Matildas noveller - Love You More Than I Can Admit To Myself

Jag fattade verkligen inte varför hon hade ett album med minnen från sina gamla pojkvänner!
Men det kanske var något alla tjejer gjorde? Aja, jag kokade upp vattnet och letade fram tepåsar.
– Nu kommer jag med teet! hojtade jag och gick in till vardagsrummet med en mugg i vardera hand.
– Tack, sa hon och tog emot tekoppen. Vi drack under tystnad. Hon kollade i något som såg ut som ett album. Jag lutade mig över henne och såg en bild på henne, när hon var kanske 14-15 år, och en kille med slitna jeans, en T-shirt med något konstigt tryck och ett par DC-skor som säkert var nya. 
– Vem är det? frågade jag och satte mig mittemot henne.
– Jesper, svarade hon utan att lyfta blicken från albumet.
– Och han är...? undrade jag.
– Min tredje pojkvän, sa hon och vände blad. Några bilder på henne och han som hette Jesper satt fastklistrade.
– Så det där är ditt album med alla dina pojkvänner? se jag retsamt och nickade mot boken. Hon nickade. Hon bläddrade till den sista tomma sidan, innan det hade jag fått se Toad, Jesper, Albin, Carl, Jonas, Alexander, Sebastian och många fler.
– Här ska jag klistra in "brevet", sa hon och gjorde citattecken i luften. Hon tog lappen och letade efter ett limstift i ett pennskrin. Hon limmade in den och log belåtet.
– Nu har jag ett minne av honom också, sa hon och skrattade till. Jag såg på henne, länge. Sedan lutade jag mig framåt...



Peter:
Jag kysste henne. Hon drog sig inte undan, men hon besvarade den inte heller.
– Förlåt, viskade jag. Hon sa inget, men hon log.
– Det är lugnt, sa hon lågt. Jag har fortfarande känslor för dig, Peter, men jag vill inte bli sårad igen.
Jag såg på henne. Hon var så vacker, så gåtfull.
– Det kommer du inte att bli, sa jag. Ge mig en chans till. Hon såg på mig, länge. Sedan la hon armarna runt min hals och kysste mig. ag besvarade den och la mina händer runt hennes midja. Vi fortsatte kyssas; försiktigt men passionerat på samma gång. Efter en stund gick jag in till mitt sovrum och satte på mig badbyxor. När jag kom ut från rummet satt Satine och bläddrade i albumet igen.
– Ska vi bada? frågade jag. Hon kollade upp och log mot mig.
– Okej, svarade hon och reste sig upp. Hon öppnade sin resväska och letade efter sina badkläder. Hon tog fram en bikini och gick in till badrummet för att byta om. När hon kom ut hade hon på sig en randig bikini. Hon drog på sig ett linne och shorts. Jag tog med en tröja i förbifarten.

När vi kom till stranden, som låg väldigt nära mitt hus, var det inte en enda människa där. Satine drog av sig linnet och shortsen innan hon skyndade sig ut i vattnet. Jag sprang efter henne. Jag dök under vattnet och kände hur något klibbade sig runt mig kropp. När jag kom upp till ytan kollade Satine på mig och skrattade.
– Vad är det? undrade jag smått irriterat.
– Du har fortfarande tröjan på dig, svarade hon och log sitt vackra leende. Jag såg ner på mig själv, hon hade rätt. Jag hade fortfarande på mig tröjan och nu var den dyngsur. Jag drog av mig den och såg på henne, länge.

Satine:
Vi lutade oss fram mot varandra. Våra läppar möttes i en passionerad kyss. Vi fortsatte kyssas upphetsat, han drog mig tätt intill sig och började kyssa min hals. Jag stönade och drog mig undan. Han såg på mig, lite förvånat.
Jag la armarna runt honom och av honom en kram. Vi stod där i vattnet och kramades en lång stund.
Sedan lyfte han upp mig och bar mig in till stranden. Han släppte försiktigt ner mig på min handduk och la sig snett över mig. Han kysste mig passionerat och vilt. Jag besvarade hans ivriga kyssar, men jag ville inte gå för fort fram. Till slut det blev lite för mycket, så jag puttade undan honom. Han la sig på sin handduk bredvid mig. Vi flätade samman våra händer och ja ville aldrig släppa honom.

När vi hade legat och solat en stund ringde Peters mobil. Han satte sig upp och svarade: – Hej, det är Peter.
Jag hörde hur någon skrek hysteriskt i luren. Peter reste sig häftigt upp och gick iväg. Jag undrade vem det kunde vara.

Peter:
– Vad vill du?! utbrast jag irriterat. 
– Jag gjorde ett misstag! Jag älskar dig! skrek Justine hysteriskt. Fan. När jag äntligen kunde få tillbaka henne var det försent. Men jag saknade henne, jag älskade henne. 
– Det var ett jävligt stort misstag, men jag förlåter dig. Jag älskar dig och vill att vi blir tillsammans igen, sa jag. 
– Älsk, kom till mig ikväll. Du vet var jag bor, sa Justine frestande. Jag log för mig själv. 
– Jag kommer! Vilken tid? 
– Någon gång vid åtta-nio, jag vill få ut så mycket som möjligt av kvällen, viskade hon flirtigt. Jag blev upphetsad, trots att vi bara pratade i telefon. 
– Vi säger så, sa jag hastigt och skulle precis lägga på när jag hörde hur hon suckade. 
– Vad? frågade jag. 
– Puss, älsk! Vi ses ikväll, sa hon inbjudande och jag kände hur förväntan steg. 
– Det gör vi, puss puss! utbrast jag och la på innan hon skulle hinna säga något mer. Jag gick tillbaka till Satine som satt och läste Us Weekly. 
– Vem var det? frågade hon och kollade upp. 
– Det var en... en som sköter mina inkomster. Vi måste ha möte ikväll klockan 20, ljög jag ihop. Hon nickade. 
– Okej, när kommer du tillbaka? undrade hon och log. 
– Runt klockan 23, svarade jag och hon såg förvånat på mig. 
– Klockan 23?! utbrast hon. 
– Ja, eh... K... Kate brukade alltid dra över mötena, men jag ska försöka komma hem till klockan 22, förklarade jag och log beklagande mot henne. 
– Okej, sa hon. Ska vi gå hem till dig nu? 
– Ja, vi gör väl det, svarade jag. Vi packade ihop våra saker och gick hem till mig.

När vi kom hem lagade vi middag tillsammans under prat och skratt. När vi åt var det också mycket prat och skratt. Vi hade så trevligt att klockan plötsligt var 19:44. 
– Du borde nog gå nu, låt inte Kate vänta, sa Satine och kysste mig på kinden. Jag nickade och kände hur skuldkänslorna sköljde över mig. Jag viftade bort dem och gav Satine en snabb kyss innan jag skyndade mig ut. Jag hoppade in i min limousin och gav min privatchafför, Ron, adressen till till området där Justine bodde. Jag ville inte ge honom adressen till själva lägenheten, han fick inte misstänka något.

Innan jag klev ut ur limon bad jag Ron att komma klockan 22. Jag gick bort till lägenhetsområdet där hon bodde, tog hissen upp till tredje våningen och ringde på hennes dörr. Hon öppnade i en svart tajt klänning som var i kortaste laget, matchande svarta skor med hög klack, och ett snyggt skärp som satt precis under brösten. Hennes makeup var något överdriven, men whatever. Damn, var allt jag tänkte innan jag följde med henne in till lägenheten.