade ner för mina kinder. Det kom fler och fler.
Jag torkade ilsket bort dom och gick till mitt sovrum. Jag kollade på klockan och såg att jag hade suttit i 25 minuter. Jag gick och la mig. Jag var så inne i alla tankar om Justine att jag somnade med henne i mina tankar.
Hennes vackra långa hår och hennes fina ögon. Jag saknade henne... verkligen!
Den här delen har Ivra skrivit! Hon skriver jättebra, kolla in hennes bloggar! Hon har en vardagsblogg och en novellblogg som handlar om Justin Bieber.
