Born To Survive - Were Did This Feelings Come From? - Del 10

jag har gått om kring i snart en halv timme nu, den svala luften svalkar skönt. "Kiddo!" jag hör en välbekant röst, och sekunden senare känner jag en hand mot min axel. Och jag vet precis vem det är.


"Låt mig bara va" fräser jag och puttar bort hans hand.
"Varför?" undrar han, och plasrar handen på samma ställe igen.
"Därför att du ska flytta, imorgon, och inte har sagt något" väser jag hårt.
"Jag ville inte såra dig..." mumlar han."Grattis, det har du redan gjort" muttrar jag surt och puttar återigen bort hans hand.
"du kan väl följa med?" Jag suckar djupt, ser honom djupt i ögonen, vafan?! Han gråter nästan...
"Nej" mumlar jag tyst.
"varför?"
"Därför att du känner mig, jag tänker flytta tillbaks till New York, inte till ytterligare en perfekt stad"
Han suckar djupt.
"Det är klart, du tänker bara på dig själv, du och din lilla perfekta värld"
jag stirrar ursinigt på honom.
"Jag behöver inte ens förklara för dig, det är slut."
"Vad?" han låter orolig.
"Oss, du och jag, det finns inget kvar mellan oss, du ska åka till L.A och bli känd med dina brorsor, jag stannar kvar här."
Han flämtar till.
"Nej....snälla..." mumlar han och ser ner i marken.
"vi kanske ses" mumlar jag och börjar gå.
Han gripper tag i min arm igen.
"hejdå" fräser jag och springer därifrån.

*

Justin's perpspektiv

Jag suckar djupt och kollar ut genom föygplans fönstret, jag saknar redan Chaz och Ryan.
Och Kiddo, kan jag motvilligt erkänna för mig själv.
En vän för livet, som jag frölorat och fått tillbaks.
Det känns så konstigt...jag trodde erkligen inte att hon skulle förlåta mig när jag skickade det där smset.
Jag ler smtt frö mig själv och Alfredo ger mig en skum blick, han flyttar sig från sitt sätte till det bredid mitt.
"Vem är hon?" undrar han med ett retsamt flin och glittrande ögon.
"Va? Vem?" undrade jag förvirrat.
"Hon du tänker på?"
"Ehm, Kiddo, eller jag menar...." jag tittar generat ner i golvet.
Alfredo skrattar och puttar till mig.
"Tell me about her" ler han.
"Kommer du ihåg när jag kom till turnen först?"
Han nickar, "den där blåtirran fick dina fans att flippa ur" skrattar han.
"ja...det var hon iallafall" skrattar jag och ler ett stort leende.
"Aww, Biebz är kär" skrattar Alfredo.
Jag suckar.
"Jo..kanske" mumlar jag och kollar återigen ner i golvet på flygplanet.
Jag ler för mig själv, bilden av Kiddo vissas för mitt inre, och jag känner att hjärtat slår snabbre.
Var kommer dem här känslorna ifrån?
De har överrumplat mig bakifrån.
Jag hade ingen anning om det här.
"så, när får jag träffa henne?"
"Hon ska följa med hem till Atlanta efter att vi kommit tillbaka till Stanfrod" ler jag, bara vid tanken slår mitt hjärta hådare.
"Jag längtar" flinade han.
"Jag med" mumlade jag.
Hur ska det här sluta?
Var det sista jag tänkte innan jag drogs in i drömmarnas värld.
Det första jag såg var Kiddos läppar, formade till en kyss, och de kom rakt mot mina läppar, innan de pressades mjukt mot dem i en kyss.
Och jag kunde inte annant än le.

Sooo, nu är dne här klar!
Om 15 min ska jag dra till popping, naaaaajs!
Men iaf, koooommentera så får ni nästa imon!
Puss!

Kommentarer
Postat av: Linnea

fortsättttttt vill läsa merrrrrrrrrrrrr!!!!!!!!!!!!

2011-12-01 @ 16:22:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0