Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

Jag öutade mig mot väggen och kollade ut på gatlycktorna som lös upp alla gator med sitt vita sken.

Jag kollade på klockan igen. Halv Sex. Det var inte ens ljust ute.

Och ändå är jag redan på kläd och sminkad.

Jag går fram till fönstret och tittar ut. Hela staden är upplysst av gatlycktor och skyltar.

Inte en solstråle så långt man kan se.

Det har gått tre dagar sedan jag skickade iväg kortet till Ande och jag kan inte vänta till jag får svar.

Om jag får svar.

Jag går trött ut till brevlådan som mamma bett mig, jag öppnar sakta locket och tar ut all post.

Jag går in igen och slänger all post på köks bordet.

Jag ser ett vykort som skilljer sig från dem andra. Det är en tjej på kortet och det är adresserat till mig.

Jag snappr åt mig det och går upp på mitt rum. På väg in går jag förbi min dator så jag slår snabbt på lite musik.

Jag kastar mig på sängen och kollar på bilden.

Tjejen på minner vagt om någon. Jag granskar tjejen och ser en ring på hennes finger.

Den är väldigt fin. Och påminer mig också om något.