"jag saknar dig......jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig längre......men.....ehm...jag har träffat någon.....Justin.....han, han får mig att känna så som jag aldrig gjort...utan han hade jag.....hum...varit död nu.....jag vet inte hur jag ska få honom att förstå hur jg känner för honom, han får mig att känna som om jag inte har en ända sorg, som om att allt var bra, som om jag faktiskt kanske har en familj, som om mitt liv är lite noralt....som om jag aldrig skadat mig själv....och han får mig att känna mig....lycklig......lyckigare än jg någonsin kännt mig.....jag önskar bara att du var här, att jag kunde prata med dig....att du kunde vara hos mig....och om du inte vaknar idag....så.....så kommer dem dra ur pluggen......snälla, vakna.......jag vet inte om du hör mig...men jag vet att jag alltid kommer älska dig......"
Molly´s perspektiv
Jag känder sakta att mina ben nuddar något, det kom från fötterna, benen, midjan, överkroppen, armarna, händerna, huvudet, och så hela kroppen.
Jag känder ett starkt ljus komma mot mig, och jag förstår att det var nu jag måste välja, liv eller död.
Jag konsentrerade mig allt jag kunde och öppnade sakta sakta ögonen....
Sam´s perspektiv
Jag ser hennes ögon röra på sig och flämtar till, högt, så sekunden senare kommer Justin in i rummet med ett oroligt ansikts utryck, jag pressar fram ett leende och tittar spänt på henne.
Jag ser att hon sakta öppnar ögonen och jag kastar mig på knappen som jag fått instruktioner om, varje gång jag varit här, att göra om något hände.....
Sekunden senare väler det in doktorer och sköterskor så jag och Justin fick ställa oss platt mot vägen för att inte bli mos...
Jag hör en massa flämtningar som "otroligt" och "fantasktiskt"
Och sen vände det sig en doktor mot mig och Justin och sa,
"vi lämnar er ifred" och med det töms hela rummet på folk, och på sängen ligger en leende Molly, med öppna ögon.
Jag ger Justin en blick och han nickar och försvinner han med, jag vänder mig om mot Molly igen och ger henne ett milt leende sentar jag ett steg fram och gav henne en lång kram...
"Fan vad jag här saknat dig" mumlar jag och känner att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna längre, så jag låter dem rinna..
"Jag har saknat dig mer....jag trodde faktiskt du get upp ett tag" mumlar Molly, jag ler mot henne.
"Varför trodde du det?" viskar jag tyst......
"Du sluta komma" mumlar hon...
"Så du hörde mig?" ler jag..
"Klart jag gjorde, men nu vill jag faktiskt träffa den där Justin, jag måste veta om han är så bra som du säger....jag måste faktiskt gokäna han!" flinar hon
"Du är dig lik!" muttrar jag...
"Han sitter där ute" mumla jag..
"Men se till att han kommer hit då! Jag måste fan se så att du inte bara är en kärlekskrank tonåring!" flinar hon igen, jag ler mot henne, "vänta" säger jag och går mot dörren...
"Justin?" undrar jag och får ett bländande leende som svar...
"Ja, shawty?" ler han igen som svar...
"Hon vill träffa dig" säger jag...
"Varför?" flinar han
"Hon måste godkäna dig" flinar jag, och håller upp dörren åt han.
Han flinar mot mig...och vi går in....
"Justin antar jag?" finar Molly och blinka med ögat åt mig.
"Om du inte hade legat i koma i två år hade jag slagit ner dig" muttrar jag och Justin skratta och drog in mig i in famn.
"Du ska veta att ingen kille har fått göra så där tidigare" ler hon
"Du måste betyda mycke för henne, och så länge hon e lycklig, är jag det" säger hon med ett ömt leende.
"jag antar det är bra poäng?" undrar Justin med ett leende.
"Det bästa" svarar jag och kysser honom.
"Here jävlar! Sist en kille kysste dig fick han en jävla massa blå märken, vad ar du gjort med henne Justin?"
Aww! Så gulligt!
Okej, seriöst, sju kommentarer för nästa!
