Born To Survive - The End Of Something Ugly, The Start Of Something Beutiful. - Del 43
Något att lyssna på medans ni läser; Miley Cyrus - You´re gonna make me lones.
Jag skickar snabbt iväg smset innan jag hinner ångra mej.
Saret kommer oväntat snabbt.
Åkej....vänner?♥
Jag ler stort och svarar
Alltid♥
Jag skrattade till av Liams fjoliiga sms. Samtidigt som datorn laddar klart skvallerbloggen jag kollat in på.
Över skrifften för det senaste inlägg är Otrogen och Busted?
Jag bläddrar igenom texten utan att lsa den och slänger bara en blick på bilderna. Men då stannar mitt hjärta helt.
Jag stirrar stint på datorns skärm. Tjejen han kysser är uppenbarligen inte jag.
Jag bläddrar ner och läser n interjuv som är skriven under bliden.
Hans namn var skrivet i tjock still.
Jag började genast läsa.
Justin Bieber: Oh, I dont know. I just think she's whort it. I mean, nobody want to be her boyfriend. I'm just happy we're over. Nobody need to take care of her. So, I think he's doing tottaly rigth.
Follow his heart.
Jag kollar när inlägget blivit publicerat. Fem minuter sedan.
Jag smäller igen locket och reser mig frustrerat upp.
Jag twittrar snabbt.
Moments when U just want 2 kill, somebody.
Jag reser mig upp och går fram till fönstret. Tårarna börjar rinna ner för mina kinder.
Hur kan någon vara så grym? Jag trodde faktiskt på riktigt att han älskade mig.
Men det är som jag alltid har sagt.
Man ska inte lita på kärleken. Den fösvinner alltid tillslut. Och då har man glömt hur man klarar sig själv.
Jag drar upp bilden på oss som av en slump ligger på förnserbrädan bredvid mig. Jag river itu det och kastar ut det genom fönstret.
Män är svin. De lurar en för sex och annat. Lita aldrig på en man.
De förför dig, utnytjar dig, älskar dig, krossar dig, dumpar dig.
Orden cirkulerar i mitt huvud, jag skakar på huvudet. Vad lätt det bara skulle vara att hoppa.
Falla ner från åttonde våningen, rakt ut geno fönstret.
Jag ställer mig upp och hänger ut genom fönstret.
Jag suckar och hoppar in på mitt sovrums golv igen.
Jag drar av mig min svarta munkjacka och sätter på mig en grå oversize t-shirt.
Jag fattar inte meningen med kärlek. Allt som händer i slut ändan är att man blir krossad.
Jag drar upp min mobil och skriver ett nytt sms.
Jag r nt den dramatiska typen av tjej. So, time 2 face this shit. Det är slut, over, kapput.
Bye Bye Your Little Sucker!
Xoxo Kiddo.
Nöjt stoppar jag ner mobilen i väskan och går ut till min bil.
Jag hoppar in och startar snabbt bilen.
Okej, om man sumerar dagen hittils.
Jag har blivit sviken av min pojkvän, dumpat min pojkvän, blivit sviken igen av Justin, dumpat Justin igen.
Ja, jo, jag tycker helt enkelt att det har varit en riktigt bra dag hittils.
*
Jag svänger in på Island Records parkering och hoppar vant och snabbt ur bilen, jag ser Justin en bit bort och kastar en bitch blick på honom och går mot dörren, jag ser i ögonvrån att han är precis bakom mig, förväntar sig att jag ska hålla upp dörren åt honom. Men istället råkar jag slänge igen dörren i ansiktet på honom.
"EYY!" skriker han efter mig.
"Oj, jag såg dig inte, du var nästan osynlig."
"Ingen missar mig! Jag är Justin Bieber! Världskändis!"
"Antar att du bara inte betyder något för mig längre, ett osynligt littet kräk" säger jag med ett självsäkert flin på läpparna och kastar åter igen en dörr i ansiktet på honom.
Jag kunde lika gärna givit honom fingret eller dragigt ner byxorna på honom på ett stort officiellt evet.
Han skulle blivit lika förudmjukad. Jag går mot min studio och öppnar dörren, jag ser att Justin går in i studion bredvid min.
Fuck. Ska jag behöva stå ut med hans lallande balad sånger nu också.
Jag suckar djupt och kastar ett leende mot Moon.
Jag går in i mitt bås och drar på mig hör lurarana.
"Let's start!"
*
"Ehm, miss Swag, det är en tjej här som söker dig"
"Namn?" frågar jag ointresserat medans jag fyller i några noter på mitt papper.
