Prolog - She're Fucking Pregnent!
"Vi är för unga för att gifta oss..." började han, "men, här" han öppnade sakta asken och den vackraste ringen jag någonsin sätt uppenbarade sig.
"Kommer du ihåg när vi träffades?" Jag log.
"Jag gillade dig från första ögon blicket, alldeles för mycket för att kunna erkänna det för mig själv, du var ju Beaver" Justin skrattade.
"Det är en löftes ring, så att du alltid kommer ihåg att jag är Beaver" han trädde sakta på den på mitt finger.
"Ett löfte att jag en din ska bli din förevigt" lovade jag och kysste honom mjukt.
"Ett löfte, och sedan, tills döden skilljer oss åt" viskade han och besvarade min kyss.
Sam's perspektiv.
Jag stirrade ut genom fönstret och vände sedan åter igen blicken mot tidningen.
Jag visste inte om jag skulle tro på det eller inte.
Men en sak var säker.
Det var inte mig Justin hade gjort på smällen.
Men någon var det.
Jag stirrade irriterat på tidningen och tillslut slet jag blicken från den.
Jag kände min mobil viberera och tog upp den.
Justin.
"Ja?" svarade jag enkelt och tittade upp i taket från min plats liggande på sängen.
"Jag antar att du sett tidningen.." konstaterade han.
"Ja..." sa jag dröjande.
"Kan du sluta svara med ett ord sötnos".
"Okej, jag har läst tidningen" svarade jag,
"Och?"
"och jag vet inte vad jag ska tro, det låter inte som du, men det är inte jag som har varit på smällen, och de där DNA bevisen är inte falska. Jag kollade upp det. Du har fått nån jävel på smällen."
"Jag har tydligen det, men inte medvetet."
"Inte medvetet?!" utbrast jag, "Hon är fucking gravid!"
"Hey! Lungna dig! Jag vet, men jar har inte haft sex med någon sen jag skildes från dig."
Jag suckade.
"När kommer du hem?" frågade jag.
"Nittonde Mars" jag suckade,
"Så jag kommer inte få vara med på din 18 års dag heller?"
"Den firas i New York" sa han.
"Vi ses väl då"
"Jag äl..." jag la på i örat på honom.
Inte haft sex...inte haft sex!
Mobilen ringde igen.
"Ja?" svarade jag igen.
"Hej gumman, det är Pattie" hörde jag en röst i andra änden.
"Hej" sa jag och fösökte låta vänlig.
Jag reste mig upp och började gå omkring i lägenheten.
"Varför har du inte sagt att du är gravid?" frågade hon.
"Det är inte jag som är det, det är någon annan.
Jag hörde att hon drog efter andan.
"Jag...är ledsen" sen la hon på.
Detta är då prologen på Love You More Than I Can Admit To Myself.
Kommer bli EPIC!
Hope u like!
Pöss!
Xoxo Matti♥
Kommentarer
Trackback
