Born To Survive - I Never Want 2 hear You Say It's Over. Again.- Del 31
"Kiddo" viskniningen är inte hög, den hörs knappt.
Jag skakar på huvudet. Bara inbildning. Det har redan gått tre veckor sedan jag och Justin gjorde slut.
Eller, vi gjorde inte slut...men ändå. "Kiddo" viskningen är högre och får mig att titta upp.
"Justin..." andas jag och känner en tår rinna ner för mina kind.
Justin's perspektiv.
Jag står som paralycerad och ser på den vackra flickan som sitter på bänken en bit från mig.
Den vackra Kiddo.
Jag känner tråarna rinna ner för mina kinder, det var så länge sedan jag såg henne, och jag har saknat hennes så.
"Justin..." mumlar hon igen och reser sig upp.
"Justin" andas hon igen och jag hör att hennes röst skjälver till av hennes snyfting.
Hon tar ett steg mot mig och snyftar, "Justin" innan hon faller ihop, jag tar ett snabbt setg fram och lyckas fånga henne precis innan hon slår i marken.
"Ska inte du vara i...asien?" hon ser up på mig och jag hjälper henne upp på fötter. Hon tar genast ett steg ifrån mig. Så hon är fortfarande arg på mig.
"Nej" mumlar jag och ser ner i marken.
"Va..." hennes röst avbryts av en kraftig snyfting och hon söker efter min blick.
Hon harklar sig tyst och ser på mig med sin genomträngande blick, "Varför kom du tillbaka?" Hennes röst skvallrar om att hon redan vet svaret.
"Du..." jag vågar äntligen vända blicken mot henne och för en kort sekund se in i hennes intensvia ögon.
Kiddo's perspektiv.
Jag ser in i hans vackra ögon, och hur ont det än gör, rör jag inte en sena, inte en muskel.
och framförallt.
Vicker jag inte undan med blicken.
Jag biter mig hårt i läppen för att inte kasta mig över honom.
Hur mycket jag än hatar honom så överväldigar känslorna som jag tryckt undan sedan jag stack mig.
Och de är mycket större än jag trodde.
"Du finns inte i Asien, jag gjorde så fel..." han ser ner i marken och jag märker att han plågas.
Jag plågar honom, och det är helt och fullt medvetet.
"Jag...eller...varför är du här?" Jag håller tillbaka en snyftning och kramar om mig själv.
Min jacka är alldeles för tunn.
"It's up to me, rigth?" Jag ler lite svagt, "om jag älskar dig så skulle jag hitta dig" han ler mot mig,
"och du borde verkligen skaffa en varmare jacka, kom hit" jag ler stort och låter honom dra in mig i sin famn, "gumman, du är ju helt blåfrusen, kom så drar vi hem till mig"
Han tar min kalla hand i sin stora varma och leder mig mot sitt hem.
*
"Tack" ler jag mot Justin som sitter bredvid mig,
"Va?" ler han fånigt.
"För att du är så snäll mot mig" Han skrattar men luter sig sedan över mig där jag ligger i hans säng.
"Jag skulle kunna vara lite elak mot dig" flinar han sexigt och biter sig i läppen, han lägger sin kropp ovanpå min och kysser mig mjukt och intensivt.
Han lägger händerna i min midja och rullar runt så att jag ligger överst.
Han pressar mig närmare och han lyckas få upp min tröja, han flinar och drar snabbt av den.
Jag pressar mig mot honom och börjar dra av honom hans t-shirt.
Med lite hjälp fårn Justin lyckas jag få av den och han pressar sig mot mig.
Våra tungor möts och Justin kysser mig intensivare.
Varje gång jag gör detta med Justin växks en underligg unger inom mig.
En hunger jag inte känt med någon annan.
Jag biter mig löst i läpper och låter min vänsrta and vandra ner till Justins byxlining.
Sen, släpper jag lös min hunger efter Justin.
Jag låter mina händer fummla upp hans byxknappar och drar av dom, jag slänger iväg som och känner i samma sekund Justin dra av mina byxor.
Han placerar en kyss på min arm, min nakna axel och sedan en bakom mitt öra, ett svagt stön smiter över mina läppar och jag låter mina fingrar pilla på han kalsongkant. Jag kysser honom intensivt och låter min hand glida inanför hans kalsonger.
Jag smeker honom mjukt och ett stön smiter över även hans läppar.
Han smeker mig mjukt innanför trosorna och jag blundar hårt, njuter av den otroliga känslan som fyller min kropp när Justin tar på mig. Nuddar mig. Rör mig.
Justin's perspektiv.
Jag vaknar av att solljuset skinner in igenom förnstret, som till min förvåning står öppet.
Jag reser på mig och märker att Kiddo inte ligger i sängen bredvid mig.
Jag går fram till fönstret för att stänga det men hittar en liten lapp in kilad mellan fönsrtet och väggen.
Jag tar lost den och läser.
Det här funkar inte. Förlåt för att jag lät mig gå så långt med dig igår.
Det betyde inget för mig. Tror jag.
Det du sa till mig är oförlåtligt.
Jag som trodde att jag kunde lita på dig. Att du kände mig.
Farväl Justin.
/Kiddo.
Hela jag stelnar till. Så det är alltså över.
Det känns som om hjärtat slutar slå, jag vrider och vänder på lappeb för att hitta något mer.
Vilket jag gjorde, men jag är inte så säker på att jag ville se det här.
Det är över Justin. Ingen pause, utan över.
Jiddo finns inte längre.
Ojojdå...hehe, kände att Justin hade fått ha Kiddo lite för länge...heh, och är på lite dåligt humör, så, kände för att knäcka Justin.
Puss
Xoxo Matti♥
(Tidsinställt)
Kommentarer
Postat av: Linnea
BÄÄÄSTAAAA!!!!!! XD
(ser att du fick användning för bilden jag skickade dig XD)
Trackback
