Born To Survive - I Don't Know Why... - Del 9

Jag öppnar dörren hem, ansiktet värker efter smällen men jag biter ihop.
"Gubben" flämtar mamma.
"vad har hänt?" jag hör förtvivlan i hennes röst.
"Kiddo har hänt, mamma, Kiddo."



Kiddo's perspektiv.

Jag kollade ut genom fönstret, regnet forsar ner, det ser verkligen ut som om himmlen öppnat sig, allt bara vräker ner, allt ärc genom blöt, men ganska komiskt, vädret speglar verkligen min sinnes stämning.
Jag kurrar ihop mig i den svarta fotöjen igen.
Det har redan gått två veckor sedan jag slog Justin, men jag kan inte släppa det, jag har dåligt sammvete, av att slagigt någon, för första gången i mitt liv, och det är skit.
Det konstigaste är att jag saknar Justin, jag saknar det vi hade, sist jag såg honom var för elva dagar sedan, ja, jag har räknat tiden, men vad ska jag annars göra?
Han har lämnat Stanford, enligt alla ryckten.
Regnet har räkt ner så kraftigt att ingen knappt har vågat ta sig ut genom dörren.
Ja, förutom när alla ska till skolan och jobbet, men klart, varför ska jag dra till skolan?
Jag suckar djupt.
Jag reser mig upp och går till min garderob, kollar igenom, letar efter något nytt att sötta på mig, jag väljer ut en outfit och går in på badrummet, vrider på duschen och ställer mig sedan i det varma vattnet.
*
När jag kommer ut ur duschen virrar jag en handduck runt kroppen, sedan drar jag på mig mina underkläder och sedan kläderna.
Jag borstar igenom mitt hår och bloser sedan det torrt, jag går in på mitt rum och möts av en chock.
In genom fönstret skinner solen, Inte lika passande till mitt humör.
Jag går fram och sträcker på mig, en suck smitter återigen över mina läppar.
Jag slänger mig på sängen, jag drar fram min mobil.
Tre nya sms, ett från Oscar, ett från Sew och ett från ett okänt numer.
Jag öppnar fröst det från Oscar.

Jag ska flytta till L.A...

Jag kollar chockat på texten, läser det flera gånger om, innan jag kort svarar.
När?

Svaret kommer förvånasvärt snabbt.
I morgon.

Jag stirrar förbannat på hans sms, jag strunatr i att svara, fortsätter vidare till Sews mezz.
Har inte sett dig ute, hur mår du?

Jag orkar inte svara, inte just nu, jag fortsätter tveksamt till nästa.
Förlåt.
Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde.
Hoppas du kan förlåta mig.
Jag sakanr dig.
Kram.
Justin.



Jag kollar ner på smset, och ett svagt leende sprids på mina läppar.
Du är förlåten Bieber.
Sakanr dej med, konstigt nog...
Ledsen att jag slog dig....
Kram Kiddo.

Jag låser mobilen och lägger mig ne rpå sängen, jag ler ett stort leende, som snabbt försvann när jag ser det nya smset som ploppar upp på skärmen.
Tänk för att jag inte vill det.

Svarade jag surt, ett nytt sms ploppar upp på skärmen, den här gången från Justin.
Gör inget, jag förlänade det....:(, en idiot som jag var...
Du, du kanske skulle vilja följa med mig hem till Atlanta?
Jag kommer till Stanford om en vecka igen:)

jag ler stort för mig själv.
Kan inte vänta;D
Kram-K

jag stoppar ner mobilen i fickan och reser mig upp, jag går ner i hallen, drar på mig skorna och går ut.
*
jag har gått omkring i snart en halv timme nu, den svala luften svalkar skönt.
"Kiddo!" jag hör en välbekant röst, och sekunden senare känner jag en hand mot min axel.
Och jag vet precis vem det är.

Ojoj, vem är det här?!
Hope U like!:D
Xoxo Matti♥

Kommentarer
Postat av: Linnea

snälla meeeer vill veta vem det är.......

hoppas att det kommer att hända något mer spännande lr åzummmmm <3333

2011-11-27 @ 20:49:50
Postat av: Anonym

Meeerrrr, älskar den här novelen!!!;)

2011-11-27 @ 20:54:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0