Just The Way You Are - del 11

När vi var klara åkte vi till hotellet. Jag gick och la mig direkt, men Evelina sa att hon skulle sitta uppe och läsa en stund till. När jag låg i sängen tänkte jag på Peter. Han var en idiot. En hemsk jävla idiot. Jag ville inte ha något mer att göra med honom. Någonsin. 



Peter;
Jag hade sett Satine genom fönstret. Någon tjej hade knuffat in henne i en taxi och de hade åkt iväg.
Jag borde kanske säga förlåt, men jag vet ju inte vart hon bor nu.

Jag fick sova i Satines sovrum den natten. Justine förlät mig dagen efter, men vi började bråka om Justin, killen som kommit fram och pratat med Justine på restaurangen. Hon påstod att han inte var annat än en vän. Jag ville tro henne, men det gick inte. Vi tog en paus från varandra. Justine flyttade ut från hotellet.

Tiden gick och nu hade jag inte hört av Satine. Paparazzis var ständigt efter mej och frågade om blodet dom hade hittat på mitt hotellrum under en presskonferens där.

En dag när det kändes som jag aldrig mer skulle höra av varken Satine eller Justine ringde min IPhone. Det var inte Satine. Det var Justine! Vad ville hon? Skulle vi prata ut nu? Skulle vi avsluta pausen och flytta ihop igen?

Peter –
Hallå? sa jag försiktigt.
Justine – Hej, sa Justine intensivt. 
Peter - Så vad vill du?
Justine – Jag ska gå rakt på sak..., sa hon och tystnade. Jag väntade.
Justine – Jag är gravid, sa hon till slut. Jag blev speechless. 
Peter – Va? Hur? När? Hon suckade.
Justine – Jag ska behålla barnet, hon ska heta Estelle. 
Peter – Ja, allt liv är ju heligt. Så hur vet du att det är en flicka?
Justine – Jag har kollat upp det. Jag är i dom första 3 dagarna. 
Peter – Hur kan du då veta?
Justine – En mamma vet alltid och så har jag gjort ett test. 
Peter – Okej, jag behöver lite tid för mig själv, hejdå. Jag la på.
Justine – Va? Hejdå...?

Mitt huvud var fullt av tankar.
Skulle jag vara tvungen att lägga min karriär åt sidan?
Tänk om det skulle läcka ut till pressen?

Jag var tvungen att ringa Travis McCoy, han var en gammal vän som jag alltid kunde prata med. Jag tog upp min mobil slog numret, det gick några signaler innan han svarade.


Den här korta, men bra delen har Honey skrivit! Kolla in hennes novellblogg!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0