"Andrea Andresson."
"Ta in henne."
*
Tänk att någon kan få hur många chanser som helst.
Och att varje gång denna någon gör fel hämnas du på ett eller annat sätt.
Men varje gång du gör detta blir det bara värre.
Ändå fortsätter du hämnas. Och det går inte att sluta.
Det blir som en drog. Du vill bevisa att man inte kan behandla dig hur som helst, men allt som händer är att du visar din egen svaghet.
Allt hämd egentligen handlar om är att man vill bli erkänd.
Man vill få bevis på att man har rätt och är bättre än andra.
Man vill bevisa att man är stark nog att ta strid efter stird.
Men allt man egentligen gör är att bevisa sin egen dumhet.
Man är antingen den som alltid vinner, eller den som alltid förlorar.
Den som förlorar fortsätter starta krig, den som vinner fortsätter hämnas.
Allt är ett dumt spel. Som inte kan sluta förns den av parterna med hjärna inser vad som styrka är.
Tills en av de kan välja sina strider.
Först då kan man sluta fred. Men bara därför behöver man inte älska varandra.
Bli vänner. Eller ens lådsas om varandra.
Jag van tillslut. Men tro inte att jag inte fick min hämnd på Justin för allt det han gjort.
Det fick jag. Och i dag läget. Är jag rädd att jag knäckte honom för mycket.
Men som man brukar säga. Som man bäddar får man ligga.
*
Justin's perspektiv.
Jag stirrar chockat ner på fotot av mig och Kiddo.
Jag fattar inte att hon gjorde det.
Att hon ställde sig i tv och gjorde det.
Att hon vågade ställa sig där och göra ett ganska lyckat försök till att förstöra min karriär och knäcka mig helt.
Jag suckar djupt, uppståndelsen var total, både i real life och på nätet.
Jag suckar djupt och sätter mig upp, jag tittar ut genom fönstret och ser passande nog Kiddo och några vänner passera.
Till mån förvåning hörde jag det ringa på dörren, jag gick ditt för att öppna.
Och till min ännu större förvåning fick jag se Kiddo utanför dörren.
"Hej, vi tänkte dra till donken och käka, är du på?"
Kiddo's perspektiv.
De flesta av er tror att jag gav upp. Att jag föll för hans charm och lät han vinna.
Men det stämmer inte. Jag krossade honom.
Men nudå, springer jag tillbaka till fina lilla Mr. Perfect och säger förlåt?
Känner ni mig? Jag tror inte det...
Det där inte att vinna. Jag vinner. Jag förlorar inte.
Jag vill inte bara vinna över hans grymhet. Utan jag vill också vinna över mig själv.
Därför tog jag stegen upp till han ytterdörr och frågade om han ville följa med.
För att övervinna mig själv. Och det är ju det alla egentligen strövar efter.
Att få bekräftelse av sig själv. Att man ska vara säker på att man är någon.
Alla är ute efter att vinna, men inte på det riktiga sättet.
Jag fick nörjet att se honom lida, men det är först nu jag vinner på riktigt.
Vissa kallar det självförvärkligande. Jag kallar det livet.
En prövning ingen kommer ur levande.
Men jag då? Mitt liv som inte varit något utom overkliga prövningar. De som känner mig väl säger att jag borde vara död.
Andra säger att jag är jag. Alltså är det normalt.
Han sa att jag var Born To Survive.
So, what do you think?
Kommentera myyycket och jag vill görna ha den slutliga poängen för B2S min tredje novell här på bloggen, jag har två JÄTTE viktiga frågor, och utan era svar kommer det bli JÄVLIGT svårt att fortästta skriva.
1, vilken kändis vill ni höra om i nästa novell? Rösta på vem ni vill.
2, Vill ni ha en LYMTICATMS, sorry, haha, nej men, vill ni ha en tvåa på Like you more than I can admit to myself? hum hum...
Ja, det var väl allt, hoppas ni svarar, eftersom jag inte kommer kunna börja skriva innan. Puss.
Kommentarer
Postat av: Anonym
one direction, HARRY :D
Postat av: Linnea
en vanlig person
Postat av: Anonym
nina dobrev eller kendall jenner
o ny novell :)
Postat av: Emma
Toppen bra! men min personliga favorit är Like you more than I can admit to myself. Men denna stroy var välskriven, välplanerad och hade en annorlunda story. Det gillar jag. Snääälla en LYMTICATM 2....
Trackback
