Like You More Than I Can Admit To Myself-del 9

”Aldrig mer, okej?” frågar jag henne allvarligt

”Aldrig mer, så länge jag är lycklig....” då kom en läkare ut ur Molly´s rum och säger

”Någon söker dig” och håller upp dörren till Sam.

Sam´s perspektiv


Jag gick sakta in genom dörren, jag va säker på att det var en läkare, eller kanske en av hennes föreldrar...jag suckade och tog sista steget, innan jag stängde dörren efter mig skickade jag en sista orolig blick till Justin, som svarade med ett snällt leende.....

jag stängde dörren bakom mig och vände mig om och var bäred på att se ännu sorgset annsikte men när jag vände mig om satt de ingen på besöks stolen.....men vem skulle jag träffa då? Om inte....jag vände mih hoppfult mot Molly´s säng, men hon låg lika still som alltid, jag satte mig med en suck på besöks stolen, jag tog hennes hand......

"jag saknar dig......jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig längre......men.....ehm...jag har träffat någon.....Justin.....han, han får mig att känna så som jag aldrig gjort...utan han hade jag.....hum...varit död nu.....jag vet inte hur jag ska få honom att förstå hur jg känner för honom, han får mig att känna som om jag inte har en ända sorg, som om att allt var bra, som om jag faktiskt kanske har en familj, som om mitt liv är lite noralt....som om jag aldrig skadat mig själv....och han får mig att känna mig....lycklig......lyckigare än jg någonsin kännt mig.....jag önskar bara att du var här, att jag kunde prata med dig....att du kunde vara hos mig....och om du inte vaknar idag....så.....så kommer dem dra ur pluggen......snälla, vakna.......jag vet inte om du hör mig...men jag vet att jag alltid kommer älska dig......" jag suckade och tittade på henne, så fridfull, för fridfull, nästan död.......plötsligt såg jag något som jag inte sett på dessa två år......en år ran ner för hennes kind....

 

Molly´s perspektiv


Jag hörde en dörr som öppnades, det var Dr.Harrison som lämnade rummet, efter dagens provtagning, jag hade lärt mig alla´s rutiner, men en sak oroade mig, efter månader, kanske år i detta murker hade man börjat vänja sig, Sam brukade komma hit varje dag, när det var skola, och hon satt oftast här och pratade med mig hela helgerna....hon bärettade för mig om hennes....självmordsförsök och att hon inte hede varit här oroade mig, kunde hon ha gett upp....?

lötsligt hörde jag att dörren öppnades och stängdes igen.....sen blev det tyst....sedan några steg......sedan en duns när någon sätter sig på en stol, och sedan en röst....

"jag saknar dig......jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig längre......men.....ehm...jag har träffat någon.....Justin.....han, han får mig att känna så som jag aldrig gjort...utan han hade jag.....hum...varit död nu.....jag vet inte hur jag ska få honom att förstå hur jg känner för honom, han får mig att känna som om jag inte har en ända sorg, som om att allt var bra, som om jag faktiskt kanske har en familj, som om mitt liv är lite noralt....som om jag aldrig skadat mig själv....och han får mig att känna mig....lycklig......lyckigare än jg någonsin kännt mig.....jag önskar bara att du var här, att jag kunde prata med dig....att du kunde vara hos mig....och om du inte vaknar idag....så.....så kommer dem dra ur pluggen......snälla, vakna.......jag vet inte om du hör mig...men jag vet att jag alltid kommer älska dig......"

 


Kände att jag var tvungen att sluta den här delen här, skulle bli för mycket känslor på en gång annars!

 

Nästa del kommer ikväll eller på söndag!


Kommentarer
Postat av: Anonym

en kommentar

2011-09-16 @ 22:19:39
Postat av: Anonym

ska det vara fem kommentarer på det här inlägget?:)))))))))))

2011-09-16 @ 22:20:33
Postat av: Anonym

tre comments

2011-09-16 @ 22:20:55
Postat av: Anonym

awesome.

2011-09-16 @ 22:21:12
Postat av: Anonym

feeeeeeeeeem!:D

2011-09-16 @ 22:21:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0