Born To Survive - Like A Little Child - Del 28

Jag vaknar och tittar trött omkring mig, jag möts av en leende Justin som har ansiktet tre milimeter från mitt, MINST!

Jag skrattar och kysser honom på näsan, han ler mot mig innan hans leende försvinenr och han ser alvarligt på mig.

"Vad är det här?" frågar han och ser alvarligt på mig samtidigt som han håller upp påsen med pulvret och en spruta.

"Det är det som jag inte har sagt något till dig om..."

"Du drogar fortfarande, eller hur?"



Justin's perspektiv.

Jag tittar spänt på henne, jag vet redan svaret. Men jag kan inte låta bli att hata, hon sväljer hårt och säger.
"Lova att inte hata mig..."
"Jag kan inte hata dig" mumlar jag.
"Jag drogar" mumlar hon nästan ohörbart, jag sväljer hårt och reser mig ur sängen, "vaför?" mumlar jag tyst.
"Jag försöker sluta, men det går inte...eller, jag vill väl inte, jag är inte så beroende....om du säger att jag borde åka in på reehab så drar jag och du ser mig aldrig igen"
"Jag tänkte inte det...men jag kanske kan hjälpa dig?"
"Varför?!" fräser hon, "för att du inte vill att jag ska repa din perfekta alter ego fasad som popstjärnan Justin Bieber"
fräser hon hårt. Jag rycker till av hennes hårda ton och suckar.
"Jag bryr mig inte om min jäkla karriär, bara du är min" hon suckar och sjunker ner i min famn igen, och utan förvaring brister hon ut i gråt.
"Mamma ringde" snyftar hon, "hon är ett jävla psycko!" jag skjälver till och jag kramar om henne hårdare.
"Hon vill att jag ska flytta till Sverige med henne, annars hotar hon att döda mig, men det kommer hon göra oavsätt" Jag kramar om henne hårdare och kysser mjukt hennes panna.
"Nejdå" hon suckar.
"Jag hoppas du har rätt"
*
Jag vänder blicken mot Kiddo, hon ser så liten ut i sin stickade tröja och det uppsatta håret, som ett litet barn.
Så sårbar, vad fel det är. Hon skulle utan problem slå ner mig.
Hon är stark inte bara fysiskt, utan även psykist, väldigt stark.
Hon ser så liten ut där hon sittter med ryggen lutad mot det stora trädet, jag ler mot henne och hon besvarar mitt leende, jag går fram till henne och sätter mig bredvid henne, sedan lyfter jag upp henne i mitt knä.
"Hey sötnos" ler jag och kysser henne mjukt.


Kiddo's perspektiv.

Jag ler mot hans läppar och placerar händerna i hans hår.
Jag känner att han ler mot mina läppar när jag börjar fläta in händerna i hans hår.
"Jag älskar dig" viskar jag mot hans läppar, han ler stort mot mig.
"Jag älskar dig mer" jag skrattar till,
"Det är helt jävla omöjligt" Justin börjar skratta och hans fina skratt får det att pirra i magen.
"Kom" ler jag och reser mig upp, han tar min hand och vi börjar gå.
"Jag ska visa dig en sak" ler jag och börjar springa, vi springer skrattandes hand i hand och jag har nog aldrig varit lyckligare.
"Här" ler jag och leder in honom på den lilla stigen, vi går upp för den branta stigen och kommer till slut ut på sten hällen som har utsikt över den lilla sjön.
"Wow" ler Justin och kramar om mig bakifrån, "Nästan lila vackert som du" Jag skrattar till och vänder mig om så att jag kan kyssa honom mjukt.
Sedan sätter vi oss ner och tittar ut över sjön.
"Men hur känner du till det här?" undrar Justin och ler lite mot mig.
"Jag har bott här i några år."
"Va?" undrar Justin, jag börjar skratta.
"Eller, typ ett och ett halvt år, jag stack från Stanford, tröttnade på pappa, jag bodde här med Oscar" skrattar jag och tar Justins hand.
"Så du bara stack med din kille?" flinar han.
"Jag hade inte en lika duktig pojkvän då" flinar jag som svar.
"Jaså" flinar Justin sexigt och drar in mig i hans famn.
Jag känner hans ena hand smyga ner mot mitt ena bröst och gläma åt, jag flinar och tittar upp på honom och kysser honom ivrrigt.
"Sak vi gå vidare?" undrar Justin med ett leende, jag nickar och vi reser oss upp.
Vi tar oss ner från berget och börjar gå omkring i parken igen.
"Jag älskar dig väldigt väldigt mycket" ler Justin, jag ler stort mot honom och kysser honom mjukt.
"Jag älskar dig också, väldigt väldigt mycket" Han ler mot mig.
Jag släpper hans hand för att ta upp min mobil som vibererar i min väska.
Saknar dig.

Från dolt nummer.
Justi kikar över axeln på mig så att han kan se vad som står.
"Vem?" undrar han, jag rycker på axlarna.
"Jag vet inte, det är från dolt numer" säger jag och stoppar ner mobilen i fickan igen.
"Hum..." mumlar Justin innan han kysser mig igen.

Tidsinställt, från och med nu kommer det kanske inte komma en del varannan dag, uatn kanske var tredje, det beror på hur mycket jag hinner skriva tills den 29, eftersom vi åker idag!
Wiiihoo!
Aa, idag är det ju den 23, så ja...men jag kanske inte hinner skriva så mycket, men U never know, + att jag kanske kan skriva på hotellet, lite iaf!
Puss

Kommentarer
Postat av: ellen

JÄTTE BRA,MERA!

2011-12-29 @ 18:55:29
URL: http://taylorswiftnoveller.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0