Like You More Than I can Admit To Myself-Del 41


Jag kände ilskan bubbla inom mig, men svalde den, ta reda på om det är sant innan du gör något riktigt dumt.
Det hade jag i allafall lyckats lära mig av alla år med paparatzzis efter mig, jag drog ett djupt andetag, jag skulle snart få träffa Sam, om bara tre dagar, jag kan hålla ut tills dess, då kan jag prata med henne, och kanske ta reda på vem den här Joe är.
Även fast jag inte ville så kände jag att tårarna började rinna ner för mina kinder, tanken fans ju ändå där, tvivlet på att hon älskade mig, men jag måste lita på henne, men de fanns ju ändå en chans...
...att Sam är otrogen...


Sam´s perspektiv

De två veckorna med tjejerna gick snabbt, och igår hade jag sagt hejdå till Dem och Mile´s som skulle tillbaka till LA, några timmar senare hade jag även sagt hejdå till Moll som skulle till sina släktingar i Sverige, och nu satt jag själv på ett plan på väg till Stanford, jag saknar Justin så att det gör ont i bröstet, jag håller på att bli galen, bara tanken på att få träffa honom igen gör mig glad, att jag faktiskt är på väg mot honom just nu gör det bara svårare att få tiden att gå snabbare!
Justin´s perspektiv

Jag kollade mig omkring, även på den här flygplatsen fanns det stora affischer med reklam för mitt nya album, Misstole, folk stirrade mot dörrarna där folk strömade in, jag kollade åter igen dittåt men ingen Sam syntes till.
Jag kollade spänt på skärmen för landade plan, där, hennes plan syntes på skärmen och all min uppmärksamhet riktades mot dörrarna där alla resänärer som kommit med flygg kom in genom, jag stod i mitten av en folkmassa med Kenny på min ena sida och mamma på den andra, och så plötsligt såg jag henne, allt jag kunde se var henne, hon såg mig och började springa mot mig, jag drog in henne i min famn och vi kramades länge, det gjorde ont att behöva ha det dör tvivlet, och veta att jag måste prata med henne, det var svårt, men det var också ett måste.
Jag såg hennes djupt i ögonen men kunde inte hitta något, de såg bara så inreligt glada och lycliga ut, hon kan väl inte ha varit otrogen, eller?
"Hey Babe" log jag och släppte ner henne.
"Hej Sötnos" log hon, jag granskade hennes ansikte och kunde inte håla mig längre, jag pressade mjukt mina läppar mot hennes och det kändes precis som förut, lika perfekt som alltid.
"Jag har saknat dig" mumlade jag mot hennes läppar och jag kunde känna att hon log.
"Jag har saknat dig med" svarade hon och avslutade kyssen, mamma log stort mot oss.
"Kom nu sötnosar, vi åker hem."
Vi hämtade hennes väska och gick sedan ut till bilen igen, hela tiden höll jag hårt i Sams hand och då och då kramade jag om den lite extra, och varje gång besvarade hon genom att krama min hand tillbaka.
Under hela hem resan letade jag efter tecken på att det skvaller tidningarna sa var sant, även fast jag inte ville hitta några, och mycket riktigt jag kunde inte hitta ett skit.
Bilen stannade och jag hoppade ur, hjälpte Sam ur medans Kenny bar in hennes väska till mitt rum, mamma log mot henne och vi gick sakta in i huset.
*
Jag vaknade morgonen efter att någon rörde sig i min famn, jag öppnade sakta ögonen och såg att Sam låg och vred sig, ett stort leende spred sig på mina läppar.
"God morgon Shawty" viskade jag och kysste henne panna, hon öppnade sakta ögonen och log svagt mot mig.
"God morgon snygging" log hon och kysste mig lätt, jag besvarade hennes kyss och reste mig upp på arm bågen.
"Frukost" ropade mamma i samma sekund nerifrån köket och jag reste mig upp,
"kom" log jag och sträckte henne min hand, hon retse sig upp och jag ranskade hennes kropp, hon hade ett par pyjamas byxor och ett linne som slutade några centimmeter under naveln, hon loh mot mig och satte upp sitt hår i en tovs, jag kände att hon granskade min kropp, jag var klädd i ett par mjukisbyxor och ingen tröja, jag drog in henne i min famn.
"Jag älskar dig" mumlade jag tyst, och väntade spänt på svar, skulle hon svara...
"Och jag älskar dig" svarade hon och kysste mig, jag kände mig lättad men visst eatt jag fortfarande måste snacka med henne, jag suckade lätt men Sam log lurigt mot mig.
"Sisten ner" flinade hon plötsligt och vi båda började springa ner, vi knuffades och putades för att komma först, men jag lyckades ändå komma ner först.
"OCH JAG VAN!" skrek jag och flinade åt henne.
"Jag lät dig vinna" muttrade hon, haha, omg, hon var en lika dålig förlorare som jag!

Så, detta är tidsinställt, hoppas ni gillar!
Puss, kommentera för mera!<3

Kommentarer
Postat av: DIANA

MEERRRRRRRRRRR OMGGGG

2011-11-18 @ 18:16:51
Postat av: Bob

Diana tog orden ur munnen på mig.



MEEEEEEEEEEEER!! 8DDDDDD

2011-11-18 @ 19:39:54
URL: http://mittsuperintressantaliv.bloggo.nu/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0