Just The Way You Are - del 1



Peter:
Jag satt och skrev en låt när min mamma, Bernadette, ringde. Jag svarade och tryckte på högtalaren.
– Hej, mamma.
– Hej, gubben. Vad gör du? undrade hon.
– Jag skriver på den sista låten till mitt album.
– Jaså, vad ska den heta då? frågade hon nyfiket.
– Jag har inte bestämt mig än, men något med "the way", svarade jag.
– Okej, jag ville bara ringa för att se hur det var med dig, sa mamma.
– Det är bara bra.
– Trivs du i nya lägenheten? Jag såg mig omkring i min splitternya lya. Min egna lägenhet. En femma på Hawaii. Ett perfekt hem för mig, Peter Gene Hernandez. Men jag var säker på att Bruno Mars, mitt artistnamn, också älskade lägenheten.
– Jag stortrivs, svarade jag. Vi fortsatte prata en stund innan vi la på. Jag började fundera på låttitel.
"The way", "You are my way", "This is the way", jag visste inte.

Justine:
– Alltså, fatta att vi ska på Bruno Mars konsert! utbrast Satine.
– Jag vet, så jävla häftigt, svarade jag och log. Satine var min allra bästa vän. Vi hade känt varandra nästan ända sedan vi föddes. Vi var 23 år. Eftersom jag fick allt jag pekade på hade pappa fixat så att vi blev VIP-gäster på Bruno Mars konsert. Vi skulle få stå på första raden och efter konserten skulle vi få gå backstage. Det var så coolt att jag höll på att dö. För Satine var det nog inte världens största grej, för hon har varit på tretton av hans skivsigneringar och nio av hans konserter. Jag menar, OMG! Överdrift, eller?

Satine:
Jag längtade så till morgondagen! Jag skulle få träffa Peter Gene Hernandez, Bruno Mars! Fan, vad jag är avundsjuk på Justine! Hon får allt hon pekar på, det spelar ingen roll hur mycket det kostar, bara hon är nöjd! Tänk om mina föräldrar tänkte så... men jag skulle aldrig vilja byta ut dem. Nåja, tillbaka till ämnet. Jag ska få träffa Bruno Mars!


Peter:
Klockan var 23:48. Jag gick och la mig. I morgon skulle jag ha en konsert i Los Angeles (LA).
Mitt liv var underbart, men det fanns en sak jag inte hade. En flickvän. Min familj tyckte inte att jag skulle satsa på kärleken nu. Jag hade tillräckligt mycket med karriären. Det var sant, men jag ville verkligen ha en flickvän. Jag saknade alla kyssar, all beröring, allt. Min förra flickvän, Melissa, var en player. Hon träffade fem andra killar samtidigt som hon träffade mig. Hon dejtade mig för att jag var känd, inte för att jag var den jag var.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